Gravid med iskall nallebjörn
För några månader sen träffa jag en man som jag trodde verkligen var mitt livs kärlek. Min senaste relation var för några år sen då jag levde en väldigt våldsam relation men med hjälp kunde jag ta mig ur. I alla fall den här mannen börja få mig att hoppas på riktig kärlek. Jag var hur glad som helst.
Han var som en nallebjörn mot mig. Han skrev alltid god morgon, fråga hur min dag hade varit och hur jag mådde. Det kändes som han brydde sig om mig. Att jag var viktig. Han var min drömkille enkelt sagt.
Vi träffades ungefär en gång i vecka då han jobbade väldigt mycket. Jag försökte vara förstående så länge jag fick mitt god morgon meddelade på morgonen.
Efter att ha dejtat ett tag börja vi ha sex. Det kändes jätte bra i början. Vi hade sex tre gånger sen börja han "tappa intresse". Han slutade skriva god morgon och kom aldrig med förslag om nästa träff. Det blev att jag fick alltid ta första kontakten. På något sätt sårade det mig, jag kände mig tjatig. Det kunde gå 1-2 dagar utan att han hörde av sig (om inte jag skrev först). Jag väntade hela dagarna på att han skulle höra av sig. Jag längtade hela tiden efter nästa träff. När frågade honom varför han hade varit så tyst så kom han med ursäkten att han jobbade mycket. När jag frågade honom när kunde vi ses nästa gång då svara han med "Jag vet inte, chefen vill att jag ska jobba extra." Tror inte att han ljög för vi kan se varandras gps positioner.
Nyligen fick jag reda på att jag är gravid. Det är ju helt totalt mitt fel. Vi träffades inte så ofta och så har det varit mycket på min tallrik på sistone. Jag har haft en sjuk 3åring. Först var det vinterkräksjukan och sen förkylning. Det blev en del slarv då med minipillerna då man glömde bort dom.
Jag berättade för honom om nyheten. Vi båda är föräldrar sen tidigare. Vi båda vill ju ha fler barn men frågan har bara varit när då. Han är ju väldigt förtjust i barn. Han "skrutit" om hur bra make han var till sitt ex. Hur när hon var gravid så gjorde han allt för henne. Så jag var väldigt förvånad över att hans reaktion. Det var ett jätte hets från hans sida, han ville att jag skulle göra abort direkt samma dag. Han försökte övertala mig om att vi kunde skaffa barn i framtiden istället. För mig var det bara skitsnack för att han vill att jag ska göra abort.
Jag gjorde en abort då jag precis lämnat mitt exet för några år sen. Det var en väldigt traumatiskt upplevelse, jag var inlagd på sjukhuset i en hel vecka och när jag väl kom hem kände jag ånger som ledde till självmordstankar. Åkte in och ut genom dörrarna till psyk
Jag känner att abort är nånting jag kan inte gå igenom en gång till. Jag sitter hellre ensam med två barn. Han har gett mig två veckor på att bestämma mig över hur jag ska göra. Om jag väljer att jag fortsätta med graviditeten så vill han göra upp om hur vi ska planera. Om vi ska flytta ihop, vårdnaden och så vidare.
Jag vet inte varför jag är så ledsen. Fortfarande så hör han aldrig av sig, frågar inte inte hur jag mår eller god morgon. Vet inte vad jag ska göra heller. Är det fel av mig om jag skulle bara avsluta våran kontakt? Jag känner bara att jag mår dåligt över hur han behandlar mig. Han känns så oförstående och iskall. Jag typ önskar att vi kunde försöka ha en bättre relation än det här, om man ens kan kalla det en relation längre.
Det är klart du ska göra helt slut med denne man.
Oavsett om du väljer att behålla barnet eller inte.
/Maria
Det är omöjligt för andra att veta vad som är rätt beslut. Spontant tänker nog de flesta att han redan har backat, men är för feg att säga det rent ut.
MEN- det kan också vara så att han har andra problem i sitt liv just nu. Det kan vara så att han riskerar att förlora sitt jobb, det är kris inom många branscher nu, och måste fokusera på att göra chefen till lags.
Jobbet är också väldigt lätt att skylla på om man har andra orsaker.
Så - vill du verkligen behålla barnet, eller är du mest rädd för aborten? Du bör kunna få stöd och hjälp av vården i ditt beslut.
Men du bör också få stöd och hjälp av barnets far, han bör stötta dig hur du än gör. Även om du slarvat med dina piller är han lika medansvarig till barnet.
Kanske skall ni gå tillsammans och prata med någon. Att han bara nämner alternativet "flytta ihop" låter väl ändå som om han är beredd att ta ett visst ansvar.
Har du förklarat för honom hur osäker du började känna dig redan innan du upptäckte att du var gravid? Hur du tycker att han ändrat beteende och att du är osäker på vad det betyder?
Det finns människor som blir handlöst förälskade och går "all in" från början för att sedan, när de gjort den andre helt beroende av deras uppmärksamhet, tappar intresset. Eller också vill de bara från början att få den andre helt beroende av dem. Ett slags maktspel.
Det är omöjligt att veta vad denne man tillhör för kategori, du måste helt enkelt gräva djupare och vara helt öppen med hur du känner.
Jag tycker du ska ta den tid du behöver för att tänka och känna efter hur du vill göra även om det tar längre tid än 2 veckor, det kan ju inte han bestämma.
Tycker också du ska göra slut med han.
När killar slutar höra av sig så brukar de ha tappat intresset + ni känner ju knappt varann. Jag förstår hans reaktion faktiskt även om han borde skyddat sig med ifall han ville vara säker på att det inte skulle bli barn det här kom nog som en chock även för honom.
Jag tycker inte det låter som en god ide att fortsätta att ha en relation med tanke på att han visat så lite intresse innan barngrejen det kommer nog inte bli lyckat ifall ni flyttar ihop om han egentligen inte har samma känslor för dig som du har för honom.

Ny kanske jag sticker ut hakan lite, men någonstans kanske man även behöver ha respekt för att han också plötsligt står i en situation han har noll möjlighet att påverka. Även om man är två om att göra barn finns det situationer åt båda hållen där ansvaret faktiskt inte är lika. Om en man sticker hål i kondomer och kvinnan blir gravid, är det bådas ansvar lika mycket? Om en kvinna slarvar med p-piller och inte berättar så mannen själv inte får möjligjet att ta ställning till om han vill riskera något, eller kanske själv använda kondom - är det verkligen en rättvis skuld att lägga om han hamnat i en situation han inte alls är bekväm eller redo för? Tycker nog att viss hänsyn ska tas till panikreaktioner pm man hamnar i det läget och själv inte fått chansen att ta risken med rätt information som grund.
Valet om att behålla eller ej är ditt, men lämna honom. Dina andra val innebär attdu antingen stannar med en man som du gjort en abort för, eller att du stannar med någon som är med dig för barnet. Inget alternativ är toppen. Lämna och lägg fokus på det du har framför dig istället.
Jag har kontakt med en man som är precis så. Hör knappt av sej alls.
Det är sån han är, säger han till mej. Det betyder inte att han inte bryr sej.
Har du frågat rent ut vad han vill och vad han känner för dej?
Vi tänker olika som män och Kvinnor.
Han kanske inte tycker det är lika viktigt att ha denna kontakten varje dag. Men då måste man prata om det så att den ena förstår varför det är så.
Vill man inte ha det så får man bryta upp.
Behåll barnet om du själv vill det.
#0: Som flera sagt, ta den tid du behöver. Det finns ingen anledning att bestämma något alls just nu, mer än om du vill behålla barnet. Var inte tillsammans med någon bara för att ni har barn tillsammans. Det blir inte ens bra för barnet.
"Nyligen fick jag reda på att jag är gravid. Det är ju helt totalt mitt fel."
Vill bara inflika att det är INTE bara är ditt ansvar, om han inte vill ha barn, så få han se till att använda kondom.
Om du väljer att behålla barnet, så flytta inte ihop med honom, då en person som blir iskall och hysterisk över sina dåliga beslut. Kommer göra att du kommer må väldigt dåligt i relationen.
Give a man a fish and you feed him for a day. Teach a man to fish and you feed him for a lifetime - Lao Tzu