#0: Tror att det handlar om kommunikation och ärlighet till hög del.

#1 Ja, fast ärlighet är något som jag ser som väldigt långt ifrån en som gjort en sådan oärlig handling som att bedra en och vara otrogen så jag undrar lite hur andra fått tillbaka tilliten till sin partner efter att ha upplevt otrohet.
Och kommunikation var ju något som fanns innan otroheten också, bara det att min partners kommunikation till mig var ju en lögn. Prat om övertid och stressigt jobb och bla bla… Jag gick ju på det! Litade på hans ord, ifrågasatte inte alls.

Tyvärr är det svårt för mig att veta att NU är det sant som han säger. Jag vet ingenting om vad som är sant eller inte efter att blivit ljugen för i nära 3 månader.

#2: Ja , men vill han ha kvar dig och att det ska fungera så krävs det ärlighet från hans sida. Ärlig kommunikation.

Vill han ha tillbaka din tillit?

Så allt bygger på ärlighet och kommunikation.

Ja han säger att han vill ha tillbaka min tillit och att han nu är ärlig.
Jag har bara svårt att veta om det bara är ord

Också jobbigt att det inte var en engångsgrej i fyllan och villan.
Fel det med såklart men jag TROR att jag lättare hade litat på honom efter ett enstaka snedsteg. Nu hade ju han ett förhållande med henne, han var "förälskad" i henne menar han, men sansade sig och valde mig till slut.
Jag kan tänka att det kanske lika gärna var hon som dumpade honom efter att ha lekt ett tag. Jag kan ju inte veta vad som är sant efter alla lögnerna om "övertid"

Det är svårt. Älskar du honom?

Du måste avgöra om det är möjligt att överbrygga detta svek och lita på honom igen.

Jag älskade honom fram till den dag han berättade vad han sysslat med. Jag tyckte vi hade det bra. Jag var så förstående att han var så "stressad" och bara hade jobbet i huvudet (läs: älskarinnan) Jag fixade allt där hemma för han var bara där korta stunder. Trots att han behandlade mig som skit i några månader så älskade jag honom och väntade på att allt som jag trodde hade med jobbet att göra, skulle lugna ner sig.
Innan han blev disträ och uppslukad av "henne" så hade vi ju det bra, Jag vill kunna känna så igen. Men jag vet inte hur.

Jag känner mig bara bitter sårad förbannad ledsen ratad hatisk och allt negativt. Jag vill inte vara sån.

Jag har gått till en psykolog men tyckte inte det gav något. Min partner erbjöd sig följa med men jag orkade inte sitta bredvid honom, det kändes för jobbigt

#7: Förstår dina känslor.
Känn efter om du orkar och vill fortsätta med honom? Är sveket för stort eller? Kan du förlåta och gå vidare?

Du måste inte förlåta honom heller. Finns det ingen tillit och du fortsätter vara med honom så känns det inte särskilt stabilt att genom åren att alltid ha misstankar och oro om otrohet, det låter inte hälsosamt för någon av er.

För min del när min partner svek mig (inte fysislt itan via internet) tog han det fulla ansvaret. Han döljer inget längre utan bevisar allt när han kommer med påståenden. Handlingar visar mer än ord. Tror du seriöst att det kan fungera trots ett sådant stort svek så får han kompensera och visa att han menar allvar, vara öppen i all kommunikation. Exempelvis får jag alltid läsa min partners meddelanden, han har alltid dörrarna öppna osv. I längden förväntar jag mig inte att vi ska leva såhär men det är en bra början för att visa att han menar allvar. Att han faktiskt gör en ansträngning.

Vad du än väljer så är det viktigt att det får ta tid, du måste inte bestämma något här och nu, det finns ingen tidsgräns. Det är viktigt att det känns rätt så låt dig själv få tid att faktiskt få känna och processera allt

#0: Jag typ förlät men glömde aldrig och kunde aldrig lita på honom fullt ut. Han var otrogen 2,5 år senare och då lämnade jag för gott. Jag tror inte en relation någonsin återhämtar sig helt efter något sådant, kanske om man är ifrån varandra några år och sedan träffas igen.

#0: Ingår inte att lita på partnern (att ge honom en andra chans) i att förlåta? Vad är annars poängen med att förlåta om du inte tror att han kommer att bättra sig?

#11:

Jag har aldrig lyckats. Har man brutit det förtroendet kan jag inte lita på personen igen, hur gärna jag än har velat.

#11. Jo det ingår att också lita på partnern i att förlåta och jag har ju svårt att både lita på honom och att förlåta det han gjort.
Men jag VILL förlåta och lita på honom. Jag VILL komma till en punkt där jag känner att jag både kan förlåta och lita på honom igen. Jag VILL känna som jag gjorde innan, när jag aldrig tvivlade på hans ord och aldrig kände mig misstänksam på var han höll hus. Jag vill kunna känna glädje och lycka igen med honom. Men jag vet bara inte hur.

I vilket fall som helst så bor jag hos min mamma nu på obestämd tid. Jag orkar inte vara nära honom. Jag tänker BARA på otroheten då.

Jag skulle inte kunna förlåta och gå vidare. Vägrar att vara en sån man sviker. Och det säger jag tidigt i ett förhållande. Mig leker man inte med. Det är föhållande eller ingenting. Inga mellanting eller halvdana "försök"!

Vi bor ihop igen nu men, det är svårt. Jag mår inte bra.
Jag vill att allt bara ska vara och kännas som innan hans svek, men det gör inte det.
Han är kärleksfull och så. Jag kan egentligen inte klaga på hur han är mot mig nu men det känns bara inte bra för mig ändå bara.

#16: det har gått nästan 2 månader, det är inte särskilt lång tid. Lyssna på dig själv och gör det som känns rätt för dig, ni behöver inte bo tillsammans inom en bestämd tid. Vill han äga upp till sitt svek så kommer han vara tålmodig och ge dig all tid du behöver.

Jag tror också aldrig att man kan gå tillbaka till hur saker var förr. Det enda man kan göra är att gå framåt och bygga något nytt, för det som har hänt har hänt och det kommer man aldrig kunna ändra. Försök inte att hitta tillbaks till en känsla som fanns, försök istället bygga något nytt om du fortfarande vill vara med honom.