Jag älskar gaming communityn online, jag hänger främst på World of warcraft men tror de flesta MMORPG har liknande communitys 😁

Man går med i discord när man känner för röstsamtal, annars finns det alltid någon att chatta med och oftast är det någon som vill haka på om man föreslår något att göra.

Jag har problem med social ångest och angorafobi så är väldigt skönt att kunna vara social på mina villkor hemifrån 🙈

Jag känner mig också hopplöst ensam och det är svårt att vara så hjälplös eftersom jag inte precis kan trolla fram en vän att umgås med.

Det må inte göra så mycket för ensamheten som kan göra riktigt fysiskt ont ibland, men jag försöker helt enkelt att utveckla mig själv och mina intressen genom att lägga tid på studier eller att rita, se på anime, odla eller att planera för en framtida valp. Saker som jag gillar och värdesätter, helt enkelt! Eftersom jag inte känner att jag kan göra något åt min situation.

Jag känner mig också ofta väldigt uttråkad och har nu börjat tänka "Fy så tråkigt jag har! Nu vill jag göra något!" och så sätter jag igång med att baka bröd eller vad det nu kan vara :)

Du har ju förmågan att skaffa vänner, så fortsätt försöka! Kanske kan du till och med ta nästa steg inom vänskapen med någon på daglig verksamhet om du har någon som du gillar och kommer överens med? Då behöver du inte lägga energi på att börja ifrån 0 med någon främling.

Sverige har stolt framhållit sig som ett land fyllt av föreningar med de mest skiftande intressen. Om man inte bor alltför avlägset går det kanske att hitta en förening att vara med i.
Det kan vara allt från fågelskådning, matlagning, biljard, syjunta, modelltåg mm mm. Eller bara en fikagrupp.
Om man letar på sin kommuns hemsida efter föreningar borde man hitta dem.
Det finns ju också många studieförbund som har cirklar och kurser i de mest skiftande ämnen.
Internet är en bra hjälpreda när det gäller att hitta sånt.

#1:

Det är ett bra förslag. Jag spelar en hel del datorspel jag med, men främst single player, så där är det ju inte så lätt att hitta någon att skriva med. Egentligen det enda multiplayerspel jag har spelat (flera hundra timmar) är Red ded redemption 2 online, men där gör man mycket på egen hand och chattar inte så mycket med andra. Kan dock kolla om det finns en sån discord nästa gång jag spelar. Tack för tipset i alla fall!😁

#2:

Så känner jag också, det är svårt att trolla fram en vän att umgås med. Men ja, jag brukar själv måla digitalt på datorn, fotografera, spela piano, osv vilket faktiskt hjälper mycket bra mot tristessen. Men det är just på kvällarna när jag inte orkar göra något av detta som ensamheten kryper sig på lite extra.
Har tänkt på det, att man kanske skulle ta nästa steget som vän med någon på dagliga verksamheten. Men det har inte riktigt känts lägligt att göra det ännu med någon… Den enda jag har känt lite så med är en av handledarna, och jag vet inte om det är jättepassande att höra med just en handledare om en sån sak, hehe. Men förhoppningsvis leder någon av de kontakterna till något framöver.

#3

Tack för tipset! Ska kika närmare på det på kommunens hemsida. Jag är ju medlem i ett Fontänhus som det heter där jag bor, och det är en förening. Det är verkligen ett bra ställe som ger mig mycket att vara delaktig i… Men ska som sagt kika efter om det finns nån till förening här i närheten.

Jag förstår vad du menar med dessa klockslag då jag upplevt detta själv. 🙏
Den ensamheten kan bli extra stark när det är helg för att man blir påverkad utav vad andra hittar på tillsammans, speciellt i det varma väder som har varit i ett par dagar.

De internetkontakter du hade, rann de ut i sanden för att du upptäckte era olikheter eller var det på grund av andra omständigheter?
Helt okej om du inte vill svara. 🙏

Vad är din önskan kring att skriva med någon?
Är det mest viktiga att ni har samma intresse, humor och / eller något annat som du har behov av ska binda er samman?
Eller önskar du en djupare själslig koppling med personen? 🙂

#5:

De rann ut i sanden av olika anledningar. Att jag inte kände att det passade längre, och nog ungefär samma sak från de andra.

Känner att det vore trevligt om man hade ungefär samma grund att stå på. Själv gillar jag inte att festa, eller gå på krogen. Har gärna färre vänner som jag känner riktigt bra. Bryr mig om min hälsa, tycker om att träna, vara i naturen och äta bra/lagom mycket.

Så en person som gillar att dricka sig full, kanske röker hela tiden, helst ses och äter pizza och dricker en liter läsk och kan inte tänka sig en promenad i naturen, den skulle nog inte passa så bra att umgås med mig.

Det hade inte skadat om personen är intresserad av andlighet (som exempelvis meditation/yoga) också, då det är en ganska stor del av mig.
Men nu vet jag att det kanske inte är så lätt att hitta sådana, så det är inget måste :)

Men tack för dina frågor, de fick mig att tänka efter lite och fundera.

#6: Jag tycker inte det är orimliga krav på vad du behöver och inte heller orimligt att få, även om du inte vet var de finns i verkliga livet.

Jag undrar också var mina människor befinner sig och om de finns.
Men jag tänker att det handlar om att vara inställd rätt så att de utav det kan kan dras till en på något sätt. 🙂

Är det okej om jag skriver ett meddelande?

#6: Just de som är intresserade av meditation och yoga är väl inte de som röker och glufsar i sig pizza och läsk.
Om du kunde hitta någon sån grupp finns det kanske chans att hitta ett trevligt umgänge. Som sagt kolla studieförbunden.
Och föreningar som värnar om djur och natur brukar också ha vettiga medlemmar. Är du under 25 finns Fältbiologerna, men annars så finns det många andra.
Det finns också föreningar som jobbar för klimat och miljö. Att engagera sig en sådan förening ger ofta mycket tillbaka eftersom man känner att man i alla fall gör något för att göra världen lite bättre.
Jag har själv jobbat ideellt i många år och tycker det ger mycket glädje och tillfredsställelse.
Om du söker på föreningar på Google och lägger till miljö, klimat, natur, djur etc så tror jag att du kan hitta lite intressant.

#7:

Ja, det är nog en bra och rätt inställning som du har också.🙂

Absolut, det är bara att du skickar ett meddelande om du vill och känner för det!

#8:

Det är ju sant. Har varit lättare att komma i kontakt med folk som är intresserade av andlighet på internet, men IRL har det varit lite svårare. Har gått på gruppyoga, men de där var inte i min åldersgrupp, även om det var trevligt att bara vara med i själva yogan🙂 sen har jag gått en meditationskurs för ca sju år sedan, och där hade vi träffar ett tag men som tog slut när pandemin kom.

Antar att jag har kunnat hitta till olika sammanhang, men det "svåra" (eller att det inte har blivit av, gått så långt) är väl att börja umgås utanför dessa träffar och föreningar.

Kollade förresten alla föreningar via min kommuns hemsida (och googlade), intressant att det finns så pass många ändå.

#9: Det är ju alltid den där berömda "tröskeln" man skall komma över. Det kan kännas skrämmande med människor man aldrig mött förut, man är mån om att göra ett bra första intryck, och hur börjar man?
Men det finns ett talesätt som jag tycker väldigt mycket om;
"En främling är en vän som du ännu inte lärt känna".

#10:

Det var ett fint talesätt🙂 ja, det är nog just det att ta det där steget och fråga om man vill ses utanför det där sociala sammanhanget där man först möttes. Men det värsta man kan få är väl ett "nej tack" antar jag🙂

#11: Jag förstår att det är det där nejet du är rädd för, jag har känt precis samma sak. Och när jag tänker nu på vad jag har missat under mitt liv på grund av det, så känns det så onödigt.

#12:

Ja, visst är det ganska onödigt egentligen.

Japp det är inte lätt. Det är runt den tiden man kommit hem från jobbet, käkat eller äter middag. Kollar på en serie och undrar är detta allt livet har att erbjuda för att repetera samma dag om och om igen.
Själv är jag för reaktiv och dålig på sociala interaktioner för att försöka fixa något själv. Är extremt tankspridd och svårt att agera men får snabbt svar om någon frågar något eller så men kass på att prata väder och vind xD

#14:

Det kan vara nåt sånt. + att man redan gjort allt det roliga aktiva under dagen, man börjar bli lite småtrött och orkar inte vara så aktiv, osv. Då kan tankarna och känslorna krypa sig på.

Men det är inte varje kväll så för mig, men mer eller mindre, och från och till.