Be honom gå till toan och fisa om han får ont i magen annars och det stör dig.

Hemma tycker jag det är helt ok om det inte sker när man äter. Men ute!! Nej, nej, nej..

Hemma kan man fisa hur mycket som hälst, men ute och de inte är ljudlösa? Be honom att skita innan ni går hemifrån och om han måste fisa ute gå där ingen ser eller hör, hälst en toa. Förstår om det är pinsamt för dig, min var lika dan förut, men nu fiser han bara hemma (när han är med mig ialla fall)

Jag tycker det är grisigt av honom att göra det när ni är på offentliga platser. Jag förstår inte hur man tänker när man gör så. Har han problem med gaser bör han se över vilken typ av mat som ger honom större problem, alltså vad han kan undvika att äta. Utöver det finns medicin som heter Dimetikon (som är samma som småbebisars Minifom-droppar) som tar död på gasbubblor i magen.

Be honom söka hjälp och skärpa sig när ni är bland folk!

Ett ännu bättre steg hade varit om han hade låtit bli att fisa även inför dig. Man kan göra sånt på toaletten eller någon annanstans där man är ifred.

Ja usch. Säg att du vägrar gå med honom på allmänna platser om han inte slutar.

Om nu du inte får någon respons från honom när du ber honom att tänka sig för, så du får väl acceptera att det är som det är, att han gör det han gör helt enkelt. För du kan ju inte tvinga honom till något.
Om du lider väldigt av att han fiser när ni går ut tillsammans och inte kan stå ut med det, så får du väl stanna hemma och han får gå ut utan dig.

Det han gör har ju inte med dig att göra, det är ju inte du som fiser obehindrat. Varför ska du göra hans ageranden till dina ageranden? 

Jag hörde en berättelse om en man som berättade att han i början av äktenskapet med sin hustru, försökte (med olika medel) ändra på saker som han inte gillade hos henne.
Han höll på så ett bra tag tills han en dag insåg att det inte funkade och aldrig skulle funka, så han bestämde sig då för att sluta med det och börja acceptera henne som hon var.

Sedan sprack hans ansikte upp i ett stort leende och han sa:

"Och det tog mig bara 15 år att acceptera henne som hon var!"

:-)

Vi vet egentligen att vi inte kan, eller ska, ändra på någon annan och ju förr vi inser det desto bättre. Det behöver ju inte alls ta 15 år! ;-)

#6 Fast att gå runt och fisa gör man bara inte, var är respekten till alla andra människor? Sånna ovanor har man rätt till att be partnern ändra på.

#7

Vad är det som säger att saker måste vara på ett visst sätt? Vem har bestämt det?
Självklart har man rätt att säga ifrån, men man kan ju inte göra annat än det. Man kan inte tvinga någon annan att ändra på sig. Eller hur?

#6 Om man har en partner som fiser när man befinner sig någonstans i offentliga sammanhang tillsammans, så är man själv inblandad i allra högsta grad. Det är ohyfsat och egoistiskt att försätta någon annan i en pinsam situation.

Visst, det är HANS agerande och var och en skäms för sig. Men som partner till honom så drabbas ju även hon, för även om dina grundtankar är goda och fina Tunrida, så är inte övriga samhället uppbyggt så. Folk dömer ut en som par, om den ena i paret beter sig illa. Ofta är det så. Även om man i tanken tycker det är befängt, så är det ju så det är.

-----------------------------------------------------------------
Jag håller med i mycket du skriver, Tunrida, men bara i teorin. För visst vore det ett fantastiskt samhälle om vi alla bara såg och accepterade varandra för dem vi är? Att man är öppen i sin relation och älskar varandra utan att vilja ändra varandra. Att ge varandra fullständig frihet. Att aldrig kräva eller förvänta sig något av varandra utan leva i en stark och osjälvisk kärlek. Men det går inte att få folk att börja tänka så, även om man vill. Med kärlek följer krav och förväntningar, två personer som ska leva tillsammans ger båda avkall på saker för att anpassa sig till varandra. Även om det inte borde ha varit så, så ÄR det så. Därför så får man försöka agera utifrån vad vi konkret vet, och inte utifrån en fantastisk utopi av hur det borde förhållit sig.

#8 Mer parten av Sveriges invånare finner det nog ganska stötande om någon släpper en fis framför dom. Så det är ganska många som "bestämt" det.

Precis som att man inte rapar. Det handlar om ren hyffs.

Det handlar ju inte om att ändra sin partner - att springa runt och fisa överallt är knappast drag av personlighet utan helt enkelt en ganska vidrig, ohyfsad olat.

Det innebär t ex att jag skulle rycka på axlarna och "acceptera" att maken petade näsan och åt snorkråkor i tid och otid.

Att acceptera sin partners åsikter, ideér och resonemang är en sak. Att inte ändra på någons personlighet - absolut.

Men naturligtvis har man rätt att ställa krav på sin partners ohyfsade och fullkomligt onödiga vana att fisa i tid och otid!

Herregud vilken ouppfostrad karl….usch

Hade en bekant som åt snorkråkor i tid och otid…vidrigt

Mina illrar fiser (skunkar) vid de mest utvalda tillfällen, bäst är när det är pappamys i soffan, då ska jag gärna ha en fis i näsan tydligen.. kan ni ge mig tips på detta problem? Fisa tillbaka?

Ja ska ta ett snack med honom igen, han får helt enkelt gå utan mej och jag utan honom. De är inte frächt och man gör inte så ute bland folk. Verkar inte finnas nåt annat alternativ. Jag pratade nyss med honom i telefonen om Dimetikon som #4 skrev om. Kollade upp lite på internet innan. Han tyckte att de va töntigt, men ja ska köpa de iaf. Sen så får vi se om vi kan gå ut tillsammans.. :/

#13 lägga bort dem. Det funkar faktiskt på Sigge, när han fes när han goasade med mig så fick det va, nu fiser han nästan aldrig hos mig :)

#9
 
Du skrev:
_"..även om dina grundtankar är goda och fina Tunrida, så är inte övriga samhället uppbyggt så. Folk dömer ut en som par, om den ena i paret beter sig illa. Ofta är det så. Även om man i tanken tycker det är befängt, så är det ju så det _är."

Så man ska alltså låta omgivningen bestämma? Är det inte snarare så att allt börjar med en själv?
Om jag ändrar min syn på något så händer något fantastiskt: Man inser att vad än andra tycker och tänker, så har det ingen betydelse, för jag identifierar mig inte med andras åsikter om mig. De säger ingenting om mitt sanna jag. Och det gäller för alla!
Du har rätt i att andra dömer, men det är ju deras sak, inte min. Varför ska jag dras med i det? 

Jag har naturligtvis full förståelse för att någon upplever en situation som jobbig, och jag vill säga att det inte finns något ""fel eller rätt" i hur man "ska" göra. Man gör det man gör.

Du skrev:
_"Jag håller med i mycket du skriver, Tunrida, men bara i teorin. För visst vore det ett _fantastiskt samhälle_ om vi alla bara såg och accepterade varandra för dem vi är?"_ 

Förmodligen.

Du skrev:
"Men det går inte att få folk att börja tänka så, även om man vill."

Självklart inte. Som jag sagt, så går det inte att ändra på någon annan. Bara på sig själv.

Du skrev:
"Därför så får man försöka agera utifrån vad vi konkret vet, och inte utifrån en fantastisk utopi av hur det borde förhållit sig."

Och vad vet vi konkret? Att människor är benägna att döma andra? Att människor inte kan acceptera varandra? Ja, det verkar vara ett faktum när man ser på hur världen ser ut.
Men har du funderat på varför det ser ut som det gör?

#10

Jag menade inte att "merparten av Sveriges invånare" tycker så, det jag var ute efter var att se det lite djupare än så:
Varifrån kommer alla våra tankar och föreställningar om att saker ska vara på ett visst sätt? Vad är "hyffs"? Vad är det som fått oss att bära omkring på olika idéer om hyffs och uppförande? Var kommer dessa föreställningar ifrån?

Om det t ex i vissa länder anses vara artigt att rapa efter maten, så är det där "ohyffsat" att inte rapa. Medan det i Sverige är "ohyffsat" om man rapar.
Så är det då beroende på var man bor om det är hyffs eller inte, eller finns det en djupare aspekt av det hela?

Kanske att vi faktiskt omedvetet tar till oss föreställningar och ideér om hur saker och ting ska vara? Föreställningar som vi sen inte vågar se eller utmana hos oss själva?

#11

Detta är intressant det du skrev:
"Att acceptera sin partners åsikter, ideér och resonemang är en sak. Att inte ändra på någons personlighet - absolut." 

Vad är egentligen någons "personlighet"?

Jag tänker inte disskutera vidare på något som för mig är självklart. Tydligen för andra också.

Man fiser inte, det är ohyffsat.
Vill jag lukta på någon annans gas med bajslukt (ser inte att jag någonsin skulle vilja det) så ber jag dem fisa. Det ska vara ett fritt val, inte något man blir påtvingad!

*fniss*

#19
Helt okej Hera. :-)

Det som av merparten betraktas som hyfs och uppfostran är det som våra föräldrar lärde oss var hyfs och uppfostran. Det i sin tur är vad deras föräldrar lärde dem o s v. För att göra en djupgående analys av hyfs och acceptabelt beteende får vi nog börja skärskåda hela vår kulturhistoria, vilket inte finns tid och utrymme till här.

Det som idag kallas hyfs och uppfostran och trevliga maneér har inte sett likadant ut i alla tider - det fanns en tid under 1500-talet och framåt då man ansåg det fint att rapa efter maten även här i Sverige. Alltså ändras ramar och normer lite efter mode.

Jag misstänker att när omgivningen upplever obehag över vissa beteenden - så som fisar som luktar illa, rapar som är mindre trevliga, näspetning och smackande vid middagsmaten t ex - så försöker man i mesta möjliga mån av hänsyn till andra undvika dylika beteenden. Det är åtminstone vad jag försöker lära mina barn, eftersom jag vet att hur accepterande och tillåtande jag än är så BLIR mina barn bedömda av andra! Och ett i allmänhetens ögon dåligt beteende innebär negativ bedömning av mina barn.

Personlighet är det som speglar vem jag är men inte alltid vad jag gör. Man kan säkert hårdra saker och säga att "jag är en person som fiser". Är fisandet då en del av vederbörandes personlighet? I så fall ska man undvika att ändra på det. Man kan säkert också säga "jag är en person som slår ner tanter på stan för nöjes skull". Ska vi börja betrakta det som en del av någons personlighet så ska vi alltså undvika att ändra på det? 

Hade vi inte haft gränser och ramar för hur ett acceptabelt, vedertaget beteende bör vara så hade vi förmodligen upplevt betydligt fler obehagliga personligheter än vi gör idag.

#16 *garvar* Om jag har funderat på varför det ser ut som det gör? Jodå! Jag vet att man bara kan förändra sig själv och aldrig någon annan.

Men jag tror inte att detta är rätt forum att försöka frälsa andra människor till självinsikt. Dessutom, i den här tråden sökte frågeställaren svar på hur hon ska bemöta sin fisande karl, inte hur hon genom personlig självinsikt ska lära sig acceptera andra människor. Dylika diskussioner överlåter jag till dem som diskuterar inne på Personlig utveckling. =)

Alla människor med normala tarmfunktioner fiser några liter per dygn (jag tror det var två liter). För att anpassa det till rådande sociala normer kan man lära sig att fisa tyst, gå undan eller en kombination av dessa. Givetvis får man ont i magen om man håller inne gaserna. De ska ju ut, det är bara att acceptera.

Låter som en dålig kost om han får så ont i magen ifall han inte fiser. Kan ha vara laktosintollerant?

Vad är de man inte tål om man är laktosintellerant? Är de då man inte tål mjölk? Han älskar mjölk så de skulle va katastrof för han..

laktos är mjölksocker. det finns laktosfri mjölk, vet inte om den är lika god dock.

håller nog med Tunrida i mycket. finns så mycket saker i samhället som anses rätt och fel, men som är ganska mycket påhitt. men just att gå och släppa sig högt och tydligt bland folk tycker jag är onödigt. och lite kan man ändå anpassa sig till de allmänna normerna. om inte annat an hänsyn till ens respektive som tycker det är jobbigt.

Jag vill tillägga att han kan lida av IBS, irriterad tjocktarm.

Läs mer om det här.

Det känner jag ett par pers som har. Dom går inte runt och fiser bland folk. Gör dom det så gör dom det väldigt diskret.

Så har man IBS behöver man inte låta ;)

#27 tack för den länken SharpMissy :-)

Så där är min släkt oxå. Dock så är det ju bara hemma men det är så fruktansvärt resketlöst av dem.

jag hörde på hjärnkontoret att när man fiser så åker det alltså ut bajs partiklar som man andas in så genom att fisa så låter man då andra smaka på gårdagens mat

#31 Usch! Det där lät riktigt vidrigt…

Klart det följer med bakspartiklar från tarmen. Där inne kan man ju inte torka sig ren ;)

Ja de är bevisat att de är bajspartiklar i en fis, såklart! Så därför är de ju inget vidare att fisa bland folk ärligt talat.

Samma med tandborsten, den bör vara .. hum vad var de, typ 2m från toaletten om den faktist inte ska få bajspartiklar på sig. ^^

#28 Nej man måste inte låta om man har IBS, jag lider av det själv men kan hålla det mer i schack om jag ger fanken i kolhydrater/socker. Jag tycker det är grisigt om man skulle fisa öppet inför andra, bättre att gå undan om man kan.

#35 precis :) Jag är en av dom jag känner osm har de ;) Vågade inte skriva det men nu är jag inte ensam hehe

#35 Jag har dock aldrig förstått hur man vet att man har IBS? De är väl irriterade magtarmar eller nått? Och man lär väl känna det visserligen.. men hur kan man få de bestämmt så liksom?

De var inget.. jag läste precis om de i länken:)

Jag var på tester och kollade om ngt var fel och eftersom dom inte hittade ngn allergi eller andra fel så fick jag diagnosen IBS.

#38 Japp, det står ju symptom där, men samtidigt är jag inte den som gärna sätter diagnoser på mig själv, så jag har fått min diagnos av en läkare.

Okej, för jag har en hel del problem me min mage rätt ofta. Dock äter jag ju inte allt för bra heller.. men ändå. Har mer eller mindra alltid haft så.