Min kille och jag har varit förlovade i 4 år, vi är just nu särbos. Vi har en nära och kärleksfull relation och ett bra sexliv.
Problemet är nu att jag de senaste åren varit sjuk, och jag kämpar för att bli frisk. Dock så tar det tid och det är sällan jag orkar göra något(förutom ibland när jag biter ihop och följer med honom, han är en extrovert person med många vänner och bekanta). Jag förstår att livet blir mindre kul för honom.

Han har hintat om att han inte vill ha det såhär i det långa loppet. Vad det innebär är jag fortfarande idag osäker på, trotts att vi pratat om det flera gånger.
Det hela gör att jag blir rädd att han inte stannar hos mig om jag inte är rolig och frisk. Och det gör mig otrygg i vår relation. Jag önskar att jag kunde få känna att han stannar hos mig no matter what.

Det som nu hänt är att vi hade ett telefonsamtal.. där jag förklarade att jag mådde sämre nu(har precis blivit sjukskriven över sommaren). Och jag inte orkade följa med på vissa saker. Han sa att han förstod och verkade bli mer tyst i samtalet.. Jag försökte prata positivt om att: får jag bara återhämtning så kommer det bli bättre.. han var fortfarande lite konstig men vi avslutade samtalet.
När vi lagt på började jag gråta.. det kändes som att han inte pallar med mig längre.

Nu till det märkliga som ställer till det.. han hörde inte av sig dagen efter(som han brukar).. och klumpen i min mage bara växte.

Dagen efter det ringer han.. och vill prata. Han låter allvarlig och jag känner hur ångesten exploderar inom mig. Nu kommer han göra slut..
Vi pratade och det visade sig att han dragit sig undan för han trodde att jag inte orkade med livet med honom längre och att han kände sig avvisad mm.
Ok nu började det kännas bättre…

Men! Sen säger han att han var ute kvällen innan.. och hade börjat prata med en kvinna via en bekant vän. Han sa att han på något sätt sänkt garden för han och jag var på ett dåligt ställe. Hon visade intresse för honom men han sa att han hade starka känslor för mig och vill vara med mig.

De hade sällskap hemåt, de bodde åt samma håll.. och han bjöd in henne i till sitt hem. Han påstår att anledningen var så ölen skulle förbrännas så han sen kunde köra henne den sista biten hem så hon slapp gå. Vilken gentleman.

Det hade pratat i 2 timmar om gemensamma upplevelser som tidigare skilsmässor och relationer. De hade även pratat om mig och våra problem han upplevde med att jag var sjuk osv. Hon hade återigen visat intresse men han påstår att han avvisat henne.

Han hade sen kört henne hem och när han skulle släppa av henne så skulle han ge henne en kram och en puss på kinden. Hon hade då pussat honom på munnen.

Mina tankar här är varför ska han pussa henne på kinden ens? En främmande människa? Om inget hänt innan?

Han säger att han gjorde ett misstag men att han varit helt ärlig i allt han återberättat.

Jag vet inte alls vad jag ska tro. Det känns inte rätt i magen.
Och med tanke på vår otroligt nära intima relation där vi pratar om allt så trodde jag aldrig att han skulle ge sig ut och prata med andra först och sen låta någon annan komma nära, göra närmanden och vem vet vad mer.

Jag känner att han gjort ett rejält övertramp på vår relation. Och min tillit till honom är skadad.
Det känns fel på så många sätt:

•Upplever honom som egoistisk, uppfyller jag inte hans kriterier som att vara frisk så lämnar han. Jag kan inte rå för att jag är sjuk och inte orkar ungås så ofta.

•Han missförstår mig och skapar denna situation utan att prata med mig.

•Han är emotionellt otrogen genom att låta en kvinna stöta på honom låta henne komma in i hemmet och prata om djupa saker och mig med henne.

Nu till min fråga, överreagerar jag? Eller hur ska jag tänka, jag är osäker om vår relation kan stå stadigt efter detta.
Tillit och trygghet är extremt viktigt för mig pga av mina tidigare upplevelser i livet :/

Hur hade du hanterat detta?