Hmm, mellan oss så skiljer det drygt ett och ett halvt år, det är en bra åldersskillnad just för tillfället.

Jag tror nog att det är så att ju yngre man är, desto mindre ålderskillnad är det mellan paret. Hmm, flummigt sagt.. ^^ Alltså, om man är ung så fungerar det nog bäst med en liten ålderskillnad, när man blir äldre så kan man ha en större åldersskillnad.. :) Man har liksom inte kommit till samma steg i livet och vet inte så mycket om allt som kommer i livet, om man är äldre så är man mer "erfaren" och sånt.. ^^ Äääh, flummigt.. ^^

Tycker inte åldern spelar så stor roll (om man nu inte är i tonåren).Vår åldersskillnad är 3 år men känner dom som det skiljer 11 år mellan. Så länge man älskar varann så funkar det.

Jag tycker inte att åldersskillnad spelar någon roll..Sen ett tag tillbaka har jag träffat en man som är ganska mycket äldre än mig, men vi märker inte av det alls. Vi verkar vara i samma mentala ålder :)

Men vafasen, måste det vara åldersskillnad då????  Vad ska jag göra då???

Jag är 25 år och av de jag hyser romantiska/sexuella känslor för just nu är en 6 år yngre och en 11 år äldre. Man kan säkert, som det refereras till i artikeln, få fram siffror om den statistiskt bäst lämpade ålderskillnaden för att få många barn, men det känns ganska irrelevant. För hur många är det målet med en relation, att få så många barn som möjligt? Nej, jag tror kärlek handlar om starka möten mellan individer och ibland skiljer de i ålder åt olika håll och ibland inte. Ska man skaffa barn ihop är det såklart en fördel att vara hyfsat unga även om män inte behöver vara lika unga för att det ska funka, men de har också ett bäst-före-datum när det gäller fertiliteten, ffa att alstra icke missbildade barn.

Jag tror att det kan vara skillnad på olika relationer också. Kanske man vill vara närmare i ålder med den man lever med för att ha så lika referensramar som möjligt, men att romanser där man inte på samma sätt delar hem och vardag kan ha jättestora ålderskillnader utan att det bekommer någon. En liten fundering :)

Kärleken är avgörande…..och den personliga mognaden …*S*

Jag tror att man oftast träffar någon som är "på samma ställe" i livet" d.v.s liknande ålder men visst händer det att kärleken slår till på det mest oväntade sätt och då har åldern ingen betydelse…

Haha.. ja jag är gift med en 16¾ år äldre och trivs förträffligt. Vi har aldrig märkt av ålderskillnaden.. (eller jo, jag vet inte vem "Herr Ingenting" är).
Visst biologiska nackdelar finns ju när man skall skaffa barn.. för då skall man vara så ung som möjligt (?) för att minimera risken för "knasigheter".
Som sagt för mig är perfekta åldersskillnaden 16¾ år!

#8 bilogiska förrdelar finn ju oxå..*S*…ni lär ju komma i klimakteriet ungefär samtidigt..*S* …det manliga klimakteriet ligger ju 16 - 20 år senare det kvinnliga…*S*…enl amerikanska studier….sök male menopause vs female

#9 jo.. jo.. men kvaliteten på ungen lär ju bli tveksam, se bara på mig min far var 62 och morsan 43. ;-)

PS sen säger maken att man alltid skall ifrågasätta amerikanska studier

#10  Är fullständigt enig vad det gäller amerikanska studier, kan du hälsa maken! Och vad det gäller dig så har de väl lyckats bra vad jag kan förstå…*S*…du håller ju ännu…*S*

De är 8 år mellan min kille och mej, och ofta händer de att ja tycker jag att jag är den som är mognast av oss.. Funkar bra med den åldersskillnaden.

#11 Jag läste precis att andropausen kommer vid 50-55 års åldern men att första symptomen kan komma redan vid 30 års åldern. Så.. då borde man kanske skaffa en yngre man? Ja menar om maken kommer börja tappa sexlusten nu snart… (minskad sexlust var ett av symptomen). ;-P

Är kass i engelska så jag ville inte söka på menopause.. och visst jag skall hälsa maken att Du är fullständigt enig med amerikanska studier. ;-)

Med honom ju…*S*…

#14 Haha.. jag var bara tvungen att retas med dig.. ;-)

Jag har en fyra år äldre pojkvän, så det ska ju tydligen vara bra om vi vill ha en stor familj… Problemet är ju bara att ingen av oss vill ha barn.. ;)

#16 Varför är det ett problem? Det hade väl varit ett problem om en av er ville och inte den andra?

Alla måste inte skaffa barn. Man kan ha ett fullgott liv ändå.

=)

Ser inte ålders skillnad som ett problem, själv är jag 30, förra killen var 42, inga problem för mig (men tyvärr kände han sig för gammal, suck) När jag var 27 var killen 19, vi trivdes bra ihop, vill inte ha det ogjort, Tyvärr var vi inte på samma nivå i livet, Men jag tar dan som det kommer, planerar inte mycket och är helt färdg med barnbiten, vill absolut inte ha fler barn, så det blir väll enklare då kan jag inbilla mig,

Åldern spelar ingen roll. Visst kan man bli nojig av att killen kanske är äldre än man väntat! Min kille är 27 och jag är 19 fyller 20 så det är 8 år mellan oss. Och klart att man blir nojig ibland och frågar sig själv vad som kommer hända när det gäller när man träffas och när man träffar varandras släkt och vänner vad dem ska tänka och så vidare. Men jag försöker låta bli att tänka så…

Åldern spelar ingen roll för mig bara man älskar varandra tycker jag. Och för den dellen har jag alltid gillat äldre killar

Forskare hit och forskare dit… Det enda dom har är sina egna små fina kalkylationer, inget annat^^

#17 Nej, det är ju inget problem egentligen, inte så länge ingen av oss ändrar sig i alla fall.. ;) Var mest ett litet skämt med tanke på artikeln. :)

Det kan liksom finnas tonåringar som är mognare än t.ex. 40 åringar ..såå,,
Jag tycker inte åldern spelar någon roll, Det är den Mentala åldern som spelar roll enligt mig och den varierar från människa till människa, den står inte i något Id-kort eller pass

Tycker inte att det spelar någon roll hur stor eller liten åldersskillnaden är. Jag och min kille är födda samma år, men han tidigt på året och jag väldigt sent, ändå är det jag som är mer mogen än han (det har han själv sagt, sen om det stämmer eller inte vet jag inte).

Jag tror, precis som i artikeln att det är bra med äldre män/yngre Kvinnor. ca 10 år skulle jag tro. När man som jag är nästan femtio o kvinnan fyrtio så befinner vi oss på ungefär samma nivå när det gäller balansen i kropp o själ. Inte minst när det gäller den mentala mognaden.

Jag läste inte artikeln men jag måste ändå säga att för mig har åldern ingen betydelse. Vad som betyder något är mognadsgrad men inte heller det är egentligen något man faller för. Vad jag tror är viktigast är att man på något vis har funnit sig själv eller åtminstone har en susning om hur man själv fungerar. Och det kommer med tiden. Olika snabbt för olika personer förvisso men alltför unga tenderar att sällan visa någon större framgång på området.

Det är ju förstås så att jag undviker att blanda mig med personer som är väldigt mycket yngre - eller äldre - än mig eftersom när det gäller att komma in i ett förhållande också handlar om andra saker, som kroppslig balans t.ex. Jag har aldrig varit kär i någon som varit särskilt mycket äldre än mig och den yngsta jag förälskat mig i var en tjej som var 19 år när jag var 24.

Vidare känns det som att ju äldre man blir dessto mindre tydlig blir åldersskillnaden. Om en 25-åring skulle visa intresse för en 15-åring skulle det väcka både anstöt och en hel del andra frågeställningar. Men om de två senare i livet - när de är säg 30 respektive 20 år, då är det en helt annan sak. Ju äldre man blir dessto mindre vikt har åldersskillnaden.

Man kanske skulle kunna säga att åldersskillnaden kontra ens faktiska ålder är ett viktigt samband. Alltså, om skillnaden är motsvarar säg 50% av ens fulla ålder, då är det sannolikt ett bekymmer. Om skillnaden istället motsvarar 20% (en siffra tagen ur luften) av ens totala antal levnadsår, ja då blir vikten av den skillnadens betydelse mindre.

Jag tycker inte att åldersskillnaden spelar någon som helst roll så länge man vill ha ut samma sak ur livet. Jag är 22 och min sambo är 24.

Vi gjorde ett test på skoj när vi skulle skaffa hund för att få reda på vilken ras som passade oss bäst utifrån vårt levnadssätt (fester, motion, boende osv.). Det visade sig att vi levde som 45-åringar. Jippi =P

Finns ingen perfekt åldersskillnad - kärlek är kärlek oavsett ålder.

Blir man kär, så blir man :-) Mitt ex (mina barns pappa) är 8 år yngre än mig, vi var ett par i 14  år…

Håller med Sajberlena "Kärlek är kärlek oavsett ålder"

Min make hade en bekant som var gift med en 22 år äldre kvinna, och man erkänner att man ryckte lite på ögonbrynen (men vaffö?) hade det varit killen som varit äldre så hade jag inte reagerat lika mycket

PS Roade mig lite med att titta på dagens kontaktannonser medan man fick i sig frukosten..
och såg att.. en kille på 45 sökte kvinnlig kvinna i 60-90års åldern och en tjej på 34 år sökte ärlig man i 65+ åldern. Dessa verkar helt klart tycka att en större åldersskillnad är att föredra.

jag tror typ 2 - 3 år äldre känns laghom

"- Könen mognar olika. Är mannen några år äldre än kvinnan kan det förenkla eftersom chansen är större att man är i samma livsfas. "
haha =) jo tack