Jobbig tid...
Fel forum tidigare, provar här istället!
Hej,
Vill egentligen bara skriva av mig men uppskattar era kommentarer också.
Jag är i ett förhållande och har varit föräldraledig med vårat gemensamma barn sen januari. Nu går han på förskolan och jag som har lättare att vara hemma har tagit all VAB vilket har varit en hel del den första månaden.
Vi har haft ett fantastiskt förhållande men jag känner att vi nu börjar falla in i klassiska fällor. Jag är supertrött hela tiden och har inte engagerat mig i vårat förhållande på samma sätt som jag gjorde innan. Jag plockar och städar hela dagarna men när hon kommer hem och det står lite disk på borde så blir hon direkt sur. Känns som hon inte förstår min sida och vilken påfrestning de senaste halvåret har varit för mig.
Har ni några tips på vad jag kan göra? Jag är verkligen helt slut och orkar inte göra något längre. Vill bara ligga i soffan och kolla min telefon så jag slipper tänka. Har gett upp en del av min karriär som jag lätt hade kunnat ta tillbaka men jag finner verkligen inte orken för det. Jag brukar vara en sån som är är bra på att bita ihop och göra saker trots att det tar emot men jag har inte motivationen nu för första gången i mitt liv vilket skrämmer mig.
Är medveten om att det oftast är tvärt om i ett förhållande så ni mammor som läser detta får gärna gotta er lite att en pappa känner precis som ni och visa era sambos. :) Jag tyckte också att "hur jobbigt kan det var att vara hemma hela dagarna" innan detta…
Skönt att skriva av sig, hoppas alla får en fin helg!
Jag skulle säga att kommunikation är nyckeln här, som det egentligen alltid är. Att prata om förväntningar på varandra och på sig själva, att berätta om hur man mår lite mer än bara det som syns. Sen är ju jag en person som gillar tydlighet, så jag skulle säga att ni skulle sätta er ner och prata och försöka "lista upp" allt som finns att göra och försöka "värdera" alla olika saker. På så vis blir det alla saker tydliga att de finns och att de räknas. Så kan ni gemensamt se vilka saker som är viktiga för er att det görs, och när osv. Om hon kanske tycker det är viktigare med ett rent kök än ett städat vardagsrum så vet ni det, och du kanske tycker det är viktigare att det inte ligger kläder strösslade än att diskbänken är avtorkad. Jag tror mycket på att prata om det för att förstå både varandra och sig själv, och då blir det enklare att kompromissa fram er gemensamma väg.
#0: Berätta för din sambo hur du känner till att börja med. Det är viktigt att hon får chans att förstå hur ditt liv är just nu.
Sen tycker jag du ska boka tid på vårdcentralen också. Det du beskriver låter som om du kan vara på väg mot utbrändhet. Det där att dels inte orka och dels inte ha lust till sånt du annars brukar har lust med är klassiska tecken på utmattningsdepression. Dessutom skriver du att du ”brukar vara en sån som är är bra på att bita ihop och göra saker trots att det tar emot”. Det är en egenskap som i många fall leder till utmattningsdepression. Det är de duktiga och ambitiösa som bränner ut sig.
Det finns en del du kan göra själv för att vända trenden och må bättre:
- Se till att sova tillräckligt mycket.
- Lägg in motion, om så bara promenader, som en daglig rutin.
- Ät regelbundet och nyttigt.
Där har du grunden för välmående. Utöver det behöver du tillräckligt mycket mänsklig kontakt varje dag. Det hjälper dig att komma ifrån dina egna problem och behålla perspektiv på livet. Superviktigt. Det kan vara kompisar, kollegor, syskon, föräldrar eller främlingar.
Starta ny diskussion