Det handlar nog mer om vilka signaler du sänder ut. Prova vid ett par tillfällen att slappna av, bjuda på dig själv och var bara glad, så ska du se att det underlättar för dem att ta även dig under sina vingars beskydd.

Jag tror du väljer själv att ställa dig utanför gemenskapen, om så även undermedvetet. Jag säger detta av egen erfarenhet, av hur jag varit som yngre. Ger man signaler av att vara lite korthuggen, icke-inbjudande, eller på annat sätt har en negativ aura, så är det också vad man får tillbaka.

*kram och lycka till*

Jag har en svärmor som hatar mig, och jag hatar henne pga av hur hon betett/beter sig mot mig.

Ganska jobbigt-.

Jag är av den bestämda åsikten att jag är som jag är, antingen så funkar det eller så får man liksom hålla sej på sin kant. Sen är jag ju av naturen så himla trevlig så att jag vinner i längden iaf, men jag tror att om man är den man är och är säker i sej själv så vinner man i längden iaf.

#3 Det är just för att jag är mig själv som svärmor inte tycker om mig. Men jag skiter i de nu. Jag bara struntar i att komma på deras middagar. Jag går inte dit pga av att jag vill undvika ett bråk. För bråk kommer det bli om hon fortsätter.

Hon sa till och med till min kille i början av vårt förhållande att han borde göra lut, att han förtjänade bättre än mig. Och detta bara för att jag inte hade jobb!

Jag gjorde klart för min svärmor vääääldigt tidigt faktist att jag bestämmer över mitt liv och det ger hon själva f---n i. Efter det så tycker jag iaf att det har funkat kanon, sen får man ju vara liiite smidig oxå. Man behöver ju inte ge sej in i diskusioner som man vet inte kommer nån vart.

Jag tycker nog att efter vi satte våra "gränser" så har våran relation funkat väldigt bra faktist.

Problemet är att jag inte kan undvika disskyssioner då hon ständigt måste disskutera och visa att hon "vet allt" och att "hon är bäst". Sen kommer hon med pikar hela tiden mot mig. OM allt.

Innan höll jag bara med henne eller inte sade ngt, men nu orkar jag inte att hon kör med mig, räcker med alla andra som inte orkar säga åt henne.

Sist vi träffades sade jag emot henne och sa vad JAG tyckte, då blev hon sur, efter hon kläckt ur sig att jag minsan inte vet ngt (och då skrattade hon ont), och gick iiväg.

#6 Ehm.. skaffa en voododocka!!!

Knasiga svärmödrar är min lilla specialitet!

Låt inga svärföräldrar sätta sig på dig, ta den plats du behöver! Om de inte pratar med dig - prata med dem! Låt inte deras beteende trycka ner dig, var dig själv bara. Om de inte tycker om dig, så tråkigt för dem. Du finns, det kan de inte göra något åt!

Gör dig välkommen dit! Skit i vibbar och deras skärmande, du har en naturlig plats i deras hem - deras son har bjudit in dig genom att välja dit till partner!

Vänd dina tankar åt det hållet så ska du se att det kommer kännas bättre, om inte med detsamma så så småningom.

Min förra svärmor var så..  Det var inget att göra åt det var bara att acceptera. Jag är inte den som vill synas utan är alltid närvarande men tar aldrig plats så det kan inte ha varit de som var problemet. vi var tillsammans i 11 år o hon var så under hela tiden. Ringde hon så prata hon aldrig med mig, var vi dit o hälsa på så existera man inte. Jag kunde inte ändra de. För mig var de bara att acceptera de. Men jobbigt är de.

Sea HAwk…haha….fan skulle ju tro att vi har samma svärmor ju…fast henne har jag ju inte längre..haha…

Och framför allt, kräv solidaritet av era respektive! En stor del av svärförälderproblematik tror jag beror på att partnern, alltså den som är barn till svärisarna, inte står upp för sin respektive. Det är dennes föräldrar och den personen bör klart och tydligt visa att den inte kommer att tillåta att föräldrarna "smutsar ner" den h*n valt att leva sitt liv ihop med.

Jag har varit i helvetet och vänt med mina, de gjorde allt för att förstöra och svina ( de skrev exempelvis brev till oss där de skrev att de egentligen bara brydde sig om honom och hans barn, alltså vår gemensamma dotter, medan mig och mina söner brydde de sig faktiskt inte om) och det fick gå så långt så att min sambo helt bröt kontakten med dem i över ett år. Efter detta har relationen förändrats radikalt, de har lagt ner sin besserwisser-elakast-vinner-attityd och visar oss både respekt och omtanke. Men det tog flera år av helvete att komma dit!

Ge inte upp!

Jag har inga problem med svärmor. Hon är förtidspensionär och så himla upptagen, så det kan gå veckor innan jag pratar med henne. Trots att vi bor i samma lilla samhälle. Svärfar har jag aldrig träffat, han dog långt före min tid.

Jag har inga problem med min svärmor.