Hur pass nära arbetskollegor är dom, dvs är dom beroende av kontakt med varandra pga gemensamma projekt och liknande?

En sak till, under de 2 åren du varit tillsammans med din sambo, har han gett dig något "riktigt" skäl till att du behöver tvivla på hans trohet??? (Nu talar jag inte om de "hjärnspöken" man gärna får för sig då man är svartsjuk)

Om inte, så är nog svaret att svartsjukan handlar om dig och inte om honom. Då är det du som behöver puffa upp självkänslan några snäpp och inse att han vill vara med dig, för att det just är du och ingen annan. Det är något man får jobba på, men tro mig…det blir bättre. Jag har varit väldigt svartsjuk en gång i tiden, men är det ytterst sällan numera:-)

När jag är i en relation vill jag att jag och tjejen litar så mycket på varandra, att andra killar kan ha hennes mobilnummer eller hemnummer, att andra killar får gå och käka lunch med henne. Detta oavsett om det är gamla arbetskamrater eller vänner på annat sätt.

Ställ dig själv frågan: Om de 5 andra (som väl är killar) hade frågat om hans nya nummer, hade du reagerat likadant då?

Jag tycker det är helt ok. Detta såklart givet att du och din man litar på varandra och att han inte har en historik av att vara otrogen, då hade jag nog velat prata lite med honom om det.

Maken och jag äter lunch på varsitt håll med kollegor ur det motsatta könet så gott som dagligen. Att träffa människor, äta lunch, ha kompisar av motsatt kön innebär ju inte att man är otrogen.

Att han blir sur för att du vill prata om det kan jag förstå, han upplever förmodligen att du misstänkliggör honom för saker han kanske inte ens tänkt tanken på. Hade maken börjat ifrågasätta mina luncher och mitt umgänge hade jag blivit skitsur. Själv funderar jag inte ens över vilka han äter lunch med eller umgås med - han är ju gift med mig, det hade han knappast varit om han velat ha någon annan?

Försök se henne som vilken av hans andra kollegor som helst!

Jag är nog ganska rå och okänslig när det kommer till svartsjuka…

Kan man inte lita så mycket på varandra så att man kan låta sin partner äta lunch/träffa ens gamla kolegor av det motsatt könet ifrågasätter jag hur resten av rellationen fungerar. Svartsjuka är en sjukdom som inte bär något gott med sig, jag tycker att du borde hitta ett sätt att bearbeta din svartsjuka tex genom en terapeut eller psykolog, för svartsjuka är, enligt mig, alltid av ondo och bryter ner ett förhållande….

Beror nog på egna erfarenheter av att leva ihop med en svartsjuk människa som gör mig tämligen "odiplomatisk"…..

Det här handlar ju inte om vem som fått vems nummer eller varför. Detta handla om din svartsjuka, därför reflekterar jag bara kring den biten.

Jag har i åratal suttit och lyssnat på min systers svartsjukehistorier/farhågor/funderingar/rädslor. Själv saknar jag helt den gen som skapar svartsjuka (vilket inte är enkelt att leva med heller). Jag har försökt förstå min syster. Jag har försökt stryka henne medhårs, ta henne tillbaka till sanningen när hon legat och kvävts i något fantasiskapat overklighetsdrama.

På något vis har vi kommit fram till att ingenting hjälper förutom att jag ryter så hennes hår står bakåt och blir fullt av mitt spott….SKÄRP DIG FÖR I HELVETE, SNART TAR LIVET SLUT, PASSA PÅ ATT NJUTA FÖR FAN OCH TA EMOT DEN KÄRLEK SOM VI ALLA OMKRING GER!

Jag tycker att en svartsjuk person bör söka hjälp till självhjälp, för vem är värd att gå omkring och må sådär? Det blir en ond cirkel som jag som sagt sett på nära håll. Dålig självkänsla-svartsjuka-dåligt samvete-självförakt-bekräftelse på att man är så dålig som man trodde från början.

Mitt råd….GÖR någonting åt ditt problem NU, eller igår. Prata med någon, läs böcker, försök förstå varför du tänker så här, vad du är rädd för.

Jag håller med er.. Det handlar nog mest om mig.. Jag har försökt att läsa böker om själkänsla och jag har även pratat med "någon" om detta! Men inget hjälper. jag känner att jag måste fixa detta själv! Men hur? Det jag är rädd för är ju att han skall gå bakom ryggen på mig och att jag inte vet någoting! Jag vill ju inget annat än att bli av med detta.. Men vad finns det är anledning att gå och äta lunch med någon som man inte är kollega med längre och dom träffas ju ändå en gång i månaden! Hur skall jag tänka? Hur skall jag bli fri? Är det något han kan hjälpa mig med?

#6

Vänd på frågan!

Vad finns det för anledning att inte äta lunch med en vän? Att träffa kompisar över en lunch eller en fika är hur normalt som helst! Hur ställer du dig till att din kille skulle försöka ifrågasätta och hindra dig från att träffa andra människor än honom? För det är det allting handlar om - träffa människor! Om det sedan är män eller Kvinnor spelar ingen roll.

Att bli svartsjuk den dagen någon bedrar en är för mig helt ok. Men att vara svartsjuk i förebyggande syfte förstör bara förhållandet ännu mer.

Du skall veta hur mycket jag håller med dig Sajberlena! Men hur skall jag bli fri från det? Det är ju så jobbigt för mig också!! Ocj jag märker ju hur tokig han blir på mig… Har haft ett förhållade innan på 16 år där jag nästan aldrig kände någon form av svartsjuka! Men min "nya" sambo är så social, självsäker och då blir jag rädd för att han skall falla dit.. Behöver jag nämna att jag en gång i mitt tidigare förhållande inte var helt reko? Kanske det som spökar? Hemska tanke!

Så märkligt att ni kan se så klart på det! Varför kan inte jag få in det i mitt huvud att sådant är ok att göra? att gå ut och äta med vem man vill

De flesta av min mans arbetskamrater är Kvinnor. De lunchar ofta ihop. Alla har hans mobilnummer och hemnr. och han har deras. Att han skulle äta med en gammal kollega skulle jag aldrig komma på tanken att bry mig om. Vissa arbetskamrater vill man ju gärna hålla kontakten med.

Svartsjuka kan förstöra så mycket. Det har ingenting med kärlek att göra. Bara kontroll.