Hur ofta hör man av sig?
Någon som jag känner lite har uttryckt sig att hon vill hålla kontakten. Även har hon t ex tidigare sagt att hon gärna hjälper mig om jag ska ställa ut mina foton framöver. Jag har tagit initiativet att höra av mig till henne kanske 4-5 gånger, och hon har tagit det initiativet kanske två gånger. Jag känner lite att det är hennes "tur" att ta ett sånt initiativ, att höra av sig till mig (om hon nu vill). Dels eftersom jag inte vill tränga mig på, och dels för att det blir ju roligare om man känner att den andra personen också spontant, och på ett äkta sätt vill höra av sig.
Det vore väl bättre att avvakta, och låta henne höra av sig när och om hon nu vill?
Men hur som helst kommer jag nog i alla fall bjuda in henne till om jag ska ha min utställning sen… Eftersom hon har verkat intresserad (ganska så mycket) av mina bilder, osv.
Jag tycker det låter som en bra idé att avvakta för hon har ju sagt att hon vill ha kontakt. Samtidigt så tycker jag att vill man ha kontakt med ngn så kan man själv upprätta den utan o vänta på den andres tur men som du skriver så vill man inte vara påträngande så de låter som att du hållit det på en bra nivå pch tycker det låter toppen att bjuda in henne! Vad spännande med utställning!vad roligt för dig
Mvh Mayhems "hönsmamma"
#1:
Ja, så är det nog 😊 man behöver ju inte heller överanalysera det hela… Men bra med lite "feedback". Är ofta lättare att "tänka högt", så här 😉
Jo, jag skulle egentligen ha haft utställningen i slutet av sommaren som var. Men tyvärr fick jag skjuta på det till framtiden. Men förhoppningsvis blir det senast i sommar… Om det går som tänkt.
#2: jag över analysera alltid allting, men det beror på att jag haft ptsd så jag har efter år av vård hamnat i att jag automatiskt psykoanalysera saker, tror det är ngt min hjärna gör för att ff skydda mig. Ja men håller med att det är lättare när man bollar vissa saker med andra.
Det är spännande även att det kanske tar tid innan utställning sker, är det bilder eller vad är det som kommer visas upp?
Mvh Mayhems "hönsmamma"
#3:
Jo, jag vet hur det är med "psykiska problem" eftersom jag har schizofreni (psykossjukdom) och har haft den diagnosen i snart 14 år.
Man får liksom en extra utmaning här i livet då. Sådana som en hel del nog har svårt att riktigt förstå, som inte har haft så mycket sådana problem.. Tänker jag.
Det är 7 st fotografier som jag har tänkt försöka ställa ut. Här är fem st av dem på canvas:

Jag har alltså fixat sju st canvas… Så allt är egentligen "klart och betalt" med det, inför ev nytt försök att ställa ut… 😊
Sen är jag också med i en fotoklubb där det har dykt upp ett par andra möjligheter att ev ställa ut något enstaka foto. Så vi får väl se vad som blir av det😊.
#4: ja men det kan jag relatera till att människor inte alltid förstå ens prövningar när man har diagnoser osv.
Wow vad fina de ser ut! Jag hoppas o hpller tummarna för att det blir av för dig då🙂
Mvh Mayhems "hönsmamma"
#5:
Tack, det var snällt🙂 jag håller nog mina egna tummar också.
Det är ju lite off topic, men ville bara komplettera bilden i inlägg #4 med de resterande två fotona:

#7: är det vitsippor? Det ser ju helt fantastiska ut!
Mvh Mayhems "hönsmamma"
#8:
Tack!😊 De tavlorna sitter på väggen hos "aktiviteten" där jag är nu om dagarna. Och om jag behöver dem till ev utställning så kommer jag nog "låna hem" dem igen under utställningen…
Den nedersta är vitsippor, den översta är nog midsommarblomster, om jag nu minns rätt alltså.
#9: ska börja liknande aktivitet misstänker jag i nästa vecka. Ska bli skönt o använda hjärnan till annat än o övertänka allt ett tag för min del iaf🙂. Har nog inte hört talas om midnatsblomster men fina är de iaf!
Mvh Mayhems "hönsmamma"
#10:
Okej. Det är på ett så kallat Fontänhus där jag har min aktivitet nu, ett par gånger i veckan. Jag trivs bra där, skönt som du är inne på att komma ut från sin lägenhet till ett sammanhang, osv… Annars är jag just nu sjukskriven 100 %.🙂
#11: fontänshusen,de vet jag vad det är. Detta är liknande det, jag ska vara i konst ateljén så det ser jag fram emot, men ska börja med att sticka o bemästra det. Tycker det har hjälpt mig o hålla fokus på en sak o inte vandra iväg för mkt i tankarna jämt🙃
Mvh Mayhems "hönsmamma"
#12:
Sådana saker är bra. Ungefär som när man lägger pussel… Nästan lite meditativt, och en timme kan ibland flyga förbi, utan att man märker det.😊
#13: lägger pussel oxå hahaha men på senaste tiden så har det inte hjälpt mig så hoppade över till lite mer fysisk hjärnaktivitet….kan man kalla det för de? Sen ska jag ta fram papper o mina pennor och börja måla, blev så inspirerad av er i den inoktober inläggen men nu är det så mkt samtidigt så lite som händer runt jul så får avvakta lite
Mvh Mayhems "hönsmamma"
#14:
Kul att vi inspirerade dig till att vilja börja måla igen.🌻
#16:
Okej, ja jag har själv egentligen ganska svårt för "social media" över huvud taget. Även forum som iFokus. Men jag känner några stycken här som gör att jag är kvar ändå… Och jag hanterar det hela med forum osv bättre nu än förr i tiden (man lär väl, och vänjer väl sig med tiden).
Ett personligt Facebook-konto lär jag inte skaffa igen dock. Har ju ett anonymt sådant där jag delar lite texter och så… Annars nöjer jag mig med instagram i mitt riktiga namn, där jag kan dela mina foton osv.
Man får "helt enkelt" välja var, och med vilka man skriver med har jag märkt.😔
#17: ja jag tror att det tar en stund o förstå sig på de hela med forum som du säger. hur har det gått för dig med kontakten? Har du hört av henne sen?🙂
Mvh Mayhems "hönsmamma"
#17: om det är okej att vara nyfiken…🙄
Mvh Mayhems "hönsmamma"
#18, #19:
Det är helt okej att vara nyfiken. Jag funderade just på att skriva en "fråga" om just det.
Jag skrev till henne igen, och fick några bra svar, att hon gärna hjälper mig med min fotoutställning osv. Så det är ju kul.
Men, vad jag undrade över är om det är tjatigt, från min sida, att efter två dygn när det ser ut som personen inte (ens) har läst ens senaste meddelande, skriva ett vänligt meddelande igen och fråga om det förra kommit fram?
Jag tänkte nämligen låta bli… Sen tänkte jag, kanske har det förra meddelandet verkligen inte kommit fram… Där av mitt ytterligare meddelande.
Nu funderar jag om det varit bättre att låta bli att skicka ännu ett meddelande alls…….🤷 Heh.
(Ja, min hjärna har börjat överanalysera/övertolka igen tror jag .)
Kommer iaf inte skicka ett till meddelande innan hon eventuellt svarar. Säkert har hon bara varit upptagen…
Ps.
Får ta och göra lite yoga, ev meditera oxå för att lugna min överanalyserande hjärna en stund.🙄
#21: tycker nog att du kan försöka vänta lite. Det har ju varit helg så som du säger så kan hon vara upptagen 🙂aa men yoga är svårt när man väntar på ngt kan jag tycka. O det är lätt att överanalysera så tycker att det är smart av dig o avvakta lite
Mvh Mayhems "hönsmamma"
#22:
Jo, jag gjorde ingen yoga. Men mediterade en längre stund, och på slutet släppte det hela (vad det nu var), och min hjärna slutade att analysera, osv. Så nu är jag "som vanligt" igen.🙂
Det har gått tre dygn utan svar. Så jag antar att jag får räkna med att inget sådant kommer på mina två meddelanden. Kanske är hon endast intresserad av att hjälpa till med utställningen, och inget mer.
Samtidigt skrev hon själv för inte så länge sen att hon "vill hålla kontakten".
Aja, det är som det är.
#22:
Igår kom ett svar. Så du hade rätt i att råda mig att avvakta, osv.
Jag tänker att det kan vara värt att fråga henne. Berätta att du upplever att intresset för kontakt känns ensidigt och undrar om hon föredrar att inte starta konversationer eller om det finns andra skäl.
#26:
Det kan man kanske göra vid tillfälle (dvs, det är en bra idé). Men går jag på hennes ord, och att hon som alltid verkar glad när (att) man hör av sig, så tänker jag att det bör finnas ett intresse från hennes sida också. Men det kan jag ju så klart inte fullt ut veta (utan att kanske fråga). Nu tror jag dock att jag ligger lite lågt ett tag.. Eftersom jag har varit den som har hört av mig ett par gånger sist.🙂
#27: Bäst är ju att göra vad du känner dig mest bekväm med.
Jag själv är en person som sällan vågar skriva först då jag är van vid att jag upplevs som för intensiv eller att personer tappar intresse och det alltid blir jag som tar initiativ (vilket jag slutat med för länge sedan då det blir för mycket ångest för mig).
#28:
Jo, jag känner faktiskt lite lika. Ofta är det jag som tar initiativ till kontakt. Och då och då tappar även den andre intresset och slutar svara abrupt.🤷
Det tar ju en del energi att nästan hela tiden vara den som tar initiativ, och är "drivande" för relationen. Därför låter jag faktiskt mer och mer bli att göra det i sådana lägen… Och rinner relationen ut i sanden pga det, så får det väl vara så, då.