Nej man måste inte alltid vara trevlig
Jag har ett väldigt socialt yrke vilket betyder att jag gärna har lite downtime när jag inte jobbar där jag inte måste prata med främlingar. Jag är absolut ingen morgonmänniska så innan jag har betalt så pratar jag helst inte med någon på morgonen, mina kollegor vet att om jag har mina hörlurar så är jag otillgänglig och dom respekterar detta för dom vet att ger man mig nån timme så är jag go och glad. Jag är trevlig mot kunder men det "kostar" mig mer på morgonen än senare på dagen, men ingen märker något, jag är kundfavorit hos många för jag är "alltid så trevlig och tillmötesgående. " förutom morgontröttheten så älskar jag mitt jobb för jag tycker egentligen att det är jätteroligt med folk. Men det är 9 timmar i sträck som jag är den personen, hemma vill jag gärna bara vara jag.
Till saken hör att jag måste ha något typ av utseende eller aura som gör att folk tror att jag är superintresserad av att ha konversationer. I hissen hemma (många lägenheter och personer som använder hissen) så ska folk alltid prata med mig fast jag har hörlurar. Jag brukar då peka på hörluren och säga "förlåt men jag lyssnar på något just nu". För jag tycker faktiskt det är okej att inte alltid vara trevlig, jag tycker inte "inte trevlig" måste betyda "otrevlig", det måste finnas mellanting.
Tyvärr har jag hamnat i flera situationer där personen tror att jag behöver deras hjälp så dom har tagit av mig hörlurarna så att mitt hinder för att prata inte längre är ett hinder. Jag avskyr för övrigt kroppskontakt som jag inte varit delaktig i att välja.
Andra tolkar det som att dom då kan kommunicera fysiskt istället, flera spenderar resten av hissturen med att klappa och stryka mig på armen och fortsätta prata, fast jag lutar mig så långt bort jag kan och ber dom sluta (pytteliten jäkla hiss..) ofta medelålders till äldre Kvinnor har den reaktionen. Jag kan inte säga varför dom tror det är okej att smeka mina armar när jag försökt säga att jag vill vara ifred. Men det gör mig så illa till mods.
I tvättstugan drar folk ofta över sin tvättid och jag brukar vänta sittandes på en stol, med mina hörlurar, tills dom är klara så jag kan komma igång på min bokade tid och gå vidare med mitt liv. Dom ska dock alltid dra sina livshistorier om varför dom är sena och ärligt talat bryr jag mig inte för jag vill bara komma igång och tvätta och jag brukar säga "det spelar ingen roll, bara du tömmer så fort den är klar så jag kan börja, tack" sen brukar jag titta ner i min telefon och ignorera att dom vill prata och lätta sitt samvete, som sagt, jag är inte intresserad av varför dom är sena, jag vill bara komma igång när dom är klara. Jag tar aldrig ut någons tvätt heller, jag låter den alltid gå klart.
Till min poäng. Jag får ALLTID dåligt samvete efter interaktionerna där jag försöker sätta gränser. Jag mår alltid dåligt efter för jag kunde egentligen fört konversation, lett lite, underhållit, jag vet liksom hur man gör.
Jag har så svårt att låta mig känna att det är okej att inte vara allas bästis, jag har så svårt att tillåta mig att känna att det inte är mitt ansvar att ljusa upp alla andras dagar.
Jag försöker lära mig själv att känna att jag får faktiskt, om jag vill, lyssna på poddar i hissen. Jag får faktiskt ryta ifrån när folk tar i mig utan tillåtelse. Jag får faktiskt be om att folk ser till att jag kan komma igång med min tvättid när jag bokat den och planerat därefter.
Jag behöver inte vara otrevlig, men det måste väl vara okej att inte alltid vara trevlig, eller?
Jag är också en magnet för folk som gärna vill prata i evigheter, och jag kan säga att det är helt okej för dig att inte alltid vara trevlig. Det enda jag önskar är att storpratarna lär sig att ta en hint.
"Everything will be okay in the end. If it’s not okay, it’s not the end." ~John Lennon
#1: Om inte hint så åtminstone orden rakt ut att man inte är intresserad av att prata 😆
#0
Nej, man måste verkligen inte alls vara trevlig jämt.
Det som är svårt är att sätta gränser för vad som är ok för en själv utan att för den skull ta ansvar för hur andra reagerar på dessa gränsdragningar.
Det finns ingen enkel medelväg att gå. Eller åtminstone har jag inte funnit någon annan råd än att vid dessa tillfällen faktiskt öva på att avvisa människor som upplevs som påträngande…..
Läskigt - men viktigt för att värna sitt privata space….
Med tiden blir det lättare……
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#0: Det där är verkligen att gå över gränsen. Jag hade inte orkat vara trevlig mot någon som beter sig så som de du råkar ut för. Hade kanske försökt en stund, men hade de fortsatt - och till och med tafsat på mig (ja det är vad de gör) - hade jag hotat med att anmäla dem för sexuella trakasserier. Det är ju vad det är, trots att det är äldre damer som gör det.
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
When the last tree is cut, the last fish is caught, and the last river is polluted; when to breathe the air is sickening, you will realize, too late, that wealth is not in bank accounts and that you can't eat money. -Alanis Obomsawin, filmmaker
#0: Dina grannar låter helt gränslösa!
Jag är som du, men själv jobbar jag inte ens utan är numera sjukpensionerad. Jag pallar inte prata med en massa människor varje gång jag går ut genom dörren så jag "blockerar" oftast folk. Jag försöker inte vara trevlig eller otrevlig, men jag undviker ögonkontakt och har oftast musik i öronen när jag inte vill ha något socialt umgänge. Ibland ignorerar jag att ens svara andra (många ggr när folk pratar med mig hör jag ändå inte pga att jag har tinnitus och jag är dessutom ansiktsblind så jag känner sällan igen folk heller), så när jag faktiskt hör någon och inte känner för att prata så låtsas jag helt enkelt inte känna igen/inte höra dem eftersom det ändå är "normalt" för mig. 🤷
Ett annat skydd jag brukar försöka ha med mig är solglasögon, det gör att andra upplever mig som mer otillgänglig och de får svårare att försöka korsa gränser när de inte kan se mina ögon utan istället ser sin egen spegelbild i glasögonen.
Jag hur jäkla jobbigt det kan vara att försöka sätta gränser och släppa people pleasingen, men att inte le eller möta andra jämt är inte otrevligt. Och som du säger är andra människors liv och känslor inte ditt ansvar, du har all rätt att ta hand om dig själv först. Om någon tar av dina hörlurar och börjar ta på dig har du all rätt att ta på dig hörlurarna igen och säga att högt att du inte uppskattar när andra tar på dig utan lov. Det är inte otrevligt. Dina grannar är däremot otrevliga när de gör så!
Jag håller med dig, man måste absolut inte vara trevlig och pratglad jämt. Fint att dina kollegor förstår att du behöver din stund på morgonen att komma igång.
Hade nån granne rört mig i hissen hade jag blivit tokig tror jag!
Jag har jättesvårt för att fräsa ifrån, men ännu svårare för kroppskontakt. Särskilt oönskad sådan. Förstår att det blir en väldigt obekväm situation men du gör inget fel alls i att sätta gränser. Usch, att de inte förstår bättre och låter dig vara ifred 🤯
/Fia ☁️
Tack för allas svar, känns lite skönt att få bekräftat att känslor är berättigade men också att fler har liknande motstånd till sig själv. Jag har funderat på att bara skrika rakt ut när dom rör vid mig för att se om det kanske kan ge dom en tankeställare, jag vill liksom inte att någon ska känna sig hotad men lite illa till mods kanske lär dom något? 🤔
- Redigerat 2025-10-01 22:32 av Randomel93
#7 Jag hade skrikit till, eller frågat ”varför rör du mig?”
Ibland förstår inte folk att det de gör är knäppt/jobbigt/störigt. De har inte reflekterat över det…
/Fia ☁️
Starta ny diskussion