Lever du och dina föräldrar i "samma tid"?
För att förtydliga. Jag gissar att de allra flesta älskar sina föräldrar. Men dör den skull behöver man inte vara likadana. Finns det något som skiljer er åt eller är ni nästan som spegelbilder av varann?
Jag kan konstatera att när det gäller tid så måste något ha fallerat, på hennes sida alltså. 😂
Jag är inte den som skriver upp i kalendern vad som ska göras när och så, långt ifrån! Men samtidigt som jag är spontan är jag ändå lite mer organiserad.
Som tex när man är hemmavid en sväng och planerar att ta tåget runt 18-snåret. Och mamma vid 15 kastar ur sig att "vi kan ju ta en sväng till ÖB innan fikat."
Jag undrade då var det ligger och sa när jag planerar att åka hem ungefär. Mamma säger som den klaraste sak i världen. "Det hinner vi!"
Cirka 20 minuter senare står jag i full mundering i hallen, redo. Medan hon strosar runt i strumplästen och stänger av tv:n, bland annat…
Kan också tillägga att hennes frukostar tar typ två timmar en morgon. Jag kan inta min på 30 minuter. Så ska man nånstans tillsammans en morgon kan ni ju gissa vem som till slut står och gnisslar tänder… 😅
Och jag stressar sällan, just pga jag är rätt så bra organiserad när det gäller tid och planering.
Mina föräldrar har ofta velat att jag ska vara och bli som dem. Och jag har vissa tydliga personlighetsdrag och utseendemässiga drag efter dem, men har alltid strävat efter att bli en egen individ och utvecklas som människa på mitt eget sätt.
Jag skiljer mig från min far på det sättet att jag inte är lika noga som han och inte heller lika dömande mot andras sätt och personligheter. Han har varit egen företagare i hela sitt liv och är en "ordning-och-reda"-människa och "Var sak på sin plats och en plats för var sak". Han har också alltid varit noga med att folk i hans omgivning ska vara lojala mot honom och pålitliga, något som jag själv med tiden insett inte går att kräva av människor. Folk kan uppleva sådant som att man har ett kontrollbehov, och sådant kan skrämma iväg människor som kan känna sig ofria i en sådan persons sällskap.
Jag skiljer mig från min mor på det sättet att hon är (eller ser sig själv som) väldigt rationell och analyserande. Det mesta hon säger är sådant hon har hört andra säga, eller sådant hon läst eller sett på TV. Det är mycket sällan hon lyckas tänka ut något på egen hand, något som jag fått desto mer förmåga att göra.