Oj.. Svar fraga!

Jag tror att man ganska tidigt staller sig i en "spiral" faktiskt.
Vissa staller sig i den "bra" spiralen dar de blir kara, men inte for ofta och inte for hastigt. Karleken ar sansad och man tanker over sina beslut och kanslor ofta. For varje forhallande sa vaxer fornuftet. Praktiskt, jamstallt och jattebra sa lange det haller, troligtvis en ren och fin separation ocksa - men inte sa mycket spanning i karlekslivet.
Andra staller sig i "upp over huvudet"-spiralen dar de kastar sig in i forhallande efter forhallande och ser allt pa tva ben som nasta stora karlek. Harligt, javisst, men samtidigt ganska destruktivt och man bade sarar och blir sarad.
Vissa staller sig i "singel" spiralen. Hur man an letar och letar sa finns det ingen som kan fylla tomrumet, for man har betitlat sig sjalv "evig singel". Dromprinsen/prinsessan kan sta rakt framfor nasan, och en lite lampa tands "har ar h*n! Ta chansen!". Denna lampa slacks dock ganska fort av det eviga mantrat "jag ar den eviga singeln".

Sjalv ar jag lite av en upp over huvudet-manniska, om an inte sa extremt som i mitt exempel. Ar jag singel sa tar det inte lang tid innan jag hittat ngn ny som far utharda mina uppvaktningar. Jag vet inte varfor, men jag tror att det kan ha att gora lite med hur jag var i mellanstadiet (da man borjade "bli tillsammans" med folk. Da var jag den som aldrig fick chans pa nagon. Nar min forsta pojkvan sedan visade intresse tillbaka sa blev jag lite av en karleksknarkare. Plotsligt insag jag att folk kunde tycka om mig och tycka att jag var attraktiv! Sa sedan dess sa har jag antingen haft pojkvaner eller andra offer for min karlek.

ja du bra fråga jag har ingen aning hur jag fungerar just nu.. jag tillhör iallafall inte den skalan som lyckas skaffa ett förhållande.. jag e otroligt förhållande rädd så jag automatiskt väljer killar som inte vill ha nåt seriöst.. jag blit otroligt kär i dessa killar men det slutar alltid med att jag måt dåligt..nu har jag hittat en underbar kille på alla vis på nätet men nejdå alla försvarsmekanismer sätter in o jag håller på att sumpa min chans..

så mitt svar jag vete fan hur jag funkar

jag tror att trivs man som singel och är nöjd med det, var det! en dag kommer kanske någon som får dig at tinte vilja vara singel, utan att du vill spendera varje minut med den människan, och då kan du vara det! vad är det som säger att du måste hitta någon och vara med någon?

Jag trivdes jättebra singel, "time of my life" men så snubblade jag över den finaste jag vet, och kunde inte låta bli att bli kär och falla pladask. Så deat kommer nog, eller inte, men om du är nöjd, så spelar det väl ingen roll?

jag har extremt lätt för att bli kär. Bara dras med i det och ner och allt går åt helvete… oftast. jag förstår inte hur man gör för att hejda det där.

tänk att människor kan fungera så otroligt olika.

jag vet inte vad jag gör för att bli kär. Ingenting tror jag. min hjärna är väl inställd på det viset, din är inställd på ett annat vis.

Det är den där medelvägen som är så svår att hitta :) då man bara blir kär i den som det är helt lönt att bli kär i, och inte i alla dom andra nitlotterna.

Jag hade lätt för att bli förälskad innan jag var trygg i mig själv. Sen blev det svårare att få känslor för någon eftersom jag trivdes som singel. HAndlar nog om hur trygg man är.

men det kan ju oxå vara ett skydd att inte kunna bli kär. ett försvar mot att bli sårad. en reaktion som utlöses av rädsla. :) så det kan oxå vara ett tecken på otrygghet - att inte bli kär.

och tvärt om. det kan ju vara så att man tillåter sig att bli kär, för man är så trygg i sig själv, att det inte gör något.

så det är nog att göra det lite för enkelt. man kan vara både otrygg och trygg i att bli kär och inte bli kär, om du förstår vad jag menar. känner mej lite flummig.

Till musiken, å alla andra

JAg Förstår helt vad du menar med Spiraler men jag tror inte jag hamnat i en sådan. Visst kan jag känna mej som "den eviga singeln" men det är inte för att jag betvivlar mej själv eller hur jag ser ut. Så fort jag träffar nån så (Gaaaaaa dumma kattunge kliver på tangentbordet… det är iof kärlek =) Men som jag sa så såfort jag träffar nån som jag bli förtjust i å tänker jag bara. Är det här människan jag vill tillbringa resten av mitt liv med? Å då blir det alltid nej. Vet inte fall jag inte som sagt träffat "rätt" eller bara  har problem. Men jag har så mycket folk runtomkring mej som bara blir "tillsammans" bara för rusets skull å sen så får man höra en massa jävla beklagande i flera månader innan det tar slut. Månader som kunde ge så mycket mer än irretation och ångest.

En sak till.

Som du skrev destany. Du säger att du inte "lyckats" skaffa förhållande. Min fråga till mej själv och alla andra. Vad måste man lyckas med……..Humm det här måste bli en ny tråd.

Hennum, Jag förstår…lite i vad du menar. Tror nog du skulle kunna sätta en hel konferens av intellektuella i brainstorm =)

(hatar att använda smileys när jag försöker vara seriös men d gick bara inte)