Samma sak enligt mig att informera via brev som via SMS

Jag skulle inte lämna ett jobbigt besked via sms.

Mitt förslag:
Skriv ner det viktigaste, det som du har svårt att säga, i ett brev och ge henne det när ni träffas. Då ger du er båda chans att prata om det när ni ändå är på samma ställe. Känner hon inte att hon orkar ta upp ett samtal då så kan hon bearbeta det du skrivit och ta kontakt senare

Lycka till!

Sä här tänker jag.
Varför måste du berätta. Är det för din egen skull eller för att hon bör veta.
Bäst är att göra det irl. Du kan sms:a henne och säga att du vill att ni träffas då du har något viktigt att berätta.
Att ta allt på sms kan vara svårt. Det kan komma motfrågor och lätt för missförstånd och då blir er relation sämre.

Jag har egentligen inte svårt för att ta upp saken men jag tror att det kan vara svårt för min syster att inse hur det ligger till.
Och ja, det är för hennes skull jag vill berätta. Jag tror genuint att det är bättre för henne att veta det här.

#4: Det låter ju bra.
Kanske du då ska ge henne chans att välja träffas, brev eller sms.

Jag hade aldrig velat lämna ett tungt besked via ett SMS. Jag hade verkligen velat ta det öga mot öga.
Men då är jag också en person som sällan skickar SMS då jag mycket hellre pratar.

Om möjligt, berätta personligen (telefon eller öga mot öga), tycker jag. Alternativt kan du låta henne välja om hon vill att ni pratar eller att du skriver till henne.

Tack för era svar! Det har väl undan för undan blivit ganska uppenbart eftersom vi både har träffats fysiskt och messat med varandra rätt mycket.
Ingen av oss ville väl egentligen låta den andra veta hur det egentligen är.
Jag tror visserligen inte att hon är helt insatt i det här men det får vara tillräckligt. Det är upp till henne att ta reda på mer om hon vill veta.

(Och eftersom det här kanske låter självklart för en del som brukar "se mig" här på iFokus medan det verkar ganska underligt för andra så är jag alltså sjuk och funderade på hur mycket jag skulle berätta för henne.)

#8: Det är ett svårt läge. När man får veta är det svårt att avgöra hur mycket man ska fråga. Man vill inte fråga för mycket med hänsyn till den som berättar men vill inte heller verka ointresserad.