Lyckades så sent som förra månaden att slinta med musen  i betalningsrutinerna och skicka 200000 til Eon  istället för den som stod under….och inte upptäcka det förrän jag skrev ut kvittot …och då var det försent….fick tillbaka dem nån dag senare tack o lov…

Helt annat ämne, inte speciellt otroligt kanske men rätt kul;

När maken och jag träffades köpte vi en bil tillsammans, en gammal Volvo med skinnsäten och fyra dörrar. Framrutan på passagerarsidan gick inte att veva ner utan att den åkte ner i dörren, men vad gjorde det? Vi var mäkta stolta över vår bil och gav oss ut på en åktur på kvällen. Han körde in till stan och sedan fick han, av någon anledning ingen kan förklara, för sig att jag skulle köra hem och han provsitta baksätet. Sagt och gjort, han flyttade bak och jag satte mig vid ratten.

Nu var bilen ganska gammal och rullbälten var bara en önskedröm, och det är ju som bekant ganska omständligt att justera såna där fasta gamla bälten, så jag la det lite snyggt om magen bara för att nå fram till pedalerna. "Nu kör vi inte stora vägen hem utan småvägarna" sa jag, "jag har inget bälte och vill inte bli stoppad av polisen".

Halvvägs hemma så stod de där. Poliserna. De blinkade in mig till kanten, och i ren panik över att inte ha bälte sköt jag bak sätet så jag lyckades få fast det ordentligt. Naturligtvis nådde jag inte ordentligt till pedalerna istället, så jag körde in med tåspetsarna.

Lagom svettig och nervös började jag veva ner rutan - glömde det där med att den inte funkade - och med en ljudlig smäll ramlade den ner i dörren! Polisen lyste in och bad om körkort och jag fumlade väl fram det, hysteriskt fnittrande. Han såg väldigt misstänksam ut och började lysa med ficklampa genom bakrutan och såg då min blivande make halvligga i baksätet… "Hrm… haha… höhö… han skulle prova… ny bil… haha…" Maken nickade lite nervöst och polisen gick och hämtade en alkoblåsare… Nåja, det gick bra, vi kunde köra vidare. Jag försökte rulla upp rutan men det var tvärstopp. Återigen med tåspetsarna på pedalerna skulle jag nu göra en snygg sorti och det gick ju inte alls naturligtvis, jag tappade pedalerna och bilen gjorde ett snyggt skutt framåt och tvärdog…

Vi kom iväg efter mycket om och men och körde upp framför hyreshuset där vi bodde. Det var en mörk och illa upplyst p-plats, men vi var tvungna att fästa upp rutan på nåt vis. Maken hämtade en skruvmejsel att klämma fast rutan med, och bäst som vi stod där i mörkret och mecklade med mejseln i rutan kom en polisbil körande! De stannade och undrade vad vi höll på med, och vi försökte förklara. De såg milt uttryckt misstänksamma ut, men körde efter ett tag vidare.

Nu skrattade vi hysteriskt båda två!

Vi gick in och satte på kaffe. Då ringde det på dörren och där stod en granne och talade om att det varit inbrott på vinden och att vårt vindsförråd var uppbrutet. Vi sprang upp - mycket riktigt. Vi fick ringa - polisen. De som kom var - samma poliser som nyss kört förbi oss.

De såg väldigt väldigt allvarliga och humorbefriade ut, och vi stod där på vinden och försökte göra en seriös anmälan om vårt inbrott. Maken arbetade då som löneadministratör på ett företag som hette PS. När polisen bad honom uppge sin arbetsplats svarade han, som sig bör, PS. "Va", sa polisen "va sa du?" "PS, svarade maken och började bokstavera; "Petter Nicklas…"

Då brast det för oss! Vi skrattade så vi höll på att rasa genom vindsgolvet, jag var fullkomligt hysterisk. Tårarna sprutade och jag fick ingen luft! Poliserna såg på varandra med bekymrade blickar och jag måste säga - att vi inte togs in för något intressant brott den kvällen förundrar mig än idag!

Ha ha ha ha jätterolig…

#2 Hahahaha :)

#2 jag gillar dina berättelser sajberlena!!  Hahaha…