Det kommer att kännas bättre med tiden. Det kan gå fort och det kan ta tid. Försök fylla tiden med andra meningsfulla saker.

Jag tycker inte du ska tänka på att bli tillsammans med honom igen. Det verkar uppenbart att det inte är rätt, oavsett vem av er som skulle återuppta kontakten.

#1: uppenbart vet jag inte? Vi klickade jättebra, det funkade utmärkt med barnet och jag tror att om jag hade lärt mig tygla min ångest och vasra mer närvarande i "nuet" skulle det blivit annorlunda.

Jag gjorde misstaget att börja tjata om ihopflytt efter typ 3 månaders bekantskap med hans barn. Känns så dumt i efterhand.

Jag gjorde vår relation illa genom att stressa över saker det inte var dags för så någonstans känns det som att vi hade kunnat få en andra chans. Tror bara att han blev trött på att mitt tempo var högre vilket han sa till mig förut men jag insåg inte allvaret förrän det var för sent.

Du kan väl alltid kontakta honom via tex sms om det känns för "på" att ringa och prata direkt.
Du kan skriva och fråga om det är helt kört för er eller om han kan tänka sig att träffa dig och prata om situationen. Men respektera hans svar bara, säger han nej så hjälper det troligtvis inte att tjata

#2: Nja, det är nåt annat som ligger bakom tror jag. Handlar inte om det du gjorde. Det är nåt han har problem med.
Tjat efter 3 mån tar inte död på sanna och riktiga känslor så jag är böjd att tro på det han sade att han var osäker på att ni var rätt för varandra.

Alltså, sluta o klandra dig själv.

Problemet ligger säkerligen hos honom.
Jag har varit ute för en sån alldeles nyss.
Träffades i juli och allt var kanon. När jag sen började prata om förhållande så blev han skraj och i stort sett ghostade mej efter det.
Nu efter 3 månader kom han tillbaka och ville umgås men blir ändå nonchalerad mestadels av tiden.

Så det jag vill säga är att problemet ligger hos mannen i ditt fall.
Hade han vart säker på sina känlsor så hade han säkert kunnat prata om saken iallafall.
Men minsta lilla man pressar de så flyr de.
Till slut blir det så att man inte vågar ställa en ärlig fråga eller ställa nåt som helst krav på de. För då sticker de.
Och så ska det ju inte vara.
Kommunikation och ärlighet är det som är viktigt.

Hör inte av dej till honom om du kan låta bli.
För en sån osäker man är inget att ha.
Är han verkligen klar med sitt ex? Vill han vara särbo så kan han ju säga det.

Han sa ju att han inte var säker då det gällde hans känslor för dig. Det säger ju allt. Han var helt enkelt inte lika kär i dig som du var/är i honom.

Var han verkligen kär i dig så skulle han inte sprungit iväg.

Han hade ju sagt att han var jättekär i henne och även visat det.
Så jag förstår TS känslor kring det hela.
Han har gett henne dubbla budskap tydligen.
Jättekär men är inte redo att flytta ihop.
Ja det kan man ju vara och de sa han också. Men samtidigt hux flux så är han osäker på vad han känner.
Och när TS så vill prata ut om det så vill inte han. Blankt nej.

Tydligen blev han skiträdd och avslutade. Han är inte klar med något i sitt förra.

#5:

Ja alltså det var väldigt blandade signaler. Vi var ju officiellt ihop, åkte på semester med hans familj och son osv.

I början var han absokut öppen för diskussion om ihopflytt och sa att han tyckte det var rimligt om vi flyttade ihop typ framemot årsskiftet. Önskar jag hade avvaktat åtminstone så långt och inte startat bråk 1-2 ggr vecka. Inser att det är en sak att umgås med hans barn men en annan att bo tillsammans.

Jag gav honom inte utrymme och kunde t.o.m börja fälla passivt aggressiva kommentarer om det kom på tal att någon vi kände flyttat ihop.

Så svårt. Ibland tänker jag som du, inland att jag inte var mogen nog att se att han inte kan gå lika fort fram som jag i och med sin livssituation.

#6:

Ja det är knepigt. Tror personligen att han blev osäker på känslorna efter alla bråk. Fram till dess sa han jämt hur fantastiskt rätt allt kändes med mig.

När jag tog upp sådana frågor utan bråk så hade vi bra samtal. Jag hade mycket ångest kring det hela som grundades i min osäkerhet kring att han hade barn med en annan kvinna vilket gjorde mig svartsjuk. Inte för att han verkade ofärdig med just henne men det faktum att han delade något så stort med henne och jag var otålig att komma "ikapp". Känns som att DEN biten skrämde honom. Önskar jag hade sökt terapi och inte låtit honom ta hans om dess känslor.

#7: svårt att säga hur klar han var med sitt ex. Han pratade öppet med henne om vår relation, verkade rätt neutralt inställd till henne. Men vad han kände innerst inne kan man såklart inte veta.

Kanske hade han inte landat i sin situation och var o-redo för något nytt seriöst.

#8: Är man på riktigt kär så brukar man vilja jobba igenom de problem som uppstår. Så var det åtminstone för min man och jag och vi stötte på väldigt stora problem det första året vi var tillsammans. Vi avskräcktes inte trots de jobbiga saker som vi gick igenom.

Ville han inte ge det en chans så var hans känslor för dig inte särskilt starka helt enkelt. Så fundera inte mera på det. Ni var bara inte på samma nivå. Du kan också inte göra något åt det som har hänt. Du var den person du var då du var tillsammans med honom. Det låter inte som om du kände dig trygg i ert förhållande om du dessutom starta bråk med flit nu som då och kom med vassa kommentarer.

Nej, låter inte som om ni var rätt för varandra och speciellt inte om den ena sprang iväg. Sök dig vidare. Ni båda förtjänar bättre än det där.

#9: Bra att du har den insikten. Det är aldrig för sent att jobba med sig själv.