Jobbigt att ljuga
Vet inte var jag ska börja, är lite rörigt men ska försöka fatta mig kort.
Både jag och min sambo har mammor som lägger sig i/frågar ganska mycket om allt möjligt i våra liv.
På det så har min sambo en diagnos som gör att han regelbundet måste träffa läkare. Ett par gånger per år men det kan variera lite. Denna diagnos och hans läkarkontakter gör att våra mammor lägger sig i och frågar allt möjligt och det blir ju ganska fokuserat på honom pga detta.
Samtidigt vill han inte att mammorna ska veta något om hans läkarkontakter och jag får absolut inte säga till någon när han fått en kallelse, för han tycker det blir jobbigt om hans mamma vet i förväg. Då är hon på honom och talar om vad han borde säga och ta upp med läkaren och medicinändringar, jobb osv.
Mammorna vet att på hösten ungefär denna tid brukar han träffa läkare.
Och mycket riktigt så kom en kallelse för 2 veckor sedan och idag just nu är han hos läkaren.
Samtidigt har båda mammorna (speciellt hans mamma)ringt mig precis varje dag och frågat om han inte fått någon kallelse än.
Min sambo säger att jag ska svara "Nej" varje gång, "för det har ingen med att göra när han ska till läkare"
Nu har jag precis pratat med hans mamma på telefon. Hon var ganska upprörd och tycker att jag bryr mig för lite och att jag borde ju höra av mig till sjukhuset och fråga när han ska få en kallelse till läkare.
Och i sanningens namn så ÄR han hos läkare nu.
Jag är så trött på att stå mitt emellan och måste hitta på saker. Jag skulle hitta på att han åkt till JULA för att köpa ett verktyg nu som förklaring varför han inte svarar i telefon (eftersom han är hos läkare och har telefonen avstängd)
Det jag beskrivit ovan är egentligen bara en situation. Det finns mycket annat som han inte tycker angår någon och där han vill att jag ska hitta på annat för att inte mammorna ska veta.
Jag vet inte egentligen vad som är rätt. Om det faktiskt är så att mammorna är ovanligt nyfikna/lägger sig i ovanligt mycket. Eller om det är sambon eller vi som är ovanligt hemlighetsfulla om saker och ting.
Vi är i 30-års åldern. De är i 60-års åldern.
Jag ser ingen annan lösning än att ni måste prata med båda kvinnorna och förklara hur ni känner och vill ha det. De kommer förmodligen inte att ändra på sig och det blir ohållbart i längden. Ingen bra idé att måsta ljuga.
Sorg är kärlek som blivit hemlös
Jag tycker att det är dåligt av din sambo att begära att du ska ljuga, det gör inte saken bättre utan skadar bara relationerna ännu mer. Istället borde ni ta en diskussion med respektive mamma om hur ni känner och hur mycket information ni vill lämna ut.
Samtidigt får man ju ha viss förståelse för att en mamma bekymrar sig om sin sons hälsa och mående men det måste ju få ske på hans villkor.
Han får säga åt sin egen mamma, och du får säga till din. Ni är vuxna båda 2 och måste lära er att tala om när ni inte vill att andra blandar sig in i ert privatliv.
Låter märkligt att 2 vuxna håller på och ljuger för att undvika inblandning, när det bara orsakar ännu mer inblandning och får er att ses som oansvariga av familjerna.
Tala om att ni är fullt kapabla till att sköta era sjukdomar på egen hand, och själv berättar om ni tycker det finns något att berätta. Kräv att ni behandlas som de vuxna individer ni är, kräv er självständighet och tala om att det är respektlöst att behandla er som okapabla att sköta ert eget privatliv.
Och din sambo måste ju lära sig att själv hantera sin egen mamma, och inte be dig ljuga så han slipper hantera henne.
Jag hade blivit hemskt avtändande om någon jag är tillsammans med inte klarar stå upp mot sin egen mamma som en lite pojke.
Starta ny diskussion