Jag förstår att det känns hemskt för dig man blir ju inblandad trots allt.Men det är ju en sak mellan dina föräldrar egentligen.Min mamma o styvpappa skilde sig efter drygt 30 år.Som från en klar himmel han hade fått nog o fixat en egen lägenhet sen flytta ut bara.Den tiden var ganska turblent men det tar tid innan alla har hittat sin plats i livet igen.I dag så har vi bra kontakt med båda men de talar inte med varandra och kommer inte på födelsdagar eller så om den andre ska komma lite barnsligt tycker ju jag men kanske blir så.Tror det kommer att ordna sig för din del med så smånigom tar bar lite tid räkna med månader innan det första akuta har lagt sig.

Kram

Du har gjort det du tyckte kändes rätt i situationen. Din bror blev väl chockad och rädd, men han är ju ändå vuxen. 22 år. Det kommer att ordna sig till slut tror jag, även om det inte går över en natt. Låt honom vara. Ta inte på dig skulden. Han får tänka efter i lugn o ro. Du har agerat efter det du har kännt är rätt. Både din Pappa och din bror får försöka ta ansvar för sig och inte lägga över det på dig. Tänk positivt.

Kram Katarina

Zkold!!Du jag vill bara säga att du har gjort det rätta för din mamma..Och din bror kommer säkert till sans.Han kanske inte har sett dina föräldrars problem, o då blir det så klart en chock för honnom,skriv ett brev till honnom där du förklarar.Ja lycka till.O Du! Det ordnarsig..

Din bror har fått en chock.Han har inte sett eller inte velat se.Kan bara säga att jag tycker du gjort helt rätt att hjälpa din mamma och det är inte ditt fel att din bror reagerar som han gör.Låt honom vara och försök sen samtala.Det rådet ger jag er.

Jag har 2 barn som jag skilt mig från deras fäder.Den första sonen var 5 år när jag serverade att mamma och pappa skulle skiljas.Han förlät mig när han fyllde 15 .Detta pga av att han fick nog en chock.Min andra son skilde jag mig från hans pappa när han var 10 . Jag väntade att han skulle bli tillräckligt stor så att jag kunde bearbeta honom och det gjorde jag i ett års tid.Han tog skilsmässan mycket bättre.Jag lärde mig läxan från barn nr 1.Nu är din bror så pass vuxen så ni kommer att kunna prata om allt som hänt tids nog..Ge det tid bara..

min pappa kan inte sluta gråta och han behöver hjälp men han förstår inte det själv. Hans bröder har varit hos honom och pratat men han vill inte ha något stöd han tror han kan klara allt själv och vill absolut inte gå till en kurator eller liknande.
Idag ringde han mamma och bad henne att hon skulle komma hem och att han skulle bättra sig, men han har fått sina chanser och det har varit bra i en månad sedan har det varit som vanligt igen.
Han sa att han och min bror kommer och hämtar mamma i morgon om hon inte vill komma hem. (Mamma bor för tillfället hos mormor 5 mil ifrån pappa)
Jag tycker det är hemskt, mamma vill ha lugn och ro säger hon och ingen vill förstå.

Han visar ju ingen större vilja att ändra sig.. "Han sa att han och min bror kommer och hämtar mamma i morgon om hon inte vill komma hem." Fortfarande tycker han sig ha rätt att bestäma över din mor.

jag vet, och mamma vill komma ifrån honom för att hon vill bestämma över sitt eget liv, men det är något som går in i ena örat och ut i det andra.

jag tycker också du gjort helt rätt, och tycker verkligen du varit stark som hjälpt din mamma så mkt! jag tror precis som de andra skrivit att din bror är i chock, och att det kommer att lösa sig så småningom. inte mycket tröst just nu kanske, men ändå. jag tycker iaf att det var jättebra gjort att hjälpa din mamma ur situationen… hoppas det blir bättre snart!!