Tyvär är man ju påtvingad dessa människor många gånger som exempelvis på jobbet.

Kan inte heller förstå varför det skall vara så svårt att iallafall vara trevlig mot sina arbetskamrater. Visst kan man ha en "bad day" men då kan man ju tala om det.

Dessa människor mår ju uppenbart inte bra. Troligtvis så trivs dom varken med sina jobb sina liv och ej heller med sig själva.

Otur bara för oss andra att dom inte gör något åt sin situasion.

På vårt jobb funkar det bra. Vi har arbetskamrater mellan högt i tak och har sagt att är det något vi irriterar oss på så skall vi ta upp det direkt. Det görs väl inte alltid, men oftast.

Mot chefer är det lite svårare, vi tar ganska ofta upp saker vi inte är nöjda med men får kanske inte alltid gehör, inte hos alla i alla fall.

Sen måste man, tycker jag, även vara lyhörd. Det är inte alltid de andra som är energitjuvar även om man går och retar sig på dem. Det kan faktiskt vara en själv som det är "fel" på, eller som gör att man retar sig på de andra.

Jag har vid ett par "heta stolen"-samtal fått påtalat vissa saker som jag gjort och som jag inte tänkt på - och som nog har varit anledningen till beteende hos andra som gör att jag blivit irriterad på dem.

Framför allt är det väl så att om man själv är en sådan person som i olika miljöer, olika arbetsplatser eller med olika människor alltid hittar någon att gnälla eller irritera sig på - så skall man nog först se över sin egen bakgård. Det kan inte alltid vara andras fel. Det är svårt att inse ibland - men så är det.

Jag har sett över min egna bakgård så gott det går. Visst är vi inte felfria någon av oss. Men detta pågår dag efter dag hos henne…detta beteendet…

Jag försöker att slå detta ifrån mej..men när man jobbar så nära inpå varandra som vi gör…så är det svårt. Jag ser minspelen på henne..hur hon agerar…..

Som tur är är de flesta andra trevliga och jobba med…så det överväger det negativa.

# 2 Visst kan det vara en själv som av en el olika anledningar irriterar omgivningen. Och det är oerhört viktigt att vara lyhörd för det, samt även kunna vara ödmjuk för att man felat.

Heta stolar skulle behövas på alla arbetsplatser.

Men nu gällde inlägget en arbetskamrat som ständigt är otrevlig och sur och som samtliga irriterar sig på. Kort sagt hon skapar en otrevlig arbetsplats för samtliga.

#4…Du fattade precis vad jag menade! Detta är inget skoj alls. Det känns obehagligt och det kryper i kroppen på en. Och jag är inte ensam att tycka detta. Hon o jag har umgåtts en del privat….och hon har ljugit för mej om en kille jag var kär i…..Fult gjort!!! 

Jag begriper inte hur folk kan vara…..varför de beteer sej som dom gör…fast egentligen vet jag ju. Hon mår inte bra och tar ut det på alla andra i hennes närhet.

Om det är en kompis som jag bryr mig om så hade jag nog vid ett lämpligt tillfälle försökt tala ut med henne. Frågat henne hur hon mår.

Men är det så att jag tycker att nu får det vara nog så hade jag nog börjat behandla henne kort och enbart på en arbetsrelaterad plan.

Men det är en svår sits. Smartast är kanske att när hon visar sina dåliga sidor konfrontera henne direkt på plats.

Jaaa…jag ska ta ett snack med henne i helgen….Vad det är frågan om….lika så bra det. För så här kan man inte ha det…varken hon eller alla i hennes omgivning.

#7 Skall man dagligen jobba ihop så är det det bästa att säga ifrån. 

Turligt nog jobbar jag ensam. Men dessa finns även på min arbetsplats och jag kan inte begripa hur dom drabbade arbetskollegerna till dessa personer finner sig.

Dom skapar så mycket otrivsel både för gamla arbetskamrater samt nya som kommer. Tyvär är det även en av dom som gör att nya inte stannar kvar.

Det gynnar ju inte precis arbetsplatsen.

Alla snackar om dessa personers beteenden, men varför skall det vara så svårt att  konfrontera personerna direkt?

Jag pratade med den nya tjejen idag…och hon kände sej obekväm i hennes sällskap då hon inte vart alls trevlig mot henne.

Jaaa..man kan undra varför man inte konfronterar direkt…Har faktiskt inget bra svar på detta. Man kanske väntar o ser om det blir bättre….man kanske är rädd för konfrontationer…jag vet inte….Men jag ska ta o prata med henne i helgen iallafall. Ska prata med min chef om detta oxå…så jag har händerna fria från det hållet. Då jag är gruppledare så är detta trots allt mitt ansvar att se till att alla har det bra och mår bra i min grupp…

Tyvär funkar ju vi människor ofta så att vi inte "hugger" direkt när vi blir arga,ledsna el känner oss oförättade.

Det är synd för det blir ju sådana här konflikter.

Jag blir ofta tvärarg på mig själv då jag i tid o otid kommer på mig själv att -Va f-n sa jag inte ifrån el ifrågasatte va hon el han menade med det?

Och sen går man och irriterar sig en bra stund efteråt både på personen ifråga och även PÅ SIG SJÄLV.

Jag vantrivs tyvärr på mitt "jobb" pågrund av en sån energitjuv!
Idag var hon inte där och de var första gången på länge som jag faktist trivdes en del på jobbet. Fast man måste sitta och le hela tiden:)

Hon har redan dömt mig från första början. Alla har sagt att hon inte gillar unga, nya tjejer, så jag har inte ens fått en chans. Hon sitter och ser ner på en.. bara för att hon vart så duktig och jobbat där i 30 år eller något sånt och fortfarande sitter i kassan^^
Förra gången så prata hon ner om mig inför kunder!! och jag är NY och kan faktist inte allt på en och samma gång. Men men…

Annars hade jag en annan energitjuv förut. Men de var nog mest jag som tillät henne vara det.
Mitt ex nya, som han var otrogen med!:)
Men jag tog steget att svara henne i en tråd här på iFokus och nu sitter vi och pratar över pm och tycker faktist de är riktigt trevligt. De visa sig att hon är jätte trevlig och att vi gått om varandra en hel del.. att de helt enkelt var mitt ex som ljög om allting och hon inte menade nått illa. Vi har t om mycket gemensamt och ska möjligt träffas^^ Så där var de väl våra egna fel att vi var varandras energitjuv, för hon störde sig på mig med utan anledning. Nu vet vi bättre:)

Jo energitjuvar är inte de lättaste att låta bli att stöta ihop med då och då :/ på mitt förra jobb kryllade det av dem - allt jag gjorde var fel och skulle klagas på, trots att jag gjorde allt som skulle göras och på rätt sätt. Men jag såg trött ut, var långsam i rörelserna, såg drömmande ut osv…. hallå i lingonriset liksom, jag var snabbast av alla att göra mina sysslor! Jag jobbade med en bunt gamla tanter på ett äldreboende.

Mitt ex var också en riktig bov, ush, de ska vi inte ens tala högt om

# 11   Tyvär har vissa en förmåga att glömma att dom faktiskt själva har varit nya på sina resp arbetsplatser en gång i tiden.

En gjorde mig så förbannad en gång att jag frågade henne -hur funkade det för dig då på 19frösihjäl när du började här?

Hon var i 40 årsåldern alltså ca 10 år yngre än mig. Ha Ha.

Nej folk har så snabbt lätt att döma andra, istället för att stötta och ge dom en ärlig chans för att sen kunna avgöra om han el hon är lämpad för jobbet.

# 12 Tyvär finns det för många äldre trötta utslitna arbetande inom äldrevården, och dom är många gånger själva skuld till att dom i tid o otid måste få in vikarier. Folk vill inte jobba på deras avd. Förtidspensioneringar inom den kategorin hade nog kunnat spara en hel del pengar.

Har också sådan arbetskamrater och jag har slutat bry mig om att de blir sura, och säger till dem på skarpen att lägga av. Då slipper jag må dåligt i alla fall.

Nej, det kan vara jättejobbigt sådant där. Det allra värsta är när de inte lyssnar och man ska försöka att prata med dem och de avbryter. Sånt gör mig definitivt irriterad.

vi har några såna kärringar på jobbet.. dom missar aldrig en chans att tala om att dom minsann jobbat sååå mååånga år o kan såå mkt.. vi andra kan ju typ slänga oss i vägen, för inget vi gör är bra. , o dom slickar så mkt röv på chefen att det är äckligt! Suck! gillar mitt jobb o dom flesta arbetskamrater, men det finns vissa som bara är för mkt.. snackar massa skit o hittar på.
Vi pratade om det idag, jag o mina 2 "bästisar" på jobbet,  hur orkar dom bry sej så mkt om allting? dom kan ju inte ha mkt till eget liv själva, som måste lägga sej i vårat hela tiden… egentligen är det väl mest synd om dom..

o man borde inte bry sej, men jag är en sån person som har väldigt svårt för det… tar åt mej lätt, även om jag vet att det inte är menat åt mej personligen

JObbar om adjunkt på Stockholms universitet. Mina närmaste kollegor är folk jag pluggat med tidigare och några av mina närmaste vänner. Vi har ett pyttelitet kontor tio st tillsammans men det går jättebra!

Hej ursäkta mig lite nu. jag måste inflika lite.. på de flestas beskrivningar här så så ser det inte ut att vara energitjuvar som så. utan att det är folk som ni stör er som som tillskrivs energitjuveriet.
Det är ju tyvärr som så att det är vi själva som väljer vad och hur mycket vad vi skall störa oss på.
I många fall är det vi själva oms matar dessa energitjuvar. men en energitjuv är egentligen en som använder sig utav bland annat sina mediala färdigeter för att dra åt sig av faktisk energi av andra. Egentligen inte folk som man stör sig på och som då egentligen är att man sjävl frivilligt ger av sin styrka till.. och eftersom personen inte är förmögen att ta till sig av det ni slösar bort.. så liksom försvinner hela tjuveribiten.

Alltså såhär.. en energitjuv "pluggar in" på en annan persons styrka och tar av den för att mata sig själv. Det är en medveten handling.
En person som bara inte begriper sig på hur dens kroppspråk uppfattas eller använder det för att söka kontakt.. är inte en energitjuv.. det är mer brist på kroppsspråksuppfattning. :)

Vad gäller den sortens folk som beskrivs här så.. jag talar om rakt upp och ner vad jag stör mig på när jag har stört mig till min gräns. Då är det klara besked.. ge upp eller lägg om.
Det kan inte bli värre än vad det redan är, jag har igenting att förlora på att ge raka besked förutom lättnaden av att slippa tjatet. och ja.. det gäller även chefer. jag har talat om för en chef att han ficklov att sluta upp med sitt uppförande.. det kostade företaget för många tallrikar. *s*
Han fjantade till och slutade prata alls.. men det är inte mitt besvär.
något år senare möttes vi på en fest för ledande i den firman och i ett samtal där drog han in just mig för konsultation.. med hög röst kunngjorde han att jag var den enda han visste skulle säga sanningen.

Var väl mött - stark i rygg

Jag har också varit med om sådana här tråkiga människor som ger dålig stämning. Det är ju som så att på alla ställen där det är flera människor i grupp, finns det alltid minst EN som sticker ut på något vis. Tänk efter så förstår ni vad jag menar.

På en arbetsplats jag var på fanns det en tjej som ingen gillade. Nu visste jag lite om hennes bakgrund, så jag hade viss förståelse för henne.

Hon var väldigt snabb med att påpeka kommentarer om folk och om vad de gjorde osv i negativ riktning. Om nån frågade nåt som var gjort fel ställde hon sig i försvarsställning direkt trots att det inte alls behövdes. Faktum är att jag gav lite positivt "om-tänk" lite då och då till henne för att hon inte skulle va så negativ.

Tex. när hon sa nåt tråkigt om vår arbkamrat sa jag helt enkelt till henne att: Snälla du, försök att inte lägga ner energi på småsaker. Vi har alltid haft en trevlig stämning på den här arbetsplatsen. Förändra inte det.

Jag tror det är bättre att säga saker och ting rakt ut. men man får ju bara vara lite smidig så man inte sårar nån bara. Tänk så mycket man slipper reta sig på om man bara vågar säga det på en gång på ett schysst sätt. Väntar man bygger man bara upp en irritation som riskerar bli ett vulkanutbrott en vacker dag.

Sen tror jag på positivt tänkande. Vi Kvinnor har alldeles för lätt att börja klaga på skit-saker egentligen.

Nä börja med att alltid hålla upp dörren för andra, säg saker som man tycker är bra högt. Slösa med beröm vid tillfälle. Använd positiva ord ofta. Allt positivt tänk kan bara ge positivt tillbaka. Strunta i om arbetskamraten är en slöfock….så länge man inte är en arbetsgivare kan man välja bort det. Det är inte dina problem om de anställt lata drummlar.

Min arbetsplats jag har nu är ett praktexempel på detta. Jag stortrivs och varje dag hör jag alltid nåt sånt här positivt tänk dagligen.

Det gör verkligen skillnad.