Jag ger mig.. och skaffar en hund istället ;)

#1 Men i detta fallet är det u just katt som du jättegärna vill ha ;) Man kan inte göra det så lätt för sig ;)

Går ju inte att svara att jag ger mig eller inte på detta, det måste ju bli en diskussion med partnern.

Överlag är jag dock helt negativ inställd till djur i hemmet, och om det mot förmodan skulle bli ett i framtiden, så kommer det att vara helt klart vems ansvaret är (och det är inte mitt).

I detta fallet hade jag nog gett upp. Fast man kan ju försöka övertala Och naturligtvis beror det också på vilka skäl han har och hur katten skulle bo, enbart innekatt eller mestadels utekatt. Däremot om jag redan har katt så finns det ingen chans att jag skulle göra av med den pga att partnern inte gillar den!

#3 Men nu menar jag att man så klart har disskuterat detta och man tycker som man gör. Då måste ju en ge med sig.

Jag hade gett mig. Lever hellre med kärleken :)

Om man skffar sig husdjur så måste hela fam.va med på det annars är det synd om djuret

Hahaha.. jag gick ut med en kille när jag vart yngre men när det visade sig att han var helt ointresserad av djur så vart det ingen fortsättning.

Jag tar alltid reda på djurintresset då jag nästan alltid har haft djur..

Jag hade gett mig. När det handlar om djur så ska alla vara med på det. Men visst hade det gjort ont om min dröm nu var att ha katt.

Va jag är seg på att ge direkta svar.. vart jag formligen tokförälskad så hade jag nog kunnat vara utan.. Men min största passion är ju hästar och dem har man inte inomhus

 ja har man bort i hopp 1år, så vet man nog vad den andra tycker.Så då blir det inget djur.. Kärleken altså..

#4 Ja, då får jag nog passa - har svårt att sätta mig in i situationen. Jag vet ju folk som aldrig skulle kunna leva utan sin hund eller katt och den kärleken jag sett dem ha till djuren, hade jag haft den så hade jag aldrig kunnat känna mig hel oavsett hur bra tjej jag hade, om jag inte hade fått ha djuret. Så då hade det nog fått bli att jag valt djuret.

Men det där blir så abstrakt när jag skall försöka sätta mig in i en känsla, så jag vet inte om det verkligen blivit så, hade tjejen varit helt rätt så hade jag ju säkert haft lika svårt att välja bort henne.

Fast med det scenariot så är det nog inte så troligt att jag inte redan hade djur / gjorde klart för kärleken att jag ville ha djur innan vi flyttade ihop… så det är såklart svårt.

För mig är det lätt eftersom det handlar om ett djur man inte har ännu. Då känner man inte den kärlek för djuret som man hade gjort om man redan har djuret :)

Så killen vinner mot ett icke existerande djur :;)

#12 Fast djuret är något du verkligen vill ha. Kan du leva utan det i ett helt förhållande, utan att känna att du saknar något?

I ditt fall (#0) är det ett djur - i ett annat fall handlar det om möjligheten att utöva sin hobby, ha ett jobb, läsa en utbildning eller något annat.

Jag skulle aldrig skaffa ett djur utan att alla i hushållet är med på saken. Börjar man göra sådana saker mot varandra, eller helt sonika dyker upp med djuret så är det något allvarligt fel på hur man ser på respekt.

Hade inte gjort slut "bara" över ett djur, om det var det enda som felade. Men jag hade nog försökt få honom att testa. Annars får man nog spara tanken till nästa liv ;)

MEN i mitt fall, så kan jag inte leva utan djur överhuvudtaget. För mig är det en hobby, en livsstil näst intill. Visst skullemitt djurbestånd kunna ha begränsats, men nu lever jag med två illrar, två nymfparakiter och 240 liter med fisk. Hade han sagt nej till allt hade det inte blivit något, dessutom hade jag min iller och kampfisken Crap när vi möttes för tre år sedan. Illern dog men fisken är kvar ;)

#13 Ja, jag hade klarat mig utan det. Kärlek är viktigare, iaf som jag känner nu.

Om det inte fanns djur med i bilden vid ingången av förhållandet skull jag nog inte stå och stampa med foten som en tjurig 5-åring för att få min vilja fram.Man är vuxna människor och alla vill inte ha djur av bekvämlighet eller allergi.Jag hade inte bråkat mig till ett husdjur utan satsat på förhållandet..

Skulle det varit ett intresse (hobby) så har det förmodligen funnits med djur i bilden från början…

Jag skulle fundera länge och hårt om jag vill vara tillsammans med någon som inte tycker om katter… Och slängt ut honom alt. flyttat.

Hatar man katter och andra djur så är man inte någon som jag vill vara med. Inte rätt person.

#17 Nu handlar det om att man redan känner denna personen och bor ihop med denne. Alltså visste man från början vad man gav sig in på.

Om du plötsligt får en stark längtan efter en ödla, din sambo säger nej, skulle du då lämna din sambo och skaffa dig en ödla?

Men om man visste att personen man bor ihop med inte gillar katter, varför vill man då helt plötsligt skaffa katt?

Om man själv gillar katter och den blivande sambon har sagt att han inte gillar dom, rent hatar dom, så skulle man ju inte flyttat ihop i huvudtaget.

Jag kan dra en paralell till en egen erfarenhet.

Jag älskar djur. Jag bodde ihop med en kille som också älskade djur.

När hans katt dog av ålder så tyckte han att vi då skulle vänta ut mina katter tills dom dog, sen skulle vi aldrig skaffa ett djur igen.

Han är nu mitt ex.

Ja, alla är vi olika.

Jag skulle aldrig kunna leva utan minst en katt i mitt liv, så jag hade skaffat min katt så får han säga vad han vill!

#21 Fast om du inte kan leva utan katt hade du nog redan haft en när ni träffades ;)

Hade jag vart tillsammans med någon, så hade nog vart tvärtom faktiskt, han som velat ha katt men inte jag..

Om man änder på det, att han vill ha katt men inte jag så hade han helt klart fått ge sig då jag är jätteallergisk emot katter, mediciner gör att jag kan vara i samma hus som en katt en timme enbart, så det hade inte vart ett alternativ..

#22 ah, juste det är klart, tänkte ja inte på :P

Jag kan inte tänka mig ett liv utan djur… Så min pojkvän får lugnt finna sig i att skaffa katt. Fast det skulle han vara medveten om när förhållandet blev seriöst.

För min del är det enkelt. I ett förhållande kompromisar man.. Om en partner inte alls vill ha en katt så är det så. Har jag inte djuret innan så är det bara att acceptera.

Men sen kan man ju komma fram till något annat ist. Ett annat djur som BÅDA gillar? eller något annat skoj.

Har man djuret innan är det en annan sak. Då får partnern respektera att djuret infann sig där redan innan man ingav sig i förhållandet.

Det är en av min sambos fina sidor.. just att han har full förståelse när det kommer till mitt djurintresse! Så han stöttar mig nästan alltid i "djureriet"

Skulle lätt kunna tillbringa hela dagarna med att mocka skit, kamma pälsar, rida ,planera parningar/betäckningar etc..

Har nu tre små lejonhuvade kaniner som flyttar in på lördag och sambon har nu röjt och ska börja bygga åt dem..

Så jag ska nog vara än mer tacksam för att han är så förstående.

Jag vill alltid ha hund, så länge det är möjligt i livssituationen. Och det är något jag gjort klart redan från början med killar det börjat bli allvar med.

Men ok, om jag skulle hamna i påstådda situation. Ville jag verkligen ha en katt skulle jag vilja diskutera saken ordentligt och han skulle få komma med mer ingående anledningar till att han inte skulle vilja ha katt än att han hatar dem. Visar det sig vara omöjligt för honom skulle jag finna mig i det. Hade jag verkligen drömt om en katt och vetat att jag absolut ville ha en i framtiden, skulle jag tagit upp saken långt innan 1 år gått.

jag skulle inte förstå varför en katt skulle vara ivägen? För pengarna? Då såger jag helt klart att jag står för kostnaderna. Vad skulle en katt göra annars som får pertnern att inte vilja ha det? En hund, häst, kor m.m. kan jag förstå, där krävs det mera arbete, och skulle man själv vara borta skulle pertnern få ryka in. Men en katt är mer självständig :)

#29 Man kanske har fobi, dåliga erfarenheter, allergi osv

Jag är livrädd för katter. Det spelar ingen roll om ägaren säger att den är jätte snäll och pålitlig. Om en katt är i samma rum får jag andnöd och måste ut. Jag har en liten hund, och respekterar folk som är rädda trots att jag vet att han är en snäll och go liten kille. En fobi går inte bort med lite lugnande ord. Sen tycker jag det är skilland på katt och häst/ko, för en katt är inne i ens hem och boende.

#31 Jag har för mig att jag såg nått tv program en gång om en tjej som hade hästen innomhus, det var någon av de mindre raserna och jag tror att den tom låg i hennes säng ibland…

#29

Jag tror att kattlådan kan var avskräckande på folk som inte är så mkt för katter.. Det luktar ju inte direkt viol när de varit där.. Visst man städar den dagligen men det kan ju lukta ändå.. Sen skvätter de grus och slickar sig i baken.. samt tassar runt på bord och diskbänkar på tassar som grävt i lådan..

Det är nog ngr av anledningarna.

 sen visst hästar kostar tid och pengar men sambo behöver inte ens se hästen och framförallt inte dela säng med den om det nu inte är en minihäst som "Inflyttad" nämner..:o)

Bör tillägga att jag drömmer om en katt till!:o)

#32 ja det måste ju vara väldigt vanligt om dom gör ett program av den saken..

Jag har levt med katt sen jag föddes. Träffade en kille under sex månader som bodde i en annan stad. När vi och katten skulle flytta ihop så var killen rädd för katten och katten för honom… Dagen efter flyttade jag. Kan absolut inte leva utan katt!

Jag är jouhem och har just nu 7 katter. Min sambo gick med på detta och var med och räddade katterna. Det slutade att vi fäste oss så mycket vid kattungarna så han ville behålla två stycken. Vi kommer fortsätta ta emot jourkatter och försöka starta ett djurskydd där vi bor det behövs verkligen.

Mycket viktigt att prata mycket och kunna ha en öppen dialog innan man flyttar ihop och förlovar sig osv.. Så vet man vad den andra tycker och tänker så det inte kommer upp sån situation sen längre fram.

Skulle aldrig kunna leva med någon som inte delar mitt största intresse - katter.

Jag skulle inte flytta ihop med en som inte vill ha djur. För det första så skulle jag redan ha nåt djur. Och för det andra skulle jag aldrig bli intresserad av någon som ogillar djur.

Och skulle jag av någon anledning inte ha haft djur i något skede av mitt liv och av någon outgrundlig och fullständigt osannolik anledning bli intresserad av och flytta ihop med någon som ogillar djur… ja, då skulle mitt intresse för den personen snabbt svalna om det var tvärnej till att skaffa ett djur.

Det är inte djuren före kärleken. Det kan aldrig bli riktig kärlek om han ogillar djur.

Jag tycker att man ska respektera att ens pojkvän inte vill ha katt. Man ska vara två om en ny familjemedlem tycker jag. Fast jag tycker att pojkvännen ska tänka igenom det iallafall.

Sen har min pojkvän världens fobi för katter, så kanske därför jag tänker såhär. =P han skulle aldrig få skaffa större fiskar då fiskar är min fobi. Men fågel som jag inte är så jätte förtjust i känner jag att där får jag ge mej, för fågel är hans favorit djur och han har alltid velat ha fågel. Man får kompensera helt enkelt. Kanske låter som att jag säger emot mej själv, men jag har iallafall en poäng med det hela.

# 36 Precis!

Jag tror inte jag skulle fastna för en människa som inte gillar djur. Jag skriver tror, för jag har aldrig varit i den sitsen. I de förhållanden jag varit i har det aldrig varit något problem.

#35 Tyvärr får jag nog säga emot dig lite här. Av egen erfarenhet så vet jag nämligen att även om man har pratat mycket innan giftermål så kan man hamna i situationen. Jag är där just nu, min make har väldigt svårt att acceptera våra katter som vi (min dotter och jag) hade redan innan han och jag träffades. Han kan absolut inte förstå varför jag inte kan göra mig av med dem, om jag absolut MÅSTE ha kvar någon så kan han möjligen gå med på två stycken (har 6 just nu). För mig är detta INTE förhandlingsbart, jag säljer inte familjemedlemmar!!! Så vi får väl se vem som ger sig i det fallet men risken är tyvärr att han förlorar i längden även OM han skulle lyckas vinna på kort sikt, jag kan inte heller leva utan att ha djur omkring mig.

Vet ej,

allt beror ju på. ..och vad diskussionen har gett. Älskar sambon mig så är han nog beredd att iaf försöka kompromissa om det går… samtidigt måste ju jag visa honom respekt! Jag menar skaffa katt t.ex. när man bor i en liten etta känns ju inge vidare…

jag har lovat min kille att om vi flyttar ihop ska inte antalet katter bli fler. men understiger antalet 4 så tar jag in fler. tänker inte leva utan katt. han har accepterat det, säger han,,,

Verkar vara en del som har fler djur, typ 4+. Hur gör ni om ni vill åka bort någon vecka? Har ni kompisar som kan ta hand om hela drösen eller åker ni aldrig iväg?

Det kan ju också eventuellt vara ett skäl till att ens partner inte vill ha fler djur, man kan känna sig lite låst vid hemmet?

Hade jag träffat en kille och märkt att det börjat bli seriöst med honom hade jag tidigt sagt åt honom att djur är en del av mitt liv, jag kan inte tänka mig ett helt liv utan djur, det skulle vara som att en stor bit av mig fattades.

#43 Jag åker aldrig bort så länge, åker jag över en helg så har jag släkt elr grannar som sköter dem. Det är sant att man blir låst med husdjur men för mig är det värt det.

#36 på den berömda spiken

#43 Åker inte heller bort speciellt länge men om jag behöver åka bort så har jag antingen grannen till hjälp, brukar passa deras djur när de är borta, eller andra bekanta. Om jag inte hittar någon som kan ställa upp så stannar jag helt enkelt hemma. För övrigt kan jag bara hålla med #45 att det absolut är värt att vara lite låst för man får så mycket tillbaka av djuren!

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig husdjur och är då främst intresserad av hund, men det går inte pga jobbet. Sen vill jag helst inte vara låst, vill kunna sticka iväg över en helg utan att leta upp djurvakt osv så det är nog lite praktiska skäl för min del också.

Samt att några anhöriga aldrig skulle kunna hälsa på mig, eftersom att de har ganska svår pälsallergi.

det var bra skrivet linlin :D

Säger som LinLin: "Det är inte djuren före kärleken. Det kan aldrig bli riktig kärlek om han ogillar djur."  Nog det bästa jag hört idag :)

skulle aldrig våga skaffa en katt tillsammans med någon som hatade katter… skulle nog ha svårt att känna mig trygg i att ha ett hatat djur som mitt ansvar…

Säger som många andra. Har svårt att se ett liv utan djur men jag skulle aldrig skaffa djur utan att båda var överrens. Om någon skulle ge mig ulitimatum med djur jag redan hade innan förhållandet så skulle killen få säga hej o tack eller så skulle vi vara "dömda" till ett liv som särbos pga av mina djur… Så enkelt är det.. :)

Haha samma situation - fast jag hade redan katt.

Det var bara så att han fick finna sig i det, antingen mig o katten eller så fick han offra något - golfen. Så katten fick stanna !

Jag kan mycket väl tänka mig att en djurälskare som har eller verkligen vill ha djur inte skulle bli djupt engaskerad i en partner som absolut inte skulle kunna tänka sig att ha djur.

Om man återgår till den urspungliga frågan så tycker jag att den verkar lite knepig. Brukar man inte ta reda på allt om ens partner när man träffas de första gångerna? Borde man inte ha vetat om rätt tidigt att han "avskyr katter"? Och borde man inte känna att man kanske skulle vilja ha katt? Det går liksom inte ihop,

Ja, ja man kanske kan jobba på varandra och så får de bli ett gemensamt beslut, men att bara säga helt plötsligt att nu vill jag ha katt så antingen sticker du eller så får du aceptera situationen det tror jag inte är så realistiskt? 

Eller har jag fattat frågan fel?

Vet man inte ens partners inställning till katter som husdjur efter ett 1 årigt förhållande tror inte jag att det är någon avgörande fråga som skulle bryta förhållandet.

Är man "djurtokig" tar man upp denna fråga på tidigt stadie.

Har själv en häst, en katt, en kanin, 4 st marsvin samt 1 akvarie. Så ev "friare" som får något flackande i blicken och flyr redan i hallen är deffinitivt ingen förlust för mig.

Det positiva i den ursprungliga historian är i alla fall att han vågade säga vad han tyckte, innan det var försent. Det är som sagt lättare att diskutera katt i teorin än om han först senare kommer på att han avskyr den ^^

Efter tillräckligt med tjat så ger han sig xD

Skämt åsido. Men inte sjutton skulle jag göra slut! Kanske försöker ta upp det lite senare och se vad han tycker då. Annars får jag väl vara utan…

Lite svårt att veta eftersom vi båda är djurvänner och var världens sötaste valp :)