När partnern blir monstret
En vän går just nu igenom en riktigt jobbig period efter att exet plötsligt gjorde slut, lovade att finnas kvar eftersom hon tycker om honom, men försvann och ignorerade honom fullständigt i nära 2 månader.
Han har nu fått veta hur hon gick vidare direkt, att hon hållt på med andra även när dom fortfarande var tillsammans, att hon går runt och leker offer pch ger honom skulden för uppbrottet, och hon ljuger om en massa saker.
Han är helt förstörd. Människan Han varit säker på och trygg med, trott vara väldigt snäll och omtänksam, oskyldig och godhjärtad. I ett handslag visar hon sig vara en helt annan människa än han trott och litat på.
Har själv varit med om det. Man förstörs fullständigt och kan inte hantera att den man gett allt av sig själv för och skulle spendera framtiden med inte varit på riktigt, inget har varit äkta och man kan inte ta in att personen verkligen fullständigt skiter I en och det man hade nyss. Man undrar om något varit äkta, vem dom egentligen är, vad som hänt, gjorde man något fel?
Samtidigt hoppas man att det finns någon förklaring som tar bort det onda pch att dom kommer tillbaka. Varvat med ilska över att man gett sitt hjärta och känt sig trygg med någon som så enkelt trampar på det man gett. Som saknar all form av respekt och empati. Ilska över att man blivit lurad så gravt och gett sitt allt till ett monster som inte förtjänade det minsta lilla ens.
Jag tog mig igenom det. Det tog många år och fick mig att välja singellivet även nu 10 år senare. Min vän är ännu mer illa däran än jag var. Det är fruktansvärt att försöka stötta någon som så fullkomligt tappat fotfästet och hoppar mellan, hopp, tvivel, ilska, förvirring, misstro, dödslängtan, desperat hopp om att allt blir som vanligt igen och en sorg så innerlig och desperat att man som vän känner det i sin egen själ.
Och inget kan man göra ler än lyssna och försöka vända bort alla dödstankar och försöka lugna när han hyperventilerar av gråten.
Fan ta er alla äckliga bottenskrap som tar det goda människor ger er, för att sedan lugnt och kallt vända ryggen åt det kaos ni lämnat efter er.
Må ni för evigt halka i varenda hundskit ni möter, och landa med ansiktet i i högen intill.
Har varit med om samma sak. Det finns inget råd att ge annat än att trampa vatten och försöka överleva.
Supertufft!
Jobbig situation. Det här med relationer är inte lätt!