Jag var hemsk. Berodde på lite olika saker.
Nu är det bra mellan oss, men det är hårt att leva med etskapen om vad man utsatt sin familj för.

trodde att jag var bra, men sedan säger mamma nu på senare år att jag var ganska lättretlig och ofta väldigt deppig. Det är inget jag har någo tminne av, jag tycker jag brukar vara en rätt munter tjej =)
Har iaf aldrig varit en sån som skämts för mina föräldrar eller skrikit åt dem eller så.

I min tonår var jag nog ganska hemsk, mamma dog när jag var 14 så det resulterade i att jag kom in i en  svacka.
Jag gjorde uppror och aksepterade inte pappas nya kvinna, jag gjorde väl mer eller mindre allt för att hon skulle flytta.
Ja jag var helt enkelt inte lätt att leva med, men det är nu man inser hur man var…

Jag var deppig och stängde ute min familj mycket. Mot mamma var jag nog jobbigast eftersom jag bodde med henne, vi bråkade en del. Men jag var ändå väldigt lugn och tyst, gjorde inte mycket väsen av mig.

Jag tror jag var ganska lugn av mej…har inte hört nåt annat….men visst..bus gjorde man ju som tonåring…Var ute på disco men mina föräldrar litade alltid på mej….jag söp mej aldrig full…eller sånna saker….

Jag var nog på gränsen att bli bortadopterad från 12 års ålder ungefär

Jag är väl lite så där.. Pappa och jag ryker ofta ihop, men han retar sig på allt möjligt så bara jag säger pip så kan han börja skrika på mig ibland..

Mamma har jag en bättre relation med, visst är vi inte alltid överens, men mestadels.

Ujuj. Jag var hemsk. Morsan hotade med att ringa soc.

Jag önskar inte mina döttrar blir såna, inte min son heller för den delen.

Jag ljög så mycket jag orkade och kunde. Söp mig apfull och hade sex redan som trettonåring. Ofta.

När jag var femton så vände det, då blev jag lugnare. Fick mer ansvar och frihet (utan att stjäla friheten). Vid sjutton var jag förlovad och sambo, och satt hemma med pojkvän när polarna festade under studieåren. Bakvänt? Ja, men det går inte att göra ogjort. Dessutom spelar det ju inte längre nån roll, det blev ju folk av mig med.

Hum, var nog en väldigt snäll och beskedlig tjeja:P
Jag var aldrig ute och dunderfesta och drack sprit, jag berätta allt för mamma eftersom vi är som bästa vänner. Så vi pratade om allt. Vi kompromissa om saker jag ville och inte ville. Vi fixa de mesta tillsammans. Dock är jag väl liiite bortskämd också:)

Men mor min var en väldans bra mor. Hon tyckte tex att de var bättre att hon köpte någon cider ist för att jag hitta något ute. Första gången jag drack var nog när jag var 15 år. När vi slutade 9:an.

Vi har aldrig bråkat direkt så.. vi vart sura på varandra när hon var tillsammans med ett kräk. Men tillslut såg även hon att han var ett kräk och tog slut på det. Och eftersom mamms har så ont så kan hon vara lätt irriterad ibland, så då blir de väl lite småtjaffs. Men de är väl livet:P

Så allt som allt var jag nog jäkligt bra egentligen. Vet ingen mer i min klass i högstadiet som hade sådan relation till sin mamma.

jag var en drömdotter fram till jag va 14år.. ;) sen blev jag rent ut sagt dottern från helvetet, men det löste sej genom att jag flyttade från där jag bodde ner till småland o kom ifrån alla gamla vänner, o nu är jag en drömdotter igen :)

Haha,var som en prinsessa och är nu en riktig rebell,som går min egen väg.

haha, jag har mina perioder. Ibland glad, ibland deppig, ibland jätte arg! Jag döljer sånt bra för min familj hehe. den ända som får lida med det är min kära pojkvän

jag ä nu inne på mitt sista tonår.. och jag måste nog erkänna att jag kan vara en riktig bitch mot min pappa men de förtjänar han för det mesta. mot min övriga familj ä de helt anurlunda för jag vet inte hur ja skulle klara mej utan mina syskon och min mamma

men de ä ju alltid från dag till dag men me takne på att jag å min pappa alltid bråkar får man ta de som man vill..

mamma sa så sent som igår hur snäll och lugn jag var. hade en kortare period när jag var 16 och fick nog med att bli behandlad som en 10åring.. skulle tagit för mig mer och blivit lite jävlig tycker jag nu. min tonårstid fick jag aldrig leva ut. liksom, ta halv 6 bussen hem som senast från pojkvännen eller kompisarna?

Hm. Jag var nog ganska snäll och lugn rätt länge, men när jag blev 16-17 började jag bli lite jobbigare tror jag. Det berodde kanske på att jag mådde rätt dåligt då. Bråkade en massa med mamma mest. Vi tycker olika om i princip allt. Det gör vi fortfarande och hon tror fortfarande att hon kan bestämma över mig trots att jag flyttade hemifrån för två år sen så vi bråkar fortfarande en hel del.

#14 Din mamma? Igår?

#16 den som har uppfostrat mig sedan 2 års ålder, ja igår

#17 Jag reagerade bara eftersom du i en annan tråd skrev att din mamma ine längre finns med hos oss. Men då förstår jag!