Jag sitter och funderar och funderar.
Har en gammal tonårskärlek fortfarande kvar i livet.
Vi har känt varandra i snart 40 år!
Vi har ett brokigt förflutet där vi varit av och på i många år.

Till saken hör nu att vi bägge har hälsoproblem. Han är bipolär och tar till flaskan i de perioderna (som kan vara upp till 1½ år emellan dessa dåliga perioder).
Jag är utmattad och har ME och min energinivå är jättelåg. Blir lätt hjärntrött.
Vi vet om varandras sjukdomar och bekymmer i livet.
Jag har hjälpt honom jättemycket i hans perioder. Kört han tex till psykakuten, varit hos honom och pratat med honom, hållt honom sällskap.
Men absolut INTE medberoende. Har aldrig köpt ut åt honom eller kört honom till Systemet.
Allt har skett i hans egna hem då jag kan åka hem då jag fått nog och behöver vila.

För några veckor sedan så ringde han mej på morgonen och frågade om jag kunde hjälpa honom. Då har han varit nykter i 1½ år. Skött jobb, sin dotter och allt annat. Han är så jäkla supergo när han fungerar.
Jag åkte hem till honom och märkte inget konstigt. Vi körde hem hans dotter hem till hennes mamma. Sen ville han att vi skulle vara hos mej.
Och senare på kvällen skulle han ringa sin syster och be att få vara hos henne.
Han kände sej lite låg, sa han och ville inte vara själv och var rädd just för att ta till flaskan.
BRA! tänkte jag. Han försöker stoppa det i tid.
När vi kom till stan så bad han mej släppa av honom vid Apoteket och sen kunde han gå hem till mej. Vilket jag tyckte var en bra ide då jag hade lovat min mamma och moster att köra de så de fick handla.
Sa att vi syns hemma sen då.

När jag sedan hade hämtat min mamma och moster så får jag se att han är på cykelvägen som går till Lidl och Systembolaget. Det var absolut inte närmsta vägen hem till mej!
Men jag slår det ifrån mej och tänker att han ska nog på Lidl.

Jag kommer sedan hem. Tycker det finns en liiiiten aning av alkoholdoft men jag får inte ihop det riktigt. För jag ser ingen alkohol nånstans.
När kvällen kommer så ber jag honom att ringa sin syster så han kunde åka dit.
Inget händer och sen tjatar han sej till att få sova här.
Jag säger ok och med lovord från honom att han ska ringa henne på förmiddagen dagen efter.
Tycker han blir fullare och fullare. Sen vill han gå och lägga sej kl 21 men jag vill se tv-program. Så han vankar av och an här och jag fattar inte varför.

Jag sover i soffan och han i sängen.
Morgonen kommer och vi ska käka frukost. Sitter i soffan vid tv:n och jag ska gå ut i köket och hämta något.
Ser då att han pysslade med något bakom min soffa. Han var inte beredd på att jag skulle komma tillbaka så snabbt.
Jag går dit där han var och hittar två 70cl flaskor med ren Vodka.
Då ställer jag honom mot väggen och säger till honom att du har lurat mej i ett dygn nu. Att detta var meningen med att jag skulle hämta honom, att släppa av honom på stan och att han skulle vara kvar här.
Han skulle dricka!! Det hade han planerat.
Sa till honom att han manipulerat mej.
Då kommer hans offerkofta på.
Jag sa till honom att han ska ringa sin syster för här ska han inte vara mer än nödvändigt.

Inget händer.
Jag säger till honom att han ska hem innan jag ska iväg senare på kvällen och vara skjuss.
Inget händer.
Han säger många taskiga saker till mej och hånflinar åt mej och säger att jag minsann inte är sjuk.
det var droppen.
Jag slänger ut hans saker och han har 5 minuter på sej att vara utanför min dörr.
Många hårda ord sades den kvällen som sitter som en tagg i mitt hjärta.
Till slut får han tag i en annan vän som jag kör hem honom till.
Jag var iskall emot honom. Pratade inte med honom.

Har sedan inte hört ett ljud ifrån honom.
Jag orkar inte med sånt här. Vill bara ha lugn och ro runt omkting mej.
Men börjar fundera…..på om det är värt att kasta bort…vi har ju ändå en speciell relation till varandra och känt varandra i 40 år. Kan man bara kasta bort allt då? Trots skiten?
Vi har ju bägge känslor för varandra.
Kan man bara umgås med honom då han mår bra? Är man en sann vän då?
Jag vet att jag borde bara skippa honom i framtiden…men kan jag stå emot?
Tacksam för råd.