Jag vet precis hur du känner. Kommer själv ifrån Gotland och bor i Linköping. Mitt första år här var det värsta år jag någonsin hade. Hade pojkvän, vänner, familj, ja allt där hemma.

Längtade till dom, längtade till havet. Är så glad nu att jag skall få komma hem till Gotland. Kommer då förstå varför jag lämnade denna gudsförgrätna ön.

Men åk hem och vara där ett tag. En vecka eller något likande. Speciellt nu när du är gradvid och allt. Då måste du få känna att du har en kvinlig vän med dig. För om jag har förstått rätt (har inga egna barn) så är det väldigt viktigt med kvinnlig kontakt då man är gravid. Kunna få prata med en annan kvinna vad som sker om sin kropp och liknade.

jag förstår dig också att du vill bort ifrån Norrköping. Skulle jag också vilja bort ifrån =P

Sen skall du inte tänka så mycket på vad din mamma har gjort eller inte. Det är bara mer deprimerande.

Det är hämskt att inte trivas där man bor.. Kvinnlig kontat? Haha, den var bra. Det närmsta jag kommer är mina djur.. Och ibland Andreas mamma och syster.

Vad roligt att du ska få komma hem igen. Jag hoppas att jag får komma hem snart också…

är faktiskt i norrköping varannan helg, och jag vet vad du menar….  Norrköping kan väl inte direkt kallas världens roligaste stad.  Men min pappa bor där, så jag e ju lite tvungen att åka dit :)

Hoppas du kan flytta hem snart, det är hemskt att inte trivas

Nu ska jag få komma härifrån ialla fall.. Vi har bestämt att vi ska flytta in i mammas och pappas sommrhus i Karlskrona i augusti, efter att barnet har kommit (trolgen i juli) Så jag kommer bort härifrån illa fall till någonstans jag trivs

Hehe, ja jag vet exakt hur du känner.. eller kanske inte exakt, för jag har ingen annan stad att längta till.

Jag bor ju i Norrköping också som du vet, och jaa.. de finns inte mycket att göra här inte. Jag har i stor del inget liv heller för den delen. Jag har min hund och katt, mina vänner bor i andra städer som dem flytat till eller pluggar jätte långt bort. Jag har ingen att umgås med längre när min fd och jag separerade. Hans vänner var mina vänner och när de sprack försvann dem:P

Jag har bara min mamma, hon är min bästa vän! Men jag kan ju inte umgås med henne varje dag. Jag har inget jobb nu, vart arbetslös igen.. så jaa, jag sitter här i den här lägenheten och glor här vid datorn eller vid tvn.. går ut med ecko och leker och tränar.. sen är det inte mer!

De enda jag kommer ut är när jag handlar och går ut med ecko. Och ibland när en av mina vänner kommer hem för att festa med mig (vilket är hemskt sällan).

skulle med vilja ha en stad att längta efter och som jag har vänner i.. Lyckos dig att du nu får flytta till ett ställe du gillar då:)

Du.. ryck upp dig! det blir säkert bättre när du får komma ut & träffa folk!

Du får säkert kompisar genom jobbet också! sen så kan du ju gå med i någon grupp för blivande mammor (finns väl massor, fråga barnmorskan) där hittar du säkert andra i din ålder som du kommer kunna dela mycket med.

Du kanske bara känner dig extra deppig nu för att du är gravid också, man blir mycket känsligare då, har du det i tanken så kanske det lättar litegrann!

kram

#5 vi får ta och bli kompisar?

#6 Ska kolla om det finns blivande föräldrakurser, men jag är säkert yngst 19 som man är :P Sen så är et antagligen äldre kvinnor/män på jobben.. Jag är pessemist idag :P

#7 Hehe, jaa vi får väl bli det. Ännu en vän som flyttar ifrån mig sen;)