Å, fy!! Ja, det är så förskräckligt när våra djur dör… Man älskar dem så mkt och ofta har de funnits med oss i en herrans massa år…

Du måste försöka tänka på de bra stunderna ni hade ihop och känna att de fortfarande finns med dig hela tiden.
Man måste få sörja, men man kan inte göra det för alltid.
De hade inte velat att ditt liv skulle stanna upp och att du skulle vara såhär deppig… Tror du det?

Tillåt dig själv att gå vidare.

Kram

Din stackare! Det är jobbigt med djur som blir sjuka och dör. Hade en kisse som dog av ett epilepsianfall i min famn, å som jag grät över den lille vännen. Jag tänker fortfarande på Sidde, varje dag, men jag har Leo, Tessi & Zabina som tar hand om mig när jag är ledsen och jag kommer alltid att minnas Sidde för den underbara lille vän han var.

Jag säger som CarolineO att du ska tänka på de bra stunderna som ni hade tillsammans och att de med all säkerhet finns där någonstans och tittar till dig ibland. De har det bra nu där de finns … det finns inget lidande och ingen smärta där.

Jag är säker på att dina djur inte skulle vilja att du är ledsen för deras skull, utan att du ska gå vidare med ditt liv. Det finns inget skamligt i att sörja och du säger själv att du vill prata om det, så gör det! Skriv ner det, sätt dina tankar på pränt om ingen vill lyssna och det känns bättre sedan. Låt tårarna rinna om du behöver det …

Kramar till dig!

Jag har pratat med killen och allt känns bra nu. Eller bra och bra gör det inte men vi förstår varandra och finns där för varandra. Jag själv är inte van vid att gråta och det i sig är en stor omställning. Jag har haft svårt att visa känslor på det sättet.

Om inte helvetet vore nog så fick jag ta bort min älskade Tigern igår och jag faller djupare och djupare hela tiden. Har förlorat så många på så kort tid nu att maktlösheten växer sig så stor att jag inte vet vad jag ska göra snart..

Ceciliaolucifer: Jag lider verkligen med dig. Och förstår den smärta du går igenom. Jag har själv för några veckor sedan tvingats ta det svåra beslutet att ta bort vår kisse Lisa, då hon insjuknade veckorna före jul i vingelsjukan. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket. Det gör så helv… ont i hela kroppen och jag gråter fortfarande när jag tänker på henne. Det är bara att låta tårarna rinna och låta det ta den tid det tar. Gråt du så mycket du känner och behöver. Det är kroppens sätt att bearbeta sorgen. Att du sörjer visar att du verkligen bryr dig om dina djur. Låt det ta den tid du behöver för att lägga sorgen bakom dig. Försök att minnas allt gott du fått av dina kära djur. Har du gett dem kärlek har du säkert fått en massa kärlek tillbaka. Det gör så ont i början, men mattas till slut av så det blir mer uthärdigt.

Sänder tröstekramar till dig och hoppas du mår bättre snart.

#5 Jag har förlorat 3 djur på mindre än ett halvår och sorgen är så tung att benen knappt bär. Tack för allt du har skrivit, jag tror att vi förstår varandra. Många tröstkramar till dig också!