svårt att våga ge någon en chans
Jag har hamnat i en ond cirkel tror jag när det gäller att dejta.
Om jag ska ta bakgrunden lite snabbt så hade jag ett bra förhållande, mitt första i vuxen ålder, för 11 år sen. men när jag hade studenten att tänka på så blev min värld kaos och det gjorde att jag trodde att jag inte kunde ge den tid ett förhållande krävde. så utan att prata om det först så gjorde jag slut precis innan studentbalen. jag tror det tog 2-3 år innan jag vågade träffa någon igen. den dejten gick inte bra.
Sen hände saker i min närhet som gjorde mig delvis rädd för män och blev inte bättre när jag själv blev utnyttjad. Inte jätteallvarligt men mannen va som en faderfigur för mig och han började krama mig hårdare, sen smeka mig på kinden och till sist pussade mig på munnen.
Jag har pratat med många killar men så fort vi kommit till att vi ska träffas har jag ghostat dom. Men i vintras tog jag mig i kragen och gick på en dejt. den va trevlig. vi satt och fikade i 2 timmar och pratade om allt och ingenting. nästa dag berättade jag att jag bor med min mamma och det framfördes att det va problematiskt. eller jag tolkade det som det. Jag ghostade då honom för orkade inte ta den dusten. Rörde heller inte nån dejtsajt efter det då jag kände att jag får nog va ensam föralltid. men sen hörde han av sig igen tidigare i höstas och kände att jag behöver förklara mig. så jag förklarade att jag varit utbränd( blev det senare på våren) och detta är svårt för mig. han förstod och vill fortfarande träffas och lära känna mig. men han säger att jag kan komma hem till honom, vilket är mest logiskt antar jag då vi har en bit ifrån varandra och jag har själv inget körkort. så han har erbjudit sig att hämta mig halvvägs om jag tar bussen. En del av mig säger " kör! du hade ju trevligt med honom" men en annan del säger "tänkt om han är en som lurar hem tjejer och gör dom illa eller är en player". Jag känner mig så löjlig. Han har ju sagt att han är tacksam att jag berättat att jag itne mått bra och har tillitsproblem.
Jag är rädd att bli ensam en dag. men Jag vågar inte släppa in någon i min trygga zon. den är väldigt liten tyvärr.
Vill mest skriva av mig men kanske nån har tips på hur jag kan våga ge han en chans nu när han är så envis trots att jag ghostat honom två gånger. Med så lite erfarenhet av dejting som jag har efter att ha varit singel i 10år och sen bara varit på totalt 2 dejter(räknar med denna killen) sen dess och mitt ex va min första dejt som vuxen så vet jag inte vad som är okej när man dejtar.
Jag skulle aldrig våga gå hem till någon efter att ha träffats så lite. Tyvärr har världen blivit så nu. När jag var ung behövde man aldrig tänka så.
Det finns massor med saker man kan göra på neutral mark, promenera, gå och bowla eller något annat, gå på bio, konserter mm.
Och varför skulle han inte kunna komma hem till dig och träffa din mamma? Om han verkligen är seriös med att lära känna dig så är det ju ditt liv.
#1: Jo men inte så tidigt. Mitt ex träffade jag två gånger innan han fick komma hem till mig. Va väl för att andra dejten kändes så bra. Nästan overklig. Men där va det annorlunda då vi va närmre varandra. Iaf i veckorna då jag bodde på internat. Uff bara att tänka tillbaka får mig att börja gråta över hur dum jag va som släppte taget….
Förstår ju honom att han inte är så sugen att åka 1 timme för en promenad liksom. Ingen av oss bor i nån vidare stor stad heller.
Om du fortfarande sörjer så över ditt ex är det svårt för någon annan att komma dig nära.
Visste inte att ni bodde så långt från varandra. Finns ingen möjlighet att ses mittemellan någonstans?
#3: Sörjer nog mer tryggheten jag faktiskt hade med honom. Den som jag glömde fanns. och förlorade för att jag trodde att mitt mående satt i prestationsångest i förhållandet när det egentligen va studenten och skolan(falska vänner) som va problemet.
finns tyvärr inte mycket att hitta på i mitten. Bio tyckte han inte riktigt va nåt och kan hålla med. man vill lära känna varandra och så sätter man sig i en mörk salong där man ska va tyst? jag gick på bio med mitt ex men då hade vi varit ihop ett tag.