Han upplever kanske det inte alls som "inte lönt" som du tycker. Om du nu är kattfri så kommer du ju förr eller senare inte längre utlösa allergi hos honom och då kanske han inte vill sitta hemma och bara vänta utan hoppas att det kanske ändå funkar. Han verkar ju uppriktigt intresserad om han är villig att försöka trots sin allergi.

#1: Det är nog jag som känner att det inte är lönt.
Men hur lång tid tar det innan alla allergener är borta? Sitter det kvar under lång tid i min hud och hår?
Hemmet kommer jag aldrig att få rent så hit kan han inte komma men det är helt ok.
Alternativet är om jag köper en helt ny uppsättning kläder och underkläder och bara har hos honom.

Vi har iallafall sagt att vi tar en sak i taget nu.
Han har faktiskt sagt till mej att han älskar mej. Och kan kanske så vara eftersom han ändå återkommer.
Jag är inte där än men lite smått nykär.

Vi inväntar hans nya starkare medicin.
Men jag blir galen av denna berg och dalbana.

En annan, relaterad fråga: är du beredd att avstå från att skaffa katt (och kanske andra djur?) om ni väljer ett liv tillsammans? Och att ta hänsyn till hans allergi om den gäller även andra saker som är viktiga för dig?
Det kanske låter ytligt men bättre att tänka på det nu än att inse senare att det är ett större hinder i er relation än vad du/ni hade räknat med.
Som nykär hade jag möjligen kunnat tänka mig att leva utan hund men i längden hade det inte funkat.

#3: Ja det är också en aspekt att ta i beaktande.
Som jag tänker nu så vill jag inte ha mer djur då det gör så ont att ta bort de när de är/blir sjuka eller gamla.
Men det är nu det.
Jag tänker så här att jag vill gärna vara med honom. Blir det äkta och på riktigt så är ju han viktigare än en ny katt eller hund.

Tänk efter noga!
Att du känner så när du nyss förlorat din älskade katt betyder inte att du inte kommer att vilja ha en ny katt (eller hund) senare.
Jag tröstar mig med att avlivning är den sista tjänsten jag gör mina älskade katter och hundar. De slipper onödigt lidande sin sista tid.
Människor har det mycket sämre. Det är inte roligt att se sin livskamrat efter mer än 63 år ha en enda stor önskan, att få somna på kvällen och slippa vakna på morgonen.
Då har djuren det bättre. Vi kan bespara dem det lidandet.

#5: Ja nu när det har gått en tid och jag har fått smälta detta lite.
Så har jag tänkt noga på detta.
Även om jag tycker om denna man så kanske jag vill ha ett pälsdjur till senare.
Han tål varken hundar, katter eller hästar.
Min tanke är längre fram att eventuellt börja rida så smått igen och då funkar det ju inte.
Min önskan om att ha ett djur igen är för stor….det överväger mina känslor för denna man.
Så jag har brytit.

Bra t'änkt

Han blev skitsur och menade på att jag hade träffat nån annan. Vilket jag inte har.
Jag talade om för honom att det beror på omständigheterna kring hans kattallergi.
Då tyckte han att det var jag som bestämde att bryta.
Ja…pga av hans allergi.
Sen körde han med att vi skulle vara KK istället då.
Men jösses!!! Då om nåt är man ju nära varandra.
Så han försökte nu skylla allt på mej.
Tur man märkte detta innan det blev allvar emellan oss.

Jag förstår inte! Hur kan man säga att man då ska vara KK istället för seriös om man är allergisk???
🙄🙄