Jag tycker att du ska tänka att dina känslor inte är fel utan visar att det här är något viktigt för dig. Vi har alla olika behov i relationer och det är där vi måste försöka mötas och kompromissa för att uppfylla varandras behov.
Kanske är det så att din sambo inte riktigt förstår att du känner såhär, eller hur viktigt det är för dig, för att hans egna behov är annorlunda (egentid på jobbet som du sa).
Men säg inte till dig själv att du känner fel, dina känslor är rimliga. Samtidigt verkar ni ha det fint i övrigt i relationen. Så jag tror att ni kanske behöver prata med varandra om det, där du får ge uttryck för att detta är en viktig sak för dig och där han får ge uttryck för sina behov. Kanske kan ni komma överens om något, att han inte svarar på jobbet men alltid tar en titt om du skrivit något/eller skriver något litet till dig vid arbetsdagens slut/på lunchen eller liknande? 😊

Men om ni bor ihop finns väl ingen anledning att hålla på och skriva hela tiden? Jag fattar faktiskt inte riktigt din ståndpunkt.
Om du begränsar dig till att bara hålla koll på praktiska saker som tider etc kanske han svarar på dem.
Jag skulle bli galen om min man höll på och skrev till mig på dagarna om saker vi kan prata om sedan.
Du har uppenbarligen rätt dålig självkänsla, jobba på den istället och låt inte den sabba ert förhållande.

#2: Jag tänker som du.

#2: Jag har testat att bara verkligen enbart skriva praktiska saker över längre tid men gör ingen skillnad.

Och vart fick du hela tiden ifrån? Det är 1-3 meddelanden om dagen han får. Jag har frågat om det stör honom men han säger nej. Så bra att du skulle bli galen men han får väl säga det själv då? Eller?

Och jag vet att jag har en dålig självkänsla, jag skrev det ovan. Jag försöker inte heller låta det sabba förhållandet. Men därför har jag ku tagit upp ämnet. Att hålla käften om saker som får en att må dåligt, oavsett om det enbart beror på en själv, är det som sabbar förhållanden.

#4: Jag säger inte att du inte skall förklara för honom hur tänker och känner.
Det är alltid bra att ventilera saker och känslor, du måste då också försöka få honom att uttrycka vad han känner och tänker. Det är grunden för ett bra förhållande.
Det lät faktiskt på ditt första inlägg som om du alltid skrev flera gånger om dagen.
Testa att inte skriva alls på flera dagar och se om du får någon reaktion. Märker han det inte så kan du ju börja fundera på vad han verkligen känner. Strunta i att hålla koll på när ha kommer hem, laga mat när du är hungrig och ät. Om han undrar, så säg att om han talar om när han kommer kan du för det mesta anpassa middan efter det. Om du inte vet så gör du som du vill.
Det är inte säkert att han överhuvudtaget fattar det praktiska kring tider och sånt. Finns människor som inte gör det.

Och en sak till; Om du visar att du är sårad så får han dåligt samvete, och att få dåligt samvete kan göra att man tränger bort saker, som att t ex svara på sms. Om någon hela tiden går och har dåligt samvete och känner sig som en som sårar är inte heller en bra grund för ett förhållande.

Tänker också som Sindri här.🙂

3 meddelanden på en dag kan vara ganska många om man ändå bor tillsammans och ses varje dag när ni kommer hem. Men visst, praktiska saker tycker man ju att man kan svara på.

#0: Tycker du ska ta upp det igen. Förklara hur du känner, att du vet varför, fråga om några kompromisser är möjliga/om ni bara vill fokusera på viktiga saker. Fråga vad som han skulle uppskatta eller hur han vill ha det.

Beroende på jobb han har kan ni annars även komma överrens om att du ringer om det är en viktig fråga som behöver svar. Eller ta upp det med till exempel kvällsmaten kvällen innan. Fråga när han tror han är hemma och be honom skriva när han är på gång.

#5: Måste medge att jag tycker att sluta äta gemensama måltider för att han inte berättar när han kommer vara hemma och liknande känns mer som ett "protestbeteende"/kan enkelt uppfattas som ett. Har man en relation med vissa vanor, så som att man i normala fall äter kvällsmat gemensamt eller att man kanske förbereder frukost åt den andre, etc. så kan att helt plötsligt sluta med dessa små gester tolkas fel.
Enligt mig är det betydligt bättre om man tar och pratar öppet om det hela. Där kan man även berätta att man till exempel då inte kommer tima maten om man inte får reda på när den ska vara redo eller liknande. Är man tydlig med sin kommunikation är det betydligt bättre än att ägna sig åt handlingar som kan misstolkas, enligt mig.
Nu är detta då med antagandet att TS lagar mat frivilligt och gärna till båda och att det liksom blivit en vana.

Det behov du uttrycker i ditt inlägg kanske grundar sig i en annan känsla. Att det du uttrycker här är ett symtom på en känsla du känner i stunder som denna känsla kan överröstas.

Jag har känt liknande tomhetskänslor du beskriver. För min del landade det i att jag insåg att kontakten med berörd person skapade denna ensamhetskänsla för att jag däri inte kunde vara mig själv, även om vi också kunde ha det jättetrevligt och gemytligt.

Om man har sig själv med människor så känns inte denna tomhet på samma sätt som när man är med sig själv. Man kan visserligen känna en saknad, men den saknaden är mer utav en längtan än en själslig tomhet.
I den saknaden kan man också känna närvaron av personen för att man tillsammans med denna person har sig själv. Det finns en själslig koppling man bär med sig.

Därför blir min fundering gällande din situation om det är så att något är fel i er kontakt som gör att du blir utraderad på dig själv.
En känsla som uppstår redan när ni är tillsammans men som just då inte märks av för att ert trevliga umgänge distraherar den känslan för stunden.

Du behöver inte svara, (om du inte vill), utan kanske bara fundera på om det kan ligga något i detta. 🙂

Jag håller med Undertaker om att kanske inte "protester" är lösningen, det kan bli så mycket missförstånd av "tyst kommunikation" där man ska försöka gissa vad den andra tänker.

#0 jag får bilden av att er relation verkar bra i övrigt utifrån vad du skriver. Dåligt självförtroende drabbar nog de flesta av oss någon gång i livet. Såklart behöver man jobba med det själv, men om man har en partner som älskar en så vill nog partnern kunna stötta i det arbetet om den kan.
Kanske vet inte din partner riktigt vad han kan göra för att underlätta situationen. Kanske kan du försöka ändra fokuset från honom och fundera över vad du behöver? Inte bara från din partner, men överlag i ditt liv.
Kanske hamnar fokuset på din partner för att du känner dig ensam? Vad kan din partner göra för att hjälpa dig så att du känner dig tryggare i er kontakt? Kan du själv göra något för att trygga dig eller kanske hitta någon egen sak att lägga till i din vardag? Ett intresse som du inte delar med din partner så att du får lite "egentid" också?
Skriv ner dina tankar och dela dem med din partner. Enligt min erfarenhet är det ofta bra att kunna ge den andra ett konkret exempel på en lösning. 😊

Nu kanske det inte är den typen av meddelanden ni skickar men jag har också dåligt självförtroende och kan tro att "folk" inte svarar av en anledning.
Om mitt ex inte riktigt hann svara mig (eller faktiskt orkade engagera sig tillräckligt för att skriva ett vettigt svar, vad vet jag) så skickade han ändå iväg ett gult hjärta som "svar".
Likaså brukade han klicka iväg ett gult hjärta emellanåt på dagarna bara för att visa att han tänkte på mig.
(Att det var just ett gult hjärta är en privat grej.)
Det är en sak som är lätt att göra som bekräftelse till någon som har lite dålig självkänsla tycker jag, ett "jag tänker på dig och älskar dig".

Det är så olika hur man reagerar på meddelanden, en del tycker att de är skitviktiga, andra att de är stressande, några bryr sig inte alls. Det kan vara svårt att förstå den andra parten om man har totalt olika uppfattning om det där.

För en person med god självkänsla är det nog dessutom smått obegripligt hur mycket man kan vända och vrida på saker för att nedvärdera sig själv.
Det kanske inte har fallit honom in att det är så viktigt för dig trots att ni har pratat om det?

#10:

Är det definitionen självförtroende du menar i kontexten självkänsla? 🙂
Undrar för att jag vill reda ut begreppen.

Jag tänker att en person med god självkänsla ändå kan förstå hur de med dålig självkänsla känner för att den processen till god självkänsla har genomgått den eld det inneburit att komma ur dålig självkänsla vs självhat. Medans de med självförtroende låtsas att de har god självkänsla som gör att en del inte kan minnas och därmed inte heller för tillfället kan förstå hur andra människors dåliga självkänsla känns p.g.a. deras egna illusionistiska övertro på sig själva i detta självförtroende. 😕

#11:

Jag brukar också skilja på begreppen självkänsla och självförtroende. Självkänsla är för mig att man känner sig på djupet, medan självförtroende mer för mig är vad man visar utåt

#11: Jag slarvar nog och blandar ihop dem får jag erkänna, förmodligen för att jag har både dålig självkänsla och självförtroende. De blir liksom en klump. 😉

Har ni pratat om detta?
I min värld är det oerhört respektlöst att inte svara på frågor som ens partner skickar.

Och 3 meddelande om dagen är inte så jäkla jobbigt att svara på. Jag och mina ex skickade mer än så dagligen.

Frågan är vad han säger om det.

Du ska ju va nr 1 för han ! Känns det inte så, så nä… ❤️