Jag tror inte det. Kan du själv skaffa lägenhet och betala för den, så ska hon inte kunna hindra dig. Du är ju myndig såvida du inte blivigt omyndighetsförklarad (osäker på stavn).

#0 & #1

Föräldrar är försörjningspliktiga för ungdomar som studerar på gymnasienivå till den dag de fyller 21, om studierna påbörjats innan den som studerar fyller 19.

Så det kan bli problem ändå, dessvärre… OM man av någon anledning inte kan betala hyran får man heller inte hjälp av soc, eftersom de då stödjer sig på föräldrabalken.

Men hur är de om jag skulle flytta till min kille o han försörger mig?

Då är det fritt fram hehe, det var det jag gjorde. min mamma och jag hade det väldigt jobbigt en tid så min sambo tog hand om mig.

^^

#2 Så om man inte studerar är det en annan sak?

Jag förutsatte att du hade ett jobb.

#6

Jupp det är annorlunda om man inte studerar. eller påbörjar gymnasiala studier EFTER man fyllt 19.

#7 Man lär sig ngt nytt var dag :P

vill jag flytta så gör jag de nu hotar hon med att slänga ut mig

Vad är det som gör att du vill flytta hemifrån. Och hur gammal är du?

Jag drog hemifrån när jag var 13 år första gången. Då drog jag till mormor och bodde där över sommaren och pratade inte med min mamma på hela tiden.

Visst var det en erfarenhet men jag flyttade till slut hemifrån när jag var 21.

Fast då hade jag varit och bott hos en kompis i ett par omgångar och jobbat i norge 2 gånger innan jag väl tog mitt flyttlass 33 mil bort.

#10Min mamma hotar med att slänga ut mig o säjer att jag får inte får gå någonstans om jag inte ändrar min instälning..

#11: Vad säger hon att du har för sorts inställning då? är det till din kille? Eller jobb eller något annat.

Hoppas det är ok att jag frågar.

säjer imot är stödig o mogen med mera.. jag får inte gånågonstans förutom till skolan om jag inte sluat.. Jo vist är de de behöver ju hjälp

Själv var jag och min mammas förhållande som en Katt och Råtta lek. Vi kom inte så bra överense.

Går du sista året på gymnasiet?

Går i 2:an( gåt om ett år)

Ok då är jag med.

Min kille vill att jag ska bo hos han så de är inga problem så..

Ok vad känner du då? Vill du bo där? Eller vill du gå klart skolan hemma?

ska hon fortsäta tjaba så flytar jag.. märker väll de redan i morgon.. jag har bestämt med några att jag grilla med dom.. o jag sa även till mamma när jag sålt hästen får dom fråga om jag vill hjälpa till.. men hon säjer du får följa med o hjälpa till hon frågar inte

Jag flyttade hemifrån som 15-åring… inte enbart positivt,

#20 De fins ju positiva o negativa saker med allt

#21

Skulle jag ha valet idag, skulle jag nog ha flyttat in med någon annan släkting en stund innan för att slussas ut lite långsammare.

Jag är hemskt ledsen, men jag tror tyvärr inte att det är en superbra idé att flytta ihop med en pojkvän direkt hemifrån. Du verkar ha en massa saker att ta itu med i ditt liv, innan du har balans nog att jämnbördigt kunna dela ett hushåll med en livspartner. Det blir inte en jämställd relation i det fall han tar in dig nu.

Du gör som du vill och jag råder dig inte att göra på ett eller annat vis. Det är ditt liv… Jag ger bara reflektioner.

Dina föräldrar kan inte kasta ut dig, de har ett juridiskt ansvar att ta hand om dig, vilket öppnar ännu en möjlighet. Socialen kan hjälpa till om familjens TOTALA boendekostnader inte överstiger normen för antalet boende i familjen. Men bara om föräldrarnas inkomst inte räcker till. Känner inte dina föräldrar att de kan ha dig boende hemma skall hela familjen söka utomstående hjälp, anser jag.

Lycka till, vad du än bestämmer dig för.

Håller med #22 här ..
Jag flyttade ihop direkt med min pojkvän och de rekommenderar jag faktist inte. Jag tycker själv att man bör bo först och främst själv isf för att lära sig klara sig självt helt och hållet och växa som person.

Men i ditt fall tror jag du bör stanna där du är. Om de är omöjligt med din mamma så kan man ringa socialen och säga att ni inte kan bo ihop pågrund av eran relation, då kan dem hjälpa dig med pengar till hyra och mat och kanske hitta en lägenhet åt dig också. Men de känns som om, i de här fallet, de känns lite väl stort för din del. Bo kvar du eller flytta som sagts till en annan släktmedlem ett tag för att få space?

#23mamma o jag har haft såna här bråk förut o jag gick till socialen men kom ingen vart.. Har ingen släkting jag skulle kuna bo hos uatna att få sama problem där..

#24 Jag gick igenom exakt det du gå igenom nu, fast jag var bara 16.

Jag och mamma hade stora problem och det löste sig inte förräns jag tog studenten. Jag var också i kontakt med socialen men kom ingen vart.

Jag flyttade till pojkvännen och för oss gick det bra. Jag gick ut skolan, skaffade jobb och sen fick vi ny lägenhet.

Jag tror att det är en känsla man måste gå på. Om ni känner att detta kommer bli bra så ge det ett försök.

Om det skulle gå på tok fel så gör inte slut eller så. Då är antagligen felet att ni inte var redo att bo ihop än. Då tar ni bara steg bakåt och fortsätt där.

#25 ^^ de var ett mycke bra råd kändes de som =)

Kankse du skall rannsaka dig själv, är du själv en del av problemet?

Som du själv säger har du en jobbig attityd och säger emot. Hon kanske behöver hjälp av dig, hästar eller ej? Så länge ni bor i samma hushåll har ni gemensamt ansvar.

 Om du är mogen nog att flytta hemifrån borde du också vara mogen nog att kunna ta en öppen diskussion med din mamma.

Hon tycker nog de när jag inte gör som hon vill.. Hon säjer att jag inte hjälper till men hur många gånger har jag inte mockat hennes boxar hur många gånger har jag inte passat min lille bror när min syster säjer nej helatiden o hur många gånger har jag inte följt med till kalmar för att se henne träna hästarna o hjälpt henne köra dom fast jag inte velat allt för att hon bet mig.. Vist vi bor under sama tak o delar ansvaret men jag måste få ha ett eget li med.. Hon o jag har diskuterat många gånger men de slutar oftast med att hon börjar gapa i skrik o de orkar jag inte med.. fast vi hade en gapfri diskuchon nu inan hon åkte till jobbet.. för ovanlighetens skull

Hennes hästar hennes ansvar jag tog ansvar för min när jag hade!

#27

Man är alltid själv en del av problemet, det var det jag syftade till när jag sade att det inte enbart var positivt med att jag flyttade som 15-åring. ;-)

ladysurprise,

Är din mamma ensamstående? Du skriver om lillebror och syster, är du äldst?

mamma ho pappa är skilda men hon har en sambo sen 4år tillbaka eller längre.. ja jag är älst

#30 Håller inte med om att man själv alltid är en del av problemet. Så var det inte i mitt fall.

Glöm inte bort att din mamma har samma behov som du har till egen tid! Hon har samma längtan som du har.

Ni är tre personer i hushållet som är myndiga, ni kanske inte skall dela alla hushållsysslor lika men är du myndig tycker jag din mamma skall kunna förvänta sig att du tar ansvar för mer än bara dig själv.

#34Jag har inte så mycker me att ta ansvar för än mig o min djur o de mamm ber mig göra..  Då borde hon ju förstå att jag inte vill att hon pakar på mig för mycke.. Min mamma var lika gammal som jag är när hon fick sit första barn altså jag.. kan va så att hon inte fick leva kalrt livet i ungdomen inan hon skafade bar men de sja ju inte behöva gå ut över mig nu för de..

#35 det låter som om du beskriver mitt liv!

Min mamma var 19 när hon fick mig. Hon störde sig på att jag gick ut med kompisar, även om jag hade gjort färdigt det hon bad mig göra och det har mycket möjligt att göra med att hon inte fick göra det eftersom hon hade barn.

#35

ja, kanske är hon avundsjuk på dig och önskar sig mer frihet. Kan du inte bjuda henne på det emellanåt i såfall? Se henne inte bara som en mamma utan som en vän som du kan göra en tjänst.

Du kanske kan laga mat till familjen någon gång/vecka eller ta hand om tvätten (minimikrav är att tvätta sina egna kläder om man är 19 tycker jag!).

#33

kanske om man har en psykotisk mamma men annars är det alltid två som träter. Om man inte är ansvarig för att bråket börjar är man ansvarig för att det fortsätter.

#37 De gör jag dom har åkt i väg o haft kul o jag har passat hundarna men hon måste ju förstå att jag vill lite fritt med de var tråtsalt inte jag som skfade barn.. jag lagr mat rät ofta när mamma inte orkar.. tväta min kläder gör jag så jag får dom kläder jag vill ha på mig ^^..

jag har oxå en väldigt kontrollerande mamma, ska fylla 20 år detta året och jag har fått lida mycket utav allt mina äldre syskon gjorde när dom var unga, mamma förutsätter att jag gör samma saker. mycket bråk är det här hemma, och när jag inte vill foga mig enligt mammas vilja så är jag barnslig och omogen. när allt jag vill är att ha ett eget liv. man kan inte lära sig att klara sig själv om morsan är för kontrollerande.

jag tycker att du ska flytta hemifrån om du känner för det. hon är din morsa och säkert älskar hon dig så mycket att hon skulle låta dig flytta hem igen om det behövs. om du inte står ut hemma, så passa på. du har tur som har en pojkvän som kan försörja dig. :)

Hra med mycke bråk mamma är ofta tröt o sur o ont i huvet o de hjälper inte häller att mammas sambo är dum i huvet.. mamma vet inte att jag är tillsmans med killen men hon kommer nog att säja något i stil med att du kan aldrig släpa tagen växuppnågon gång typ något sånt skulle hon säja…

#39

jag rekommenderar INTE att flyttta hem igen efter att en gång flyttat ut. Ni har alla vant er vid att vara utan varandra och att återigen ta hänsyn till varandra blir inte lätt!

Om man är 19-20 år och bor kvar hemma är det rimligt att arbetsbördan fördelas så att alla får ungefär lika mycket fritid var, ÄVEN FÖRÄLDRARNA! Du är helt enkelt inte bara hemmavarande barn, du är inneboende.

Jag håller med #41. Varför skulle du inte kunna hjälpa till och ta ansvar över mer än dig själv? Du är ju myndig?

Visst att när man är barn och omyndig så är man självisk och omogen och vill bara ta ansvar över sitt eget liv, så är det och så måste man få ha det tycker jag. Bara bry sig om sig själv. Men när man är myndig bör man vara mogen nog att ta ett steg längre och kliva in i alla fall med en fot i vuxenvärlden och hjälpa till att städa, diska, tvätta, passa småsyskonen, hjälpa till med alla djur, offra utekvällar med vänner för att ta ansvar hemma osv. Man måste inte gå ut och roa sig hela tiden, ibland måste man tacka nej och bry sig om andra än sig själv. Det trodde jag var en självklarhet?

Det låter inte som att du tar det ansvaret du borde ta om du frågar mig, men om du gör det har jag fattat fel så förlåt. Jag gjorde inte heller det men var ansvarsfull och pålitlig på många sätt. Min mamma har skrikit mycket på mig men jag har varit förbjuden att skrika tillbaka, så det har varit jag och mina syskon som fått ta skit och inte kunde göra tillbaka. En av mina systrar slutade ta ansvar och blev opålitlig och vägrade ställa upp vilket bara varit till besvär för oss alla andra. Hon gick ofta och stuntade i de tider min mamma gett henne och kom inte hem som bestämt och hörde inte av sig osv. Det är klart det blir svårt att lita på henne när hon gör så och det blir absolut en tryckt relation till henne då man inte vet var man har henne.

Själv är jag yngst i min syskonskara på 4 barn och har inte hjälp till så mycket hemma som jag borde. Däremot har jag stannat hemma då istället, och tagit ansvar på det viset. Jag flyttade hemifrån när jag var 18 och kunde försörja mig själv.

Man får nästan lust att inte vääxa upp och bli myndig eller hur? haha
-jag är 19 år, äldst, bor med mamma och hennes sambo och 2 yngre syskon..

Jag sitter barnvakt ett flertal gånger i veckan vilket gör att jag inte har så mycket fritid kvar som jag skulle vela men mamma har ännu mindre..
Det händer även att jag tvättar, lagarmat, städar men det är sådant man får ta. Vi är vuxna nu och det är de ansvaren som medföljer..man måste bara deal with it
Det är mamma som jobbar och får in pengar för mat, räkningar, internet, tv o.s.v. och allt det där använder jag.. Det minsta jag kan göra är att på något sätt betala tillbaka allt det där jag får gratis.
Jag är myndig och hon har behöver inte göra allt hon gör för mig och ändå så gr hon det..

Mit råd till dig är att försöka sitta ner och komma med någon planering..
Ex min och mammas planering:
Mamma jobbar kväll varannan helg och sena kvällar kring 2 gånger i veckan..
Varje måndag säger hon till mig vilka kvällar hon jobbar och jag gör inga planer på just de kvällarna och om det händer att jag har gjort planer någon dag om två veckor fram så säger jag det till henne så att hon inte jobbar aller har någon annan plan då.

Detta fungerar ganska bra för oss, visst blir det tjafs och sådant men det är bara att kompromissa på något vis ex oki den här gången ändrar jag på mina planer men nästa gång gör du det..

Det är mitt råd till dig, kompromissa !

Hoppas det går bra

#43: Jo men precis, man kan i alla fall betala hemma om man inte göra så mycket annat. Man äter ju, använder schampoo, tvättmedel, internet, tv, telefoni, vatten osv. Hjälper man inte till och betalar tillbaka borde man betala hemma tycker jag. Men det beror lite på familjens ekonomi tycker jag iof. Är föräldrarna "rika" behövs kanske inget sådant, men de flesta jag känner fick börja betala hemma när de fyllde 18. 1000-1500 kr i månaden betalar de. Har dom inget jobb så tar dom lån för att kunna betala hemma.

ladysurprise: Om du är 18 och kan försörja dig själv kan du flytta, eftersom du är vuxen.

#41 jag tror mamma vant sig vid att jag var hema JÄMT först nu när jag var 18-19 så har jag börjat festa o gå ut o roat mig annars så har jag vart hema o hjälpt till mycke.. tror inte hon är van vid att jag vill göra saker o inte barar va hema..

#42 som jag skrev till 41 så har jag först nu börjat villja va hos min kille o gå ut annars så har jag vart borta barar på helgerna o kanske på nåt lov o har ALLTID frågat om dom behöver hjälp hema o om de är ok att jag åker just för om dom behöver hjälp hema.. Nu har jag bet mamma att fråga mig om jag vill hjälpa till så de käns som att jag har ett lite mer eget liv o inte en mamma slav eller vad man ska säja.. Allt de där med att diska o städa hemma kanske inte laga mat o disk har jag gjort sen jag var 13-14. jag gick knapt ut o roade mig alls som många ungdomar gör sat hema o jorde ganska mycke som mamma sa o nu har jag börjat trötna lite på att lyda hemm som jag gjort dom senaste 4 åren.. Själv klart kan jag hjälpa till hemma men jag vill att mamma frågar först om de är ok o frågar om jag inte ska göra nåt annat ..

#43 vist hon köper mat o allt men flyttar man så har hon ju ändå en minder att köpa mat för.. eller har jag fel? min mamma o jag kan inte göra upp sån planer då hon jobbar mycke olika o byter skema kanske flera gånger vi veckan i bland..

#46 det är svårt för främlingar att kunna hjälpa dig och din mamma med era problem. Vi får en sida av historien, och det är inte tillräckligt. Det bästa du kan göra är att prata med din mamma.

#44 Har man inget jobb så tar man ju inget lån! De är ju de dumaste man kan göra ju.. När man man fylt 18 o inte har nått jobb..

 DE är i alla fal vad jag lärt mig!

#48 sant.. Men de är lite intresant o se hur anndra tycker o hur andra har de.. Skulle nog inte prata med henne.. skulle nog bara säja att nu flyttar jag sen hade jag väntat tills hon lugnat sig med att höra av mig eller om hon hiner ringa till mig..

#49: Hur ska man annars kunna betala för sig? Och varför ska du låna om du jobbar? Man lånar ju om man INTE jobbar, och jobbar man behöver man inte låna. Man måste ha pengar för att kunna leva, tyvärr.
Det kostar ganska mycket att leva. Jag lånar 5.000 i månaden för att ha råd att leva och äta.

Har en vän som flyttade ihop med sin kille nu. Hon bodde hemma hos honom förut men nu har dom alltså flyttat ihop "på riktigt". De köpte en bostad och var alltså tvugna att låna ett antal hundra tusen för att att kunna köpa, och nu betalar dom av lånet. Båda jobbar båda heltid.

Ska man flytta hemmifrån måste man jobba.

#52: Inte om du studerar, som jag, och tar studielån. Får ut 7.500 i månaden. Sen får man ju lägga om sina vanor, om man inte redan har väldigt billiga vanor som jag har.

Dock är ett extrajobb alltid bra att ha. Om man nu inte jobbar heltid. Annars har man inte råd. Man måste ha en inkomst som täcker hyra och mat och allt som att leva innbär. Det är mycket dyrare än vad man kanske tror när man bor hemma och har allt gratis för sig.

Dessutom är det inte bra för självkänslan att flytta ihop och bli "försörjd" av någon annan, det riskerar att skapa ett osunt beroendeförhållande.

Så ladysurprise, ett återkommande råd kommer här igen - flytta hemifrån först sedan du kan försörja dig själv, genom jobb eller studielån.

#53 Nej så klart, studerar man kan man bara jobba extra. Då är det ännu bättre att stanna hemma så länge man kan :)

Och visst är det så, det blir en chock för många när de väl flyttar, hur dyrt det faktiskt är.

#51 Säjer bara att jag tror inte de är någon bra ide att ta ett lån såfort man fylt 18 för att man ska betala för att bo hema.. då är de ju bätre o hjälpa till lite hema istälet för att slänga på sig ett lån de första man gör..

#54 Jag kanske flyttar i hopp med han men jag som alla andra får ju föthoppnings vis jobb med o så länge man hjälper till med betalningar i den mån man kan o så länge man är enade om hur man ska gå till väga så är de ju lungt..

#57 Ja, det är jätteviktigt att båda verkligen förstår situationen.
För det kan vara väldigt påfestande för ett förhållande om det bara är en som bidrar med inkomst. Jag vet, har varit där ;)

#58 givetvis så skulle ju jag i alla fal hjälpa till med dom pengar jag har i den mån jag kan.. De ser jag som en skälvklar het för mig i alla fal

#59 Ja, det gjorde jag med. Men iaf jag hade inte mkt att komma med eftersom jag pluggade. Hade väl 2000kr per månad, och det täcker inte ens hälften av vad det kostar. (beroende på hur man bor, äter osv)

Nu hotar hon mig i gen så på freda börjar jag paka

Hur menar du "hotar"…

Du verkar ju ha det  bra med datorn..mössen…och pojkvän…

 Du borde presentera din pojkvän kanske låta honom få komma på beök till dig eller bjuda in kompisar…om due ensam…

 Själv har jag inga "kompisar" att bjuda in…

Utan här kommer och går folk som det faller sig

#62Hon säjer att hon slänger ut mig om jag inte anstänger mig mer att hitta ett jobb på helger o annat.. Jo allt de är bra borsät från en mamma jag inte står ut med så länge till.. Han har vart hema hos mig många gånger men dåk så varkar de inte som att min mamma gillar han.. jag är inte ensam så.. har ju kompisar med killen som jag umgås med när jag är med han.. Den kompisen jag hade sa upp bekantskapen med mig för att jag inte hälsa en gång på fyllan..

Det verkar som om du också är rätt ensam…

jag skasäga dig en sak i förtoende..

Jag kände mig också rätt ensam ett tag

när min pojkvänner och mina tjejkompisar hade "lämnat " mig

Det jag gjorde var att göra slut med pojkvännen..

flytta hemmifrån till egen lya

och dejta ibland..jag gick också mycket för mig själv

Det var skönt att få vara fri..

många kvällar spenderade jag ensam på mitt rum

eller med tillfalliga bekantskaper…

Fast jag hade tänkt mig ett liv med en fast bekantskapskrets

och en trogen pojkvän

Vill bara säga att ingen är ensam här inne. Här har vi varandra! :)

#64 skulle aldrig lämna min kille för en sån sak (inte nu när allt ordnat sig).. har vänner med han som jag är med när jag är med han o för att kuna va mer med dom o han så har jag bestämt mig för att flytta..

ja så kan det ju bli….

Jag flyttade också hem till killen i en vecka….

sen så flyttade jag till eget…

Jag skulle gärna ha flyttat ihop med han mendet blev aldrig så..