joo du lite känner man ju igen…*S*

Ja!

helt klart.

nää vi är lika när det gäller detta, förstå så råkar vi lägga våra kläder lite här o där då vi byter om ofta eftersom vi jobbar mycket hemma och på vanliga jobb, sen städar vi tillsammans när vi har tid! Funkar bra för oss….

Vi känner varandra så väl (efter 27 år) så vi har gett upp…

Vissa saker går bara inte att ändra och då får man försöka att leva med detta. Ofta är det petitesser i det stora hela.

På morgonen t.ex så pratar vi inte så mycket med varandra. Vi har delat upp morgonrutinerna. Jag gör i ordning lunchlådorna och frukosten Min man tömmer kattlådan och ger katterna mat. Han bäddar på vardagarna och jag på helgerna. (vi måste bädda varje dag med överkast p.g.a. katterna som ligger i sängarna)

Det blir aldrig några gräl om detta längre. Var och en gör sitt.

Det var värre de första åren innan man så att säga "vuxit samman". Då var det högt i taket…

Detta med kalsonger å strumpor på golvet i sovrummet…bläää. hade det så med barnens pappa i 25 år…Träffar en ny man..Säger jag är glad att han INTE slänger strumpor å kallsingar på golvet..skulle han aldrig göra..

Nu efter 8 år,,,vad fasen ligger på golvet i sovrummet??!!Va tror ni…ja just de…strumpor å kalsonger pch på stolen skitig skjortor. Är ju säkert flera meter till tvättkorgen. Så nu går jag och plockar efter honom, tvättar å lägger så fint i lilla strump å kalsonglådan

Va har jag gjort för feeeel???,

#6 Dålig uppfostran…nää skoja bara, det blir lätt så*ler*helt enkelt…

#6   eeehh…SKA de inte ligga där då???  hehe…nej förlåt…skämtar…

Kan ju se till mig själv,  det händer faktiskt att de hamnar där trots att jag har gett mig själv stränga förhållningsorder om att bära dem till tvättkorgen…och ärligt talat så fattar jag inte varför…men som Tindra säger …det blir lätt så….*S*

Men varför plocka upp dem? Golvet är ju lika mycket deras och städningen deras ansvar… jag plockar aldrig efter min sambo eller mina stora ungar… de får väl drunkna i sin skit :) Om mina söner inte plockar undan ex glas efter sig när vi käkat så ställer jag fram ett nytt bredvid nästa dag… då får jag förstås frågan varför har jag fått två glas? Och då svarar jag glatt att jag tänkte att du nog ville ha det gamla smutsiga glaset till något eftersom det fortfarande står kvar

Däremot kan jag ibland bli lite trött på min sambo som ställer saker där det finns plats… exempelvis kan han plocka ur diskmaskinen och ställa in saker i helt andra skåp för att det var trångt där "skålarna" brukar stå :) det är ju ganska komiskt men emellanåt när jag får leta ihjäl mig efter något så kan jag bli lite matt :)

Oja, men jag har bötjat bli snäll och hålla käft :)

Och nu så diskar killen utan att jag tjatar (lika mycket) och jag har börjat att laga mat innan han är hungrig.

#10 Men då får jag ju gå i detta stök hela dagarna. han är ju på jobbet och lider inte av det och förresten så skulle han lida om han var hemma 10 dagar i veckan *morr*

Japp… det är priset man inledningsvis får betala för att även de som slänger sakerna ska upptäcka det. Om vi är där och plockar upp innan de ens hunnit märka det själva så lär de aldrig upptäcka hur stökigt det blir. Men de upptäcker det rätt snabbt när strumporna/kalsongerna tar slut och det ser ut som kriget hemma :)

Om jag får igenom resa till Tenneriffa till och Vintersol för 6 veckor rehabilitering, då är det ju ett utmärkt tillfälle. Om jag åker med tvätt-tunnan överfull, strumpor å annat får ligga där det ligger…då kanske de märker det.

Hur som helst kommer de säkert på det dagen innan jag ska komma hem, för dottern har berättat att när jag är borta brukar det stå disk i hela köket, ända till dagen innan eller samma dag jag ska komma hem.

Jo man har nog olika krav på hur det ska se ut… jag tycker att man bör lägga sig mitt emellan på en nivå som båda (alla) kan stå ut med. Annars blir det ju liksom så att en får vara "mamma" åt alla och det späder på våra könsroller och ojämlikheter med enorma mängder :)

- Vi fattar inte hur otydliga vi är. Många tror att äkta tecken på kärlek är att vi kan läsa varandras tankar. Ibland säger vi motsatsen till vad vi vill och tänker "om han verkligen älskar mig så förstår han ändå". Men så funkar det inte. Vi måste signalera korrekt och klart var vi står någonstans. Både i ord och i handling, säger Åsa Nilsonne.

Helt sant! Tänk om vi alla kunde lära oss detta?

#15 Exekakt :)

Jag har bott i kollektiv och där var vi ju alla lite olika när det gällde hur pass slarviga/pedantiska vi var, men vi hade husmöte med jämna mellanrum och diskuterade om det varit något problem och vi turades om att ha städvecka, så att inte de mer pedantiska fick hålla ordning efter de mer slarviga hela tiden. När det gällde disk hade vi nolltolerans. Man skulle alltså aldrig lämna någon disk utan alltid ta det direkt. Jag var en av de som ibland hade svårt att följa den regeln, sådär när man hade bråttom iväg någonstans osv, så då blev pedanterna irriterade på mig och det togs upp på nästa husmöte. Eller näe, när jag tänker efter skrevs det nog i våran bok som vi alltid hade på köksbordet för att lämna meddelanden till varandra. Och sen på mötet. 

Nu bor jag med en sambo som jag har en kärleksrelation med och det är lite annorlunda. Framförallt lättare att glida in i könsrollsmönster som jag verkligen inte vill. I kollektivet bodde bara tjejer så där var vi iaf befriade från det förhållandet till varandra. Där var det bara att vissa var mer prydliga än andra.

Nu när jag dessutom inte jobbar heltid och är hemma alldeles för mycket (blä!) blir det extra knepigt. Att han inte diskar skyller han på att han inte hunnit för att han jobbat så mycket och det är ju i viss mån sant. han jobbar ju mycket mer än jag. Vi försökte bestämma att vi hade diskansvar varannan dag och skulle städa tillsammans en gång i veckan, men det blev inget av, bara ett fint litet schema som aldrig skrevs ut.

Det jag tycker är jobbigast är att det nästan jämt är jag som får ta initiativen. Säga åt honom att diska, att vi måste städa, tvätta osv. Vi har pratat om det och han är medveten om problemet och vill verkligen inte ha ett ojämställt förhållande, men samtidigt så funkar det inte på honom detta att bara låta allting vara. Jag är också slarvig, men jag trivs inte i röran. Han tycks inte märka den på samma sätt. Åtminstone inte nog för att ta initiativ. I denna stund är hela sovrumsgolvet täckt av bådas kläder och tidningar, hela vardagsrumsbordet fullt av högar och en hel del saker på golvet, hela gästrummet fullt av ren tvätt i påsar och på torkställningen, köket fullt av disk osv. Det är helt otänktbart att ta hem vänner när det ser ut såhär och det är inte kul alls.

Jag får väl återigen ta ett initiativ till att försöka styra upp fungerande uppdelning. Jag fungerar nämligen så att gör han inget gör jag heller inget, tills jag mår dåligt av att gå omkring i denna röra av knararkvartskaliber och försöker göra något. När jag bor med andra, mer prydliga människor triggar de mig att bli ordentligare själv.

Oj, vad långt det blev.. om någon orkat läsa hela får ni gärna komma med tankar och idéer ^^

Jag bor i en trång etta på 33 kv och min kille använder alltid min bokhylla/bänk som avlastningsyta för sina kläder när vi ska sova. Oavsett om det står ett akvarium där och en fruktskål plus en blomma. Bänken står ca 2 meter ifrån garderoben där vi har en hylla som är till just för skräpkläder ( dvs myskläder el kläder som användts en gång eller bara behöver stoppas undan).

Men hellre där än på golvet :)