Ja reagerade på att du avbokade träffen men ljög om orsaken.
A och O I ett förhållande är att vara öppen och ärlig tycker jag.

Parterapi är säkert jättebra om båda är överens att försöka.

Det har gått ett år sen du skrev här första gången. Då hade det gått två månader sen han lämnade dig. Du har spenderat över ett år med den här röran där ni båda går fram och tillbaka (av dina trådar att döma) och ingen av er verkar känna er säkra eller trygga med den andra eller er framtid tillsammans.

Över ett år sen han lämnade dig, knappt ett halvår sen ni blev tillsammans igen och nu sätter han sig ner och säger att han har tvivel igen. När tror du att han kommer sluta ha tvivel? Hur länge vill du vänta? Det har gått över ett år och hans tvivel har inte gått över än. Är det här verkligen en person du vill ödsla mer tid på?

Barn är inget man kan kompromissa om. Du vill ha barn, han har ändrat sig och är osäker på om han vågar skaffa fler barn. Det kan vara övergående eller så kan det hålla i sig i flera år eller resten av hans liv. Vill du ha barn så borde du försöka hitta någon annan som helhjärtat vill samma sak.

Ibland måste man tänka mer med huvudet än med hjärtat. Kärlek är inte allt man behöver och det räcker inte med bara det för att bygga en stabil, hälsosam relation. Det är en viktig grundsten, men inte tillräckligt. Förtroende, kommunikation, respekt och trygghet är också viktiga grundstenar i en relation, bara för att ge några exempel.

Det här låter inte bra för någon av er. Är du villig att lägga ännu ett år på honom och riskera att stå här igen på samma ställe om ett år?

#1: jag är glad att han är öppen för terapi, det känns positivt även om jag inte har nån erfarenhet av terapi och inte han heller.

Jag förstår absolut hur du tänker men det är inte så enkelt. Jag är osäker på om jag vill ha barn om det inte är med honom. Tror jag skulle bli lyckligare utan barn än utan honom.

När han ville ha tillbaks mig och förska igen sa han att han väldigt starkt kände att han ville ha barn och var kär i mig. Hans beteende är tvetydigt. Dels är han rädd för framtiden och dels är han slarvig med att skydda sig som om han någonstans önskar att jag skulle råka bli gravid så att han skulle slippa bestämma sig.

Han är ganska velig som person. Han berättafe att han var nära att lämna sitt ex innan de skaffade barn men när han väl bestämde sig blev han drivande i frågan. Hoppas väl ha lika mkt tur som hon hade.

#4: Hoppas du verkligen att du hade lika mycket "tur" som hans ex!?
Men hon är ju hans EX han har barn med nu..
Så jag förstår inte hur du tänker där riktigt..

För hennes del så kanske hon tycker att hon hade jätte-tur som fick barn och numera slipper honom eftersom han verkar vara skrämmande velig.

Såna där män som inte vet vad dom vill eller som inte vet vad som är det viktigaste, och hattar hit och dit, eller t.om gör slut, ångrar sig, gör slut, ångrar sig-- kommer sällan till insikt om vad som är viktigt.
Inte förrän vid deras dödsbädd. och så länge vill du nog inte vänta på en karl.🤔

Sen kanske du tycker så just NU eller tror att han kommer vara viktigare för dig än barn, men om du fortsätter med honom och inte skaffar barn som du vill så kommer du garanterat ångra dig och det kommer antagligen visa sig genom att du tillslut börjar hata karln som förstörde din dröm om barn..

Vad man än drömmer om i livet, om det så är att man vill ha barn, djur, jobba utomlands, bo på landet, osv osv. så fortsätter du inte att vara lycklig speciellt länge om du är med en partner som inte har samma typ av mål eller drömmar..

Sen behöver man ju självklart inte vara som tvillingar bara för det och tycka lika i allt. Nej det blir ju tråkigt, men man ska nog ha samma grundsyn och vilja liknande saker som man vet gör en lycklig..

#5: med tur menar jag att de inte gick isär pga hans velighet utan pga alla bråk som kom efter att barnet kommit. Efter det är han ganska försiktig och rädd att satsa igen.

Att han gjorde slut var nästab helt och hållet mitt fel, jag var så avunfsjuk på hans ex och föröskte pressa honom till att skaffa barn alldeles för snabbt. Jag var toxisk oxh startade bråk, inte stolt över hur jag betedde mig. Det fanns inga tecken på att han var oseriös, han hadd introducerat mig till sin familj och jag kom hans son nära. Nu är vi dock fast i dejtingstadiet. Vi är ihop men han har inte introducerat mig till sin son vilket gör att vi står rätt still i relationen

#6: Har du varit tillsammans med honom i ett halvår nu senaste gången alltså?
Och du tycker att ni ff är kvar i dejtingstadiet..plus att du inte har fått träffa hans son den här gången, men det fick du göra första gången ni dejtade eller?
Vad är skillnaden mellan att dejta och vara ihop tycker du?

Är ni ihop och om han vet att du är den rätta, så borde du väl ha fått träffa hans son för länge sen..

Ganska enkelt och räkna ut vad han är för typ och vad han vill eller inte vill!?

Träffas ni och har sex, men han vill ingenting mer med dig längre utöver prata och smsa?
Så är antagligen bara ute efter sex tyvärr..
Jo då det finns massor med karlar som gör på det viset. Dom har ingen "bra" att ligga med och tar då ett gammalt ex som dom haft bra sex med..
Been there done that..
Annars så skulle han inte agera så där..Han spelar att han är intresserad av dig fast egentligen så är inte intresserad av någon annan än sig själv.

#7: bra fråga vad som skiljer att dejta från att vara ihop. Han har ju presenterat mig för sina vänner och kollegor som sin flickvän och hans familj vet om mig.

Det där när man ska träffa barnen verkar folk vara oense om. Har vänner med barn som anser att det borde gå längre tid än sist spec när det tagit slut en gång, andra att det bör gå fortare. Första gången jag fick träffa hans son var efter nästan ett år. Han säger stt steget att träffa sonen denna gången är mkt större för honom än första gången det hände.

Vi har ju absolut inte sex varje gång vi ses och ofta har vi setts i omständigheter då sex varit omöjligt att få till.

Han tvivlade ju på exet också innan han vågade satsa så troligen är det en del av hans person. Så mycket som är förvirrande. Undrar bara hyr han ska kunna komma över rädslorna denna gång

En regel jag använder (ibland) är att inte aktivt engagera mig och i och med det kanske röra upp ytterligare oro. Det är lätt hänt att man själv blir en spegel av partnern. Det kan i viss lägen bara vara bra att "lyssna" och vänta ut stormen - vilket jag ibland har svårt för..men jag lär mig.
Att gå på parterapi är inte dumt.

#9: kanske har du rätt! Ibland kan man ju spä på någons rädslor om man gör en grej av det. Så kanske rimligt att agera lugnt

Vore jag som dej så hade jag börjat träffa andra och glömma denna kille.
Tror inte för ett ögonblick på att han har mycket omkring sej och mår dåligt över det. Hade han verkligen, verkligen haft rätt känslor för dej så hade han inte gjort så här utan bett dej om stöd.
För älskar man verkligen varandra så stöttar man också varandra i allt det som är jobbigt.
Det är nog snarare så att han kanske inte vet vad han vill med dej. Igen.
Killar/män som tvekar så här hela tiden så fort det kommer något jobbigt i deras liv är inget att ha.
LIvet är jobbigt emellanåt och då behöver man en stadig man som kan ta det och inte då ska börjar krångla i förhållandet.
Var rädd om dej. 💗