Bra fråga.

Om jag träffade en person över nätet o man har pratat mycket så har det alla gånger blivit tal om i fall man har fel o brister. Skulle man inte ha gjort det och vi skulle pratas vid o då första gången skulle höra att den anndra stamma så skulle jag personlingen inte bry mig om det. För personen är ju samma person som jag lärt känna och om den stammar eller inte gör inte personen till en annan person.

Skulle man bara träffas på dans eller liknande så skulle jag heller inte bry mig om det. För om man stammar eller inte talar inte om hur personen är inte hur den pratar.

Jag skulle heller inte fylla i ord. Då jag är dyslektiker själv o tappar bort ord så hittar man lätt sina omvägar från de orden. Alla måste få tid på sig att säga det dom vill ha sagt även om du stammar eller inte.

Tycker inte att du ska be om ursäkt för de. De som inte kan acceptera det är inte värda att lära känna för det accepterar inte än för den man är. Stå på dig du är den du är och du är unik tänk på de och du har rätt att säga din sak även om det tar längre tid.

Du har absolut inget att be om ursäkt för sessan! Verkligen inte! En gammal jobbarkompis till mig stammar, men han skäms över det så han är helst tyst. Men när han väl pratar så tycker jag att det är lite charmigt.
Jag som har lite svårt att hänga med folk som pratar fort, kan andas ut och lyssna i lugn och ro om den jag talar med stammar.

Herregud, det är ju inte som att du har pest precis. Alla har sitt sätt att tala på. Snabbt, långsamt, stammande, dialekter, influenser från sitt hemland… Finns ingen anledning att undvika en person bara för det.

Men snälls vännen!!! Självklart skulle jag ta dig för den DU är å inte för ditt sk handikapp… Jag skulle aldig fylla i ord för en som stammar…

Ser fram emot att träffas om det blir en träff. Stå upp för den unika själ DU är!!

Kram till dig!!

Jag tycker inte det har någon som helst betydelse om någon stammar, SÅ brottom behöver man ju inte ha så man inte kan vänta till personen ifråga är färdig.

överhuvudtaget oviktigt….en liten stamning är ju något många har dessutom…..skulle inte bry mig!  Kram vännen!

Tycker jag med… att det är oviktigt alltså ;)

Jag skulle bli besviken om personen ifråga inte sagt att h*n stammar eftersom jag med största säkerthet berättat om mitt "talfel" (dumma "R").
Sen har jag oftast prata i telefon med en innan vi träffats.

Skulle jag träffa en person som stammar så skulle jag självklart inte gå iväg (iaf inte av den anledningen).

Precis som #2 säger "Alla har sitt sätt att tala på"

Jag tycker också att det är ett litet problem. Skulle aldrig bry mig. Däremot så kanske jag skulle hjälpa till och lägga in ord och det bara för att jag pratar fort och mycket själv. Då är ju problemet mitt. Jag uppför mig ohyfsat.

Sedan är det väl alltid en fördel att kanske tala om det för någon innan man träffas. Alla är ju så olika och reagerar olika. Jag tror att jag skulle gjort så (men jag är inte säker)

Men vännen, inte ska du ursäkta dig för att du stammar! Önskar så att vi bodde närmare varandrar så vi kunde träffas live, men nu är det ju som det är med dig saken. Folk har så konstiga uppfattning när det gäller handikapp av olika slag.

Måste bara berätta vad som hände för några år sedan. Jag har dyslexi, och så även en vän till mig. Min vän skulle till Af och fick en av dom sämre handläggarna där, hon ifrågasatte hur min vän kunde ha dyslexi, för att hon har en folkhögskoleutbildning. Min vän grinade när hon kom ut därifrån! Vi gick och läste dyslexi-svenska på komvux båda två då, och det var flera där som varit med om likande saker på just Af. Så våra lärarinnor fick pengar till att fara till Af och informera dom om att bara för att man har dyslexi så är man inte dum i huvudet. Det säger lite om vilka fördomar folk har när det gäller handikappade.

Min kompis som har dyslexi har väldigt dåligt minne, så om hon berättar något gör man bäst i att inte avbryta henne, för då tappar hon bort sig. Så jag har lärt mig att låta henne prata tills hon är klar, och så skulle jag göra om jag träffade dig live någon gång också. Du duger som du är, och för mig är du värdefull att ha som vän! Så var stolt över dig själv!! Kramizar!

 Tack snälla ni för att ni tycker så!  Då kanske det inte är så farligt att träffa er heller  :) Dom kattfolk och grafikfolk jag har träffat har inte heller brytt sig om att jag har stammat. Jag tycker att det känns bra för mig att tala om det, ifall ngn skulle känna obehag av att jag stammar. Har nämligen träffat på folk som tycker det känns obehagligt att prata med mig på grund av det :(:(    Det KAN man iofs förstå, eftersom inte alla vet hur dom ska beté sig mot mig :( 

#8 Du,  jag skulle bli väldigt LEDSEN OM du skulle fylla i ord när jag pratar :(:(  Så tänk på det OM det skulle bli så att jag kommer med på ngn träff härifrån ngn gång. Skulle bli dj-----ligt ledsen :(:( Vill som sagt INTE  ha ngn som helst hjälp med det! 

Vet att min mamma fyllde i ord åt mig ibland, men då sa jag till henne att INTE göra det.

Du, tänk så här: om vi skulle träffas eller om du träffar på ngn annan som stammar och säger: sttttttttttttttttockkkkkk,   och du fyller i med: holm,  (stockholm) det kanske bara ska bli: stock eller ngt åt det hållet, vad tror du personen skulle säga då?

Jag skulle bli ARG om du fyllde i ord :(( Det KAN faktiskt  bli fel ord :(:(    Det vill jag INTE vara med om.  

Finns logopeder som säger att man INTE ska fylla i ord. Det kan som sagt bli helt annat ord om ngn annan fortsätter och fyller i annat ord!  Så gör inte så.   Nu vet ju inte jag hur andra vill ha det så att säga? Jag vill INTE ha det så.

Jag har som sagt stammat sedan jag var barn av olika skäl och omständigheter i familjen :(    Man känner sig lite utanför när man inte blir trodd när man stammar :(   Därför är jag ganska tyst av mig ganska ofta. Är ingen pratkvarn precis heller.

Tack ni andra för eran vänlighet för det  ni tyckte :)

Kram/

Sessan1

Jag skulle inte få för mig att fylla i vad någon skall säga, då jag inte kan vara säker på vad personen vill säga.

De gånger jag kanske kan föreslå ord är om någon uppenbart tappat bort ett ord, men då har det inte med stammning eller något sådant att göra, utan att man letar efter ett bra ord.

Jag har full förståelse för att du inte vill att någon skall hjälpa dig prata. Dessutom skulle jag inte lämna dig på grund av det skälet, och säkert inga andra heller. Även om du stannar är jag säker på att du är en trevlig och sympatisk människa, och då finns ju inget skäl att gå därifrån i "förtid" så att säga.

Dock, tror jag du tjänar på att säga till i förväg. Det gör att man kan vara lite beredd på det. Annars kan man bli lite perplex och inte veta vad man skall göra. Har en kompis som är otroligt skelögd, och jag vet fortfarande inte riktigt vilket öga jag skall titta på eller var jag skall titta på henne när vi pratar. Jag frågade henne en gång och hon skojade (vi är alltså bra kompisar) och hon sade "är det sommar så har jag oftast urringning, så då kan du ju titta på mina bröst…".

#11 ja att hjälpa till OM man har tappat ett ord och letar efter ett bra ord är ju en helt annan sak då gör det ju inget, tycker inte jag heller.

Jag tror att de som tappar ord faktiskt kan ta illa upp i fall en person säger ett ord. Jag tappar ofta ord o har svårt att säga vissa ord på grund av min dyslexi. Jag skulle ta illa vid mig i fall folk gissade vad jag söker för ord. Men däremot om jag inte kommer på det så frågar jag efter hjälp men ofta hittar man anndra ord som betyder likvärdigt.
tex. trotoar i dag kan jag säga det men gick i 9.an när jag lärd emig det så jag sa alltid gångbana gick lika bra. Syrsa kan jag än i dag inte utala som de ska men det går lika bra med gräshoppa. Man blir förståd det är huvudsaken.

HAHA!! Förlåt att jag skrattar, men jag kom att tänka på en kille i förra stallet… Han stammar jättemkt!!! Hans tjej hjälper honom alltid på traven och han blir lika arg varje gång!!
s-s-s-s-s-sluta!!!    *fniss*   Han e för söt när han försöker dölja det med "vad var det jag skulle säga"   kommer han med hela tiden som en täckmantel, för han vill inte riktigt erkänna det heller =0)

Jag var ihop med en kille som stammade innan, fast han stammade iofs bara lite… Men till sist började jag minsjäl oxå!!
Jag har så lätt att haka på dialekter, så det var väl därför *hihi* Det släppte iaf efter ett tag…
    

Jag kan ju tänka mig att man blir förbannad om ngn ska prata till en hela tiden!!   Man kan ju faktiskt prata även om man stammar!!
Finns det verkligen människor som e så dumma att de bara vänder på klacken och går?! Det verkar ju oerhört dumt…
Personligen låter jag bli att avsluta meningar till personer som stammar, då jag hört från så många att det mest är irriterande…

#14 ja det gör det. Har varit med om det för mååååånga år sedan, att det var vissa som bara gick ifrån mig när dom märkte att jag stammade  :(:( Då blev jag verkligen jätteledsen. Dom har t.o.m avbrutit mig och gått till ngn annan och pratat och sedan kommit tillbaka till mig och undrade vad jag ville egentligen  :(    Hade detta hänt i dag så hade jag oxå avslutat där jag blev avbruten för att  ge tillbaka, men det gjorde jag inte den gången vilket jag ångrar idag.

Jag hjälper omedvetet till ibland då jag har mött folk som stammar riktigt kraftigt. Inget jag kan hjälpa, det bara kommer.

Inte konstigt tycker jag då det tillhör ovanligheterna att jag stöter på och pratar med folk som stammar. Det är inte lätt att veta hur man ska göra och inte. Men visst försöker jag att inte fylla i, förstår att det är oerhört frustrerande för den som pratar. Tyvärr klarar jag inte alltid det. Det bara ploppar ur mig.

Men jag har inget mot folk som stammar. Absolut inte.

Tack snälla Hera. Kanske man "vågar" träffa er då framöver, när det finns tid med mera:?? Ville bara tala om att jag stammar så ni vet det. Vill som sagt INTE att ngn ska hjälpa mig att prata, för jag KAN prata själv!

Tass

Jag förstår precis vad #8 menar och tycker nog inte att det är så konstigt. Allting må ju vara ömsesidigt, alltså inte bara så att den ena hela tiden ska akta sig så den inte gör fel, för det gör man. Jag jobbar inom vården och vet hur viktigt det är att man respekterar vårdtagarens "fel och brister" vad det än kan vara. Trots det gör även jag fel ibland och fyller i meningar, hjälper till med skjortknappen och vad det nu kan vara. Det är inte alls illa ment utan, som Hera uttrycker det, det bara ploppar ut.

Självklart ska man låta den som stammar få prata i sin takt liksom man får anpassa takten till den som haltar osv. Fast vi är ju människor allihop och gör fel ibland, utan att vi menar något illa med det. Bättre då att man talar om för den som brister att…..låt mig prata till punkt…..för många gånger så vet man inte att man gör fel om ingen påtalar det.

Ett handikapp, vad det än vara månde, är ju inget hinder för att umgås med någon. Stamning är ju rätt vanligt, i alla fall de som stammar lite. Jag vet många som stammar på T,K,S och B. Inget märkvärdigt alls. Är det någon som är dum p g a det så är den personen ingen vän i alla fall.