Oj, tuff fråga..

Det beror väl helt enket på hur du känner för honom skulle jag säga. Känner du att han är någon värd att vänta på så gör det, är du tveksam.. Ja då kanske du ska strunta i det hela, kanske blir det ni när han är redo. Kanske inte.

Det är ju ingen garanti som du säger, och visst är det att kräva lite mycket av dig så tidigt. Följ hjärtat. Säger det att han is the one, så testa.

Jag gillar honom och vi har kul ihop, sexet är bra…. Men… det är ngt med situationen som jag inte gillar. Han är med på en dejting-sida, en sida vi träffades på. Han är fortfarande medlem och tänker vara det tills han är i ett förhållande. Jag skulle vilja se ngt slags bevis från hans sida att han är seriös ang. mig. Men han tycker inte att jag har rätt att be honom avregga sig från den sidan. Och det kanske jag inte har… Men om jag ska vänta på honom så borde han väl göra ngt för att visa att det är värt det. Jag har ingen lust att flirta med andra t ex. Han säger sig inte heller ha lust med det men vill ändå inte avsäga sig den rätten under den här tiden. Det känns krångligt och som om jag får ge mkt men inte han. Det blir mkt på hans villkor.

ja, klurigt värre! jag hade nog kunnat göra det, speciellt eftersom det är "okej" för honom att dejta exklusivt. då känns det mer som att ni tar det lugnt men ändå försöker bilda nåt bra liksom. det är ju inte ens säkert att nån av er har kvar intresset efter 6 veckor, svårt att veta när det är så nytt. men jag tycker oftast det är bättre att prova saker som sen går åt pipsvängen än att undra hur det hade gått om man försökt. sen får du såklart omvärdera det om du skulle råka träffa nån annan som gör dig mer intresserad eller så, men så är det ju å andra sidan alltid, även om man är i ett förhållande… jag skulle nog ge det en chans, men samtidigt säga till honom att det är viktigt att han säger vad han tänker så man inte känner sig utnyttjad… om han börjar ana att han faktiskt inte vill ha nån relation är det ju bäst att han säger det så snart som möjligt menar jag…

Men jag vet inte om jag gillar att så mycket är på hans villkor, men det kan ju vara för att jag skyr kontrollerande människor som pesten ;)

Jag tycker INTE att det är för mycket begärt att han avreggar sig från dejtingsidan. Du går ju med på en hel del för hans skull, och om han nu inte vill träffa någon annan, varför då vara medlem?

#2: oj du skrev samtidigt som jag! alltså jag hade inte läst ditt inlägg när jag skrev mitt… och efter att ha läst det är jag betydligt mer tveksam, det låter verkligen som att det är mer på hans villkor än på era…. om du känner att han inte ställer upp på dig och inte alls möter dina önskemål kanske det inte är värt att satsa på det…

#0 om inte du får ställa krav på han så har han ingen som helst rätt att ställa några krav på dig heller…

verkar som att du har träffat en hal ål, om nu allt är så bra varför vill han inte ha dig "på riktigt" då? som du säger så har ni kul ihop och sexet är bra..så varför slår han inte till? Tror att han vill hålla dörren öppen för fler alternativ tyvärr, en anledning till detta är att han fortfarande är medlem på den här dejtingsidan…varför är han det om han nu säger att han inte är redo för att träffa ngn? har han skrivit där på sin presentation (eller va man nu har) att han är redo att träffa ngn sista juni?

det är väl inget man bestämmer, faller man dit så gör man…

Jag hade tackat för mig, för jag kan känna lukten av brännt! Å hade han brytt sig efter jag hade tackat för mig, då hade vi kanske kunnat snacka om saken…annars tack å hej, vi ses i ett annat liv!

Jag tycker han är rak och ärlig med vad han vill och på vilka premisser. Han ber dig ju trotts allt ha tålamod och vänta på honom. Jag tycker inte detta är för mycket begärt, och ur ett evighets perspektiv, hur mycket är 6 veckor?
Sedan tycker jag bara att han säger sanningen, det finns inga garantier i kärlek, om han sa att "vänta i sex veckor sedan är jag din", så har han ju mer eller mindre bundit upp sig till dig redan nu :)
Ta det piano, det verkar vara en fin kille!

Herregud …vad är det med folk.Man kan inte både ha kakan och äta den.Det är ingen affärsuppgörelse ni ska ingå..HUR MÅNGA tjejer har han sagt detta till…verkar som han testar runt..

Varför får ingenting ta tid längre då?

Jag skulle nog gå med på att vänta om jag gillade killen. Jag menar, visst tycker jag det låter lite knäppt, men vem sjutton är "normal" i dagens värld?!

Fast jag skulle garanterat flörta hejdlöst med allt och alla under tiden :)

Hade jag aaaaldrig väntat på.

Jag hade sagt, precis som du själv föreslår, återkom när du är redo - har du tur är jag fortfarande singel då.

Jag tror att Betty har alldeles rätt, den här killen vill hålla dörren öppen för fler alternativ. Herregud, tjejer! Don't go for the second best!! Om en kille tvekar på om han vill ha mig, så är han inte rätt för mig! Jag är värd mer än så!

Jag ser bara det ur min synvinkel i den här frågan….och jag har antagligen bara lurat mig själv under de senaste tre åren som jag väntat på en tjej. Även om man inte vill inse vissa saker så kanske man får göra det ändå. Varför ska bara den enas vilja vara den som räknas?

Jag frågar bara varför man måste ha alla svaren precis just nu?! Kan inte saker och ting få ta lite tid i godan ro? Han är iaf öppen med vad han vill och spelar med öppna kort. När jag haft en trasslig familjerelation så är ju det sista jag vill att starta upp någonting nytt.
Känner du att detta skulle kunna vara någonting att satsa på, vänta i 6 veckor. Om du tvekar och inte vet vad du vill, ta det för vad det är. Det är ju trotts allt 6 veckors betänketid för dig också i så fall. Luta dig tillbaka och ta dig en ordentlig funderare med vad du känner och rusa inte blint in i någoning. Sånt är bara sunt..
Måste man veta på två röda om denne personen är den man ska leva resten av sitt liv tillsammans med? Känslor måste också få mogna. Har man det dessutom rörigt runt omkring sig… say no more!

Alla har sina perioder då man behöver klara upp skit sen förut… Du får helt enkelt vänta… Eller strunta i honom, valet att rensa upp i sig själv och med sin familj är hans val, och det är faktiskt ett bra sådant…

Så antingen vänta eller börja dejta andra..

Åh vad jag blir förvirrad nu:) Å ena sidan är jag helt på Sharp Missys sida, det är väl egentligen så jag känt till största delen. Men sen läser jag MimmieM´s inlägg och blir osäker… Jag stör mig på att allt sker på hans villkor, han är inte villig att tillgodose några av mina behov nu…utan jag måste isf vänta dessa sex veckor innan han kan göra det. Så ska det väl inte vara när man träffar ngn? Och en sån skitsak egentligen som att avregga sig från dejtingsidan, inte ens det vill han göra. Det borde väl ändå vara ett enkelt val som tydligt visar att det är mig han vill satsa på… Nä det här känns inte bra alls:(

#16 Du verkar vara en så söt tjej, upp med hakan nu! Det finns så många som skulle vilja vara med dig, jag lovar. satsa på ngn som förtjänar dig och vill ha dig till fullo.

Livet är kort, du förtjänar det bästa, inget som e halvbra….

#16 Du ska alltid gå på din egen magkänsla. Känns det inte bra, så är det inte bra.

Man kan aldrig gissa sig till vad andra vill eller tänker. Man kan inte alltid förutse deras handlingar. Det enda man kan göra, är att ta hand om sig själv och göra sina egna val. Det är bara du själv som sätter gränserna för hur du vill bli behandlad.

Jag kan bara berätta hur jag skulle agera - vilket är att min stolthet och starka självkänsla skulle hindra mig från att bli ett offer i en relation.

Jag önskar dig allt gott. Att döma av bilden är du ju en söt tjej, så att träffa mängder med killar borde inte vara ett stort problem för dig.

Det som förvånar mig i det hela är varför han är kvar på en dejtingsida om han TROR och HOPPAS att han är redo för ett förhållande sen. Känns mer som att han glömde en viktig bit i den meningen (om jag inte hittar någon annan dvs för då TROR och HOPPAS jag på att jag är redo för ett förhållande med den personen istället)
Det är inte så att han tar sin coaching som en smidig utväg? Jag vet inte om det bara är jag som känner så här men har man träffat en person 5-6 gånger så har man fått en av två känslor. Känsla 1…wow den här personen är jag verkligen intresserad av.
Känsla 2…nä det här var inte riktigt det jag var ute efter.

Vill inte avsäga sig rätten att flirta med andra??? Hur dumt låter inte det?

#17+18 Tack för era fina ord Nu har jag bestämt mig för att gå efter magkänslan. Det är det bästa, gäller att vara sann mot sig själv. Jag ska be honom återkomma när han är redo och som sagt…har han tur nog att jag fortfarande är singel så kanske jag går ut på en dejt med honom:)

#19 Det är precis så jag känner det med! Skumt att han fortfarande vill vara medlem på dejting-sidan och att han vill kunna flirta med andra. Han menar på att vi är på ett sånt tidigt stadium att vi inte kan kräva sånt av varandra än. Men det är nog bara en massa skitsnack… Ibland blir man verkligen korkad när man får känslor för ngn…

Jotack….jag är fullt medveten om det… Man blir alltid korkad när man får känslor för någon…

Jag har funderat på det där med personliga coacher efter att ha läst ett reportage om det häromdagen.

Ett reportage som handlade om personlig coachning på relationsområdet, att lära sig ta kontakt (ragga) på tjejer och att få igång en konversation.

Ena kvällen var målet att få så många telefonnummer som möjligt, och om / när man misslyckades fick man tips från coachen om hur man skulle approacha tjejerna.

Det finns säkert många osäkra killar som tycker att det där är jättebra (kurserna var ju inte direkt billiga) och lägger pengar på det.

Min undran gäller… vad är det egentligen man lär sig. Att visa sig som den man är, eller att visa sig som någon man inte är? Eller - ändras personligheten?

Jag skulle själv aldrig vänta 6 veckor på en tjej som kom till mig och ville få möjligheten att jag väntade på henne men hon var egoistisk och träffade andra osv. Vill hon vara egoistisk så får hon ju ta chansen att få det bästa hon kan få. Dvs mig.

Jag blev totalt förlorad i en kille en gång i tiden, och han var jättekär i mig, sa han. Och han verkade vara det också. Grejen var att han nyligen gjort slut med sin flickvän efter ett flera år långt förhållande. De bodde dessutom ihop. Han ville inte kasta ut henne. Hon hade flyttat till Sverige för hans skull, och att få tag i lägenhet i stora staden hux flux är inte lätt. Jag var singel och hade varit det i x antal år, och kände mig redo för ett förhållande.

Han bad mig om tid. Detta var på sommaren. Vi skulle ses på hösten. Då kanske han skulle vara redo. Jag sa: okej vi hörs om några månader. Jag väntade, längtade och hoppades. Jag var övertygad om att han var den rätte för mig. Jag hade aldrig haft så starka känslor för någon. Och jag visste själv, av egen erfarenhet, att det inte är så bra att kasta sig in i ett nytt förhållande innan man har sörjt färdigt och bearbetat det gamla som tagit slut.

(Till saken hör att han och jag hade träffats redan några år innan. Då hade han blivit singel efter ett annat långt förhållande och ville ha mig. Grejen var att då hade jag en pojkvän, och ville inte göra slut med honom. Så det kändes som att DÅ blev det inte vi p g a mig, så NU kan jag ju ge honom lite tid eftersom det var mitt fel att det inte blev något då, om ni fattar vad jag menar?)

Men en dag ville jag inte vänta längre. Jag kände att jag mådde dåligt av att sväva i ovisshet. Jag tänkte att dålig tajming inte är en förklaring till varför vi inte kan träffas och kolla vart det leder någonstans. (För det var inte så att jag krävde att vi skulle bli ett par direkt. Jag ville att vi skulle lära känna varandra och träffas och så.) Inte heller avståndet mellan oss tyckte jag var en förklaring till varför att det inte skulle funka. Tåget mellan oss tog bara 2 timmar. För om man verkligen är intresserad, om man verkligen vill, då funkar det ändå! Det är min åsikt. Så jag skrev ett brev till honom, berättade hur jag kände och att jag inte vill vänta längre på att han ska bli redo att dejta mig. Jag träffade andra killar, festade, levde livet. Jag tänkte fortfarande på honom, men till slut var jag tvungen att inse att jag blivit lurad. Jag gick vidare.

Sedan träffade jag min nuvarande kille, som jag varit tillsammans med nu i över 5 år. Tajmingen var usel då oxå (för mig) och omständigheterna var kaos och jag var i en enda röra. Men vi kämpade och blev ihop ändå. Så det där med att tidpunkten är fel för att inleda ett förhållande, eller ursäkter som "jag måste reda ut mitt röriga liv först" eller "jag måste lära mig att stå ut med mig själv först" eller "jag måste bla bla bla" - nä, mina erfarenheter har lärt mig att det finns inget som heter dålig tajming. Det finns bara bristande vilja.

Så mitt råd till dig är: vänta inte på honom! Han vill bara hålla dörrarna öppna och ha reserver. Såna killar har jag träffat många. Tyvärr. Och jag har även själv varit sån.

#24 Tack för rådet Jag har sagt till honom nu att jag inte är intresserad längre. Jag vill hitta en kille som inte är rädd för ett förhållande och som är seriös! Att gå och vänta på ngn som inte vet vad han vill är jag inte intresserad utav alls men det var en jobbig situation att hamna i. Blev alldeles förvirrad…

#25 Bra jobbat, Gabriella. Du ska se att rätt vad det är och när du minst förväntar dig det, så kommer du att råka på MrRight.

Att upprätthålla sig vid fel grodor, gör ju att man riskerar att missa den riktiga prinsen, när han hoppar förbi. =)

Hopp, hopp

#27 Inte dubbelhopp! Du skall ju inte förbi, hon måste få en chans att upptäcka dig :o)

#27 Sött! hahaha