Har du frågat personen vad hon behöver? Alltså vad du kan hjälpa henne med eller hur du kan hjälpa?

Jag brukar, när folk som mår dåligt skriver med mig, fråga ifall de vill ha distraktion, få prata av sig, eller få råd.

Och jag tycker visst du bör vara ärlig, så långe man formulerar det rätt så funkar det även med någon som mår såpass dåligt.

Tycker det låter som om personen blivit för bekväm med att må dåligt och inte ”vill” bli frisk. Jag vet själv att man blir van att må dåligt och känner sig trygg i det medan läkning är skrämmande och betyder man måste göra saker som är jobbiga eller känns nästan hotfulla. Det är därför det är så svårt att må bättre och inte tippa tillbaka när man mått dåligt länge. Man faller gärna tillbaka i tryggheten, även om det är ett dåligt tillstånd.

Du är inte elak för att du är ärlig mot din vän. Enligt mig så måste vänner kunna vara ärliga. Man behöver ha någon som liksom säger åt än när man har en idiotisk idé eller liknande så att säga. Någon som rycker en ur det hela och ger en ett annat perspektiv.

#1: Tack för svar! Ja, det har du rätt i. Jag borde fråga henne vad jag kan göra för henne, det ska jag göra. Alla vill ju bli bemötta på olika sätt när man mår dåligt.

Ja, hon är väldigt bekväm med att må dåligt tyvärr. Hennes mål är att få sjukpension så hon slipper jobba tex..istället för att försöka må bättre och jobba på sina svårigheter. Hon vill gå hemma och må dåligt och inte behöva göra något . Enligt mig är det inte ett bra mål att ha. Men det hade jag nog aldrig vågat säga. Man kan liksom inte säga det på ett sätt som inte låter dumt.

Fråga henne om du skall hjälpa henne komma i kontakt med en kurator eller psykolog på vårdcentralen.
Ta inte på dig för mycket själv, det slutar bara med att du själv går in i väggen.
Jag vet tyvärr av egen erfarenhet hur det slutar och det är inte kul, gick in i väggen själv.

#3: Hon har sökt psykolog, hon står i nån vänt lista tror jag. Bara hoppas att hon får bra hjälp där men även att hon inser att en del av jobbet måste hon göra själv för att må bättre. Har sagt att jag finns för henne, så det vet hon om. Har även frågat om jag kan hjälpa henne på något sätt. Antar att det är det enda jag kan göra. Måste nog sluta gå runt dagarna i ända o tänka på hennes problem och inte ta på mig det för mycket när man redan har det stressigt med sitt egna. Jag kan ju liksom inte göra så mycket mer 😓

#2:

Nu vet jag inte din väns bakgrund och så, men är du säker på att hon bara vill gå hemma och må dåligt. Jag kommer kanske själv ansöka om sjukersättning eftersom jag är långtidssjukskriven och på grund av mina diagnoser som gör att jag har svårt att hitta jobb som fungerar och som jag mår bra i. Kanske har hon bara det så svårt att hon inte kan jobba nu och på lång tid.

Men du gör nog rätt i att fokusera på dig själv och låta professionella stödja henne i stället

Utan att veta riktigt vad som är orsaken till hennes vilja till sjukskrivning, så reagerar jag på att hon rullar på om sig själv utan någon respons till dig när du försöker hjälpa henne.

Jag tänker att det är en sak att prata om sitt mående samtidigt som man i den processen kämpar med att försöka förstå varför man mår som man gör för att i sinom tid kunna lämna och komma vidare.
Det är en lång och mödosam process men den som är utanför kan ändå känna att personen kommer framåt, oavsett om personen får hjälp eller inte, eftersom det finns en genuin önskan om förändring.

Av det du beskriver så känns det tyvärr lite som att hon får energi av denna eviga rundgång med fokus på sig själv. Det blir som en självömkan som livnärs av dess åhörare. Denna självömkan blir tillslut en stor del av ens identitet där man hela tiden måste måla upp sig själv som offer för andras handlingar. Väldigt bekvämt tillstånd för att slippa känna sina egentliga känslor och vad man själv måste göra för att kunna ta sig ur sitt mående.
Så länge hon får denna åhörar-uppmärksamhet så kan hon tyvärr lyckas hålla sin självömkan på plats utan att behöva göra någon förändring.

Det tar mycket energi att vara omkring en sån person. Energi man behöver själv. Kanske kan det delvis vara så att du mår som du gör för att du dräneras så av hennes beteende att hon inte ens responderar.

Jag tycker du ska göra det som känns bäst för dig för att se om hon är förmögen till förändring. 🙂
Kanske har hon olyckligtvis råkat fastna så i sig själv att hon bara behöver få en push för att bli medveten om detta faktum.
Eller så är det tyvärr så att hon är okapabel till att vilja förändras och då kanske du behöver fundera kring om detta är en hälsosam relation. 🙂

#6. Det var exakt så min f. d. kompis agerade bara pratade om sig själv och sina problem, hon var en energitjuv!
Hon knäckte nästan mig totalt med sitt gnällande och upprepande om hur synd det var om henne.
Till slut orkade inte jag utan våran vänskap tog slut med buller och bång och jag gick in i väggen.
Mår fortfarande skit efter detta, även om det är över 8 år sedan.

#5: Jag uttryckte mig lite klantigt, klart ingen vill må dåligt. Det jag menar var att hennes mål är att få vara hemma, hon vill ha en anledning att slippa undan saker tex att inte ta tag i sina problem och orsaken till varför hon mår som hon gör. Hon vill ta den enkla vägen. Hon har arbetat förr och hon är jätte duktig på så mycket så jag vet att hon kan, kanske inte just nu bara. På lång sikt så gör hon sig själv en otjänst för om hon bara vill vara hemma och samtidigt inte göra något för att må bättre samt klaga på sitt mående till sina vänner så så kommer hon inte heller framåt. Det låter kanske hårt men vill att hon ska må bra och lyckas med allt som hon vill.

#6: Du beskriver på pricken så som jag uppfattar hela situationen kring henne. Precis, jag måste fundera längre fram på om jag orkar lyssna eller om det tar för mycket energi. Viljan till förändring verkar inte finnas hos henne. Hon tycker att mycket beror på andra, lite offerkofta tyvärr. Och hon är nog inte medveten om att hon måste göra det mesta av jobbet själv, att oavsett om hon går till en psykolog så måste hon ändå göra saker. Jag vill inte lämna en vän bara för hon mår dåligt. Men det är samtidigt dränerande. Speciellt när man försöker peppa och skriva positiva saker och så svarar hon inte utan pratar på som att inte mitt meddelande existerar. Jag får försöka finnas till så gott jag kan men inte låta det komma för nära inpå. Mer kan jag nog inte göra 😥

Jag tycker du är en fin vän som tänker så. 😊 Tyvärr tror jag din goda vilja kommer att göra dig än mer dränerad eftersom du aldrig får något gensvar eftersom du tyvärr bara blir någon som hon kan använda sig av i sin rundgång. Relationen är inte jämlik.

Förstår trots allt att det är svårt att avsluta, men skulle lite distansering emellanåt kunna hjälpa så att du bara får återhämta energi? Distansering gör också att man kan få lite klarare perspektiv.

#8: Okej, jag tror jag förstår hur du menar. Egentligen är det inte bra att bara vara hemma, det kan göra så att man mår ännu sämre och isolerar sig. Där jag bor finns något som heter Fontänhuset t ex, där samlas sådana med psykisk ohälsa och det är helt frivilligt. Om man nu har sjukersättning och ändå vill vara aktiv är det ett bra sätt att vara just det, utan alla dessa krav ett jobb medför. Men förstår att din vän kanske inte är villig för något sådant, och drar sig därför undan. 🫤

Det här kanske låter hårt men det är så här vi kan inte rädda alla och alla måste ta ansvar för sina egna liv och handlingar det kan dom inte kräva av andra att göra.

Jag vet av egen erfarenhet det här är väldigt svårt men det finns bara en utväg lämna och lev ditt eget liv TS.

Att gå ur sånt här är inte lätt för någon eftersom vi manipuleras av rena skära narcissister och det här vill vi ur till varje pris och vi ska inte ge dom utrymme öht är det några vi ska sätta på plats så är det dom här personerna som utsätter andra för våld ,med sitt beteende något dom inte har rätten att göra eller ens förstår.

Lämna är mitt råd gå ur och lev ditt liv TS 😎