Jag känner igen den där känslan, vid sådana tillfällen kan det gå åt 2 håll (har iaf gjort för mig), antingen växer man samman och får ett stadigt förhållande även om man inte är lika nyförälskade som man var ½år tidigare eller så låter man bli att prata om saken med sin partner och växer åt varsitt håll vilket oftast innebär att förhållandet spricker.

Prata med din kille om detta!

Jo vi har pratat lite nu.. Det hände dock en grej (inget farligt iofs men) för några dagar sen så det blev bråk.. Och efter det, när han kom och tröstade mig kändes det så himla bra! Men, ja jag vet inte, jag VILL verkligen va med honom och ingen annan, ändå är det jobbigt när den där "nykära" känslan försvinner, och jag kanske blandar ihop att den känslan försvunnit och man kommit till ett nytt stadie, med att tappa känslorna.. För hade jag tappat känslorna för honom hade jag inte känt så starkt att det är HONOM jag vill vara med!

Önskar man kunde få vara nykär för alltid :p

Men förhoppningsvis blir det bättre när jag börjar skolan, får ett liv här och inte känner mig lika deprimerad, för jag tror jag har svårt att känna den lyckokänslan när jag är olycklig på alla andra plan.. För när vi var på Gotland, för en månad sen, då va det såhär innan också, men just när vi va där, jag mådde så bra, så va det heelt underbart. Dock a de problem mellan oss par då vi va 3 par där, men jag och min pojkvän va ju på "samma sida", och tror dte förde oss närmare varann då.. Men när vi kom tillbaka till vardagen, blev det tungt! Jag sitter hemma och gör ingenting, inga vänner eller familj att umgås med, nu har han t ex jobbat 9 kvällar&nätter i streck, va hemma en kväll sen va han iväg på en utbildning i 5 dagar och då kom han inte ens hem nåt, och nu jobbar han 6 nätter igen. Och eftersom han alltid jobbar natt/kväll, sover han ju på dagarna. Så vi hinner ungefär äta middag ihop sen sitter jag här….

Men det ska nog bli bättre med det snart, då vi ska flytta närmare hans jobb och kanske får han jobba lite dag, då kommer han iaf hem på kvällen.. Så det känns bättre att det kanske ordnar sig då! Och som sagt, jag får skola, förhoppningsvis träffar lite vänner här och får ett eget liv. Det handlar nog mycket om det, för innan även om vi hade distans va de inga såna tankar, för jag hade ett eget liv trots att jag saknade honom.

Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.. Och nu börjar jag skolan om en vecka, han fyller år, jag fyller år, vi har våran ett-årsdag, vi ska flytta och ha inflyttningfest, då jag förhoppningsvis får lära känna hans tjejkompisar som vart ett av problemen då jag rä svartsjuk och han undanhåller för att inte göra mig svartsjuk, men när det kommer fram är det ju självklart jag blir fundersam när han undanhållit det. Så det känns som att det går framåt! :)

Det är lite olika dagar också.. Idag känns mycket bättre än igår..

Nyförälskelsen har helt klart gått över för er del. Nu är det bara att bestämma om ni vill kämpa och fortsätta vara tillsammans eller om ni ska gå skilda vägar. Kärlek är något man måste jobba för, det går inte av sig själv. Allt som behövs för att pigga upp vardagen är små ord ibland, en liten gest kan göra mycket för att hålla lågan brinnande.

Om du funderar på om du fortfarande älskar honom, tänk såhär; Skulle jag kunna leva ett liv utan honom?

Lycka till!

//En som lyckats hålla lågan i 2 år och tänker hålla den många år till.

Jo, jag har aldrig haft ett sånt här seriöst och långt förhållande, så jag antar att jag ju inte vet hr det känns, många verkar som att dom är sååå ruskigt kära i varann så de pirrar i magen varenda gång dom ser varann fast odm vart tillsammans i 5 år. Men så är de ju inte för mig, ibland gör det ju det men inte hoppas jag över honom varje morgon han kommer hem eller så..

Och det är väl det att man VILL ha den där nykära känslan.. Och vi har haft många motgångar genom året ändå har vi klarat oss igenom det. Kan ju även bero på att vi bott ihop så pass mycket ända från början, kanske dumt, men ändå har vi inte bråkat eller gått varann på nerverna och det är ju en bra början nu när vi ska flytta ihop på riktigt.

Och ang frågan, ibland känner jag att vad skönt det skulle vara att vara ensam, men nä, jag skulle inte kunna göra slut och vara utan honom! Jag älskar honom.. Men vissa dagar känns det mer eller mindre liksom.. Och som jag skrivit innan så är det nog mycket att jag är olycklig annars, och att vi hinner aldrig göra nåt mer än att sitta hemma när han väl är ledig..

Och det känns som det behövs lite mer handling för att hålla liv i det, småsaker i vardagen och att man hittar på saker ibland.. Han säger att han älskar mig osv, men det bhövs liksom lite mer än ord.. Han säger då och då "Jag önskar jag kunde visa hur mycket jag tycker om dig".. Men jag vet inte heller hur han ska göra det, jag vill ju att han ska komma på något själv.. Jag har aldrig fått en blomma ellr nåt sånt enkelt liksom..

Men jag antar att det ordnar upp sig! :) Idag kändes det riktigt bra.. När vi hade en timme här att umgås innan han åkte till jobbet.. Men det tär på förhållandet när han jobbar och sover så pass mycket..

Tack för tipsen och hjälpen :)

Ge nån liten hint åt honom att ha ska komma med blommor om det är det du vill ha ;) Jag brukar skita i att det är karl som ska ge blommor, presenter och hela köret, i vårt förhållande är det jag som står för sånt. Mest också för att ha ger mig mycket större saker som tak över huvudet, tillgång till bil och mat…

Jo alltså, jag har gett honom blommor, nallar o smågrejer, men det känns som att om han vill visa mig att han älskar mig kan ahn ju göra nånting, det behöver verkligen inte va presenter men kanske överraska mig med nån aktivitet, elle nåt. För jag är inte hellern nån sån som tkr killen ska köpa saker till mig o sånt, men bara nånting som visar att han uppskattar det jag gör.

Här är det jag som betalar maat mest trots att jag inte har nån inkomst (pappa betalar över sommaren), och sen när jag pluggar får 7500 i månaden och han 15 000 :p Ändå betalar jag mest mat och vi delar lika på räkningar vi har tillsammans såsom hyra. Förutom bilen då den betalar han men jag har inget körkort ;p Haha!

Men nu blir det förhoppningsvis bättre med pengar, kommer visserligen ligag några hundra back varje månad medan han ligger flera tusen plus, så han kommer nog få betala liiite mer i månaden nu, men han behöver som sagt inte göra saker som kostar nån förmögenhet, det är bara tanken liksom :)

Så jag får äl jobba på det!

Man kan inte vara nykär jämt, det är lite så det är. Men det betyder inte att det behöver vara dåligt. Och lågan flammar alltid upp till och från under ett förhållande, ibland går man som på slentrian, ibland svävar man på moln.

Ang. små saker man kan göra, varför inte ha en mysig hemmakväll med en film, god mat, sen avsluta med massage eller bad eller någonting? :)

Lycka till iallafall!

Hehe jo mysiga hemmakvällar är väl det vi har, då han är ledig vill säga. Med mat och film. Men skulle va kul hitta på nåt utanför lägenehten också eftersom det är där jag spenderar större delen av mina dagar :)

Men vi får väl försöka bli bättre på det.

Nu har han dock börjat få kalla fötter nån vecka innan vi ska flytta ihop, tydligen :/ Han säger han vart så lite singel i sitt liv och inte vet om han är en singelkille eller förhållandekille, och drog upp för-och nackdelar med båda sakerna, och så är det ju, finns ju för- och nackdelr med allt. Men samtidigt sa han, man kanske bara vill va singel nån månad sen saknar man att ha nån igen, och då harjag sumpat det bästa jag kunde få… Vet inte om det är positivt eller negativt :S Känns jobbigt bara att han verkar så osäker.. Hoppas det bara är för att det är ett ganska stort steg och att det blir bra när vi flyttat.

Han säger att han inte planerat att bli sambo vid 22 års ålder, men vem fan planerar när allt ska hända i livet det beror ju på.. Men så sa jag att jag skulle kunna fråga om dom har nåt rum ledigt på skolan jag ska gå, då säger han "Men det känns ju onödigt att ha dubbla hyror i samma stad, då kan vi ju lika gärna göra slut", öhhh! Så om vi bor på olika ställen i samma stad ska man göra SLUT för de :S Fattar inte hur han tänker! Och det va ju han som kanske inte ville bo ihop nyss.. Hmm.. Så vet inte hur jag ska göra!

Han har fått fundera sen i Mars och säger fortfarande "men jag va ju tvungen att ge dig ett svar bara sådär" men då ska tilläggas att jag frågat honom efter ett slutgiltigt svar några gånger sen i mars och detta va juni. Och då sa han att han absolut va säker på att han ville bo med mig, men nu säger han att han aldrig vart säker.. Han velar så så jag är så rädd att han bara ska göra slut eller nåt :/

Fan alltså! Förhållanden…

Hmm… ni verkar vara osäkra båda två :/

Inte för att göra det värre men för min kille och mig var det då aldrig några som helst tvivel på att flytta ihop. Längtade som sjutton tills den dagens skulle komma, jag 19 och han 23, han klar från skolan och jag klar från gymnasiet. Total lycka att äntligen få vakna brevid varann varje morgon, fara till affären tillsammans, laga mat tillsammans. Allt!

Tycker ni ska sätta er ner och verkligen diskutera nu, för det verkar som båda har en hel del ni funderar på. För oss var ihopflytten ett litet steg (hade redan tagit ett större i form av förlovning) men för andra (ni ex.) kan en ihopflyttning var ett stort steg och därför ge kalla fötter och tvivel. Kan bara säga, prata, prata och prata!

Mjo men jag är ändå rätt säker på vad JAG vill, bara ovan eftersomjag aldrig haft ett långt förhållande,blev liksom orolig när det nykära försvunnit och nu har det vart värre när han jobbat o vart borta i nstan 3 veckor så vi knappt setts. Umgicks och åkte till stan idag innan han åkte till jobbet ch det kändes huur bra som helst :)

Och jag har längtat sååå efter den här flytten, trodde även han gjorde det :/ Men hoppas det är somhan säger,att det är nervöst att ta det här steget och just nu r han deppig och trött för han jobbat så mycket så de är därför de känns jobbigt…

Jo, förlovning lär ju dröja.. Men det är nog mest ett riktigt stort steg för honom, han är väl orolig att bli fast eller nåt..

Men vi får ta en pratstund på fredag när han är ledig! :)

Lycka till! :)

Tack! :) Det kan ju kanske behövas.. Hehe..

#8 Om ni har möjlighet att åka bort och hyra stuga eller rum någonstans är det ganska mysigt, komma bort från vardagen och bara njuta av varandras sällskap.

Som andra redan sagt, så är det viktigt att ni pratar igenom ordentligt för att det ska kännas bra för bägge två. Visst kanske han är nervös, men om ni pratar igenom det kanske ni kan klura ut vad det är som skrämmer honom mest så att säga!

Lycka till med pratstunden och hoppas att det löser sig för er! :)

Ja det hade verkligen behövts komma iväg.. Vi tänkte åka till Sthlm ett dygn i september då jag har bijetter till fråga olle, och då bo på hotell, men det verkar inte bli av.. :/ Han/vi har aldrig råd och så jobbar han så lägligt  jämt när vi kan göra nåt..

Jo det är nog han är rädd att aldrig mer få va singel, han tycker han är så ung, men samtidigt säger han att han vet han kommer sakna mig så efter ett tag och vilja va med mig ändå, bara just det att få känna friheten. Men så har väl jag känt också.. Men jag skulle ångra såå om jag gjorde slut för att få va singel ett litet tag..

Tacktack :)