
ständiga killproblem
Just nu fattar jag inte mig på mig själv…
för ca 2 veckor sen satt jag o gosade med en kille i soffan hos några vänner. jag har känt han ett tag men jag känner honom inte så bra.. han e kompis med min kompis sambo.. han var lite full då o jag slog bort det som en fyllegrej för vi brukar flörta o ta på varandra när nån av oss druckit..men denna gången kändes det annorlunda på nåt vis.. jag kunde inte vifta bort det som jag brukade.. sen den gången har vi träffats några ggr hos våra gemensamma vänner nyktra o då e vi så himla blyga.. igår var en sån kväll.. jag satt under en filt o han en annan..vi kollade film o när den var slut så gick jag hem.. då var han på toa o när han kom ut därifrån så verkade han kolla efter mig o sen hade han jätte brått därifrån när han såg att jag inte var kvar..sa min kompis när jag pratade med henne idag…så jag vet inte vad som händer om det händer nåt eller jag bara inbillar mig att det skulle kunna hända nåt.. jag vet inte vad jag vill o jag vet inte vad han vill..
VAD TROR NI???
Jag vet inte vad jag tror. Men jag är helt säker på att du ska njuta av stunden av ovisshet. Spänningen. Ruset. Smygtittandet. Osäkerheten.
Fan, allt sånt som gör att man känner sig som en levande tonåring igen. *s*
Det är myyysigt juh!
Och jo, Destany, nog tror jag att han är lite intresserad i alla fall. Men osäker. Precis som du.
För egen del så är det där ett minne blott, från ungdomens dagar. För när jag som vuxen var singel, så är jag inte den som går som katten runt het gröt. (Fast att det är så mysigt). Nä, jag är mer som tigrinnan som kastar mig över mitt byte. Och visst får man bytet, men det är inte lika kul när man inte leker med det lite först. Ge en kissekatt lite kattgodis, så leker den innan den "dödar" bytet och äter upp det. Ja, det var kul helt enkelt.
Nu slutar jag att försöka svara innan jag spårar ur ännu mer. *s*