Går det verkligen?
Min mamma och jag har aldrig har en bra relation, jag har två äldre syskon och min bror är lite av familjens favorit och min syster och jag har alltid ut stått med snacket att antingen så är hon bättre eller så är jag bättre känns lite som om hon försöker få oss att tävla emot varandra. Men min mamma har ingen bra relation till sin mor utan när de träffas så skriker de åt varandra och min mamma har vid flera tillfällen förbjuti mej att träffa henne.
Här kommer problemet. Min pappa är en konflikträdd person och han vill inte lägga sig i när min mamma går över styr(det är inte ovanligt att hon kan skrika i huset hur mycket hon hatar mej, önskar jag vore död m.m. ibland säger hon det till mitt ansikte och dagen efter beter hon sig som vanligt) Nu har det gått för långt för mej och jag har tagit mina saker och dragit hemifrån efter att jag skaffade mej en stabil pojkvän. Hela situationen mellan mej och min mor har verkligen slagit ett slag på familjen, min mamma har tagit undan alla bilder på mej och när hon ringer så är det bara för att skälla ut mej och då tar det 3 månader emellan. Min pappa vill inet ha det så här, han försöker medla så gott han kan och jag är under 18 och går ännu i skola min mamma säger att hon aldrig tänker åka till slite för utveclingssamtal. Och nu har hon t.o.m. sagt att jag ska klara mej själv, jag får inga pengar ifrån henne och hon vägrar skriva på saker som kan hjälpa mej.
det blev ett långt inlägg och det finns fortfarande mycket att berätta kan ju berätta att hon ta mitt studiebidrag och jag får inte ett öre av det och jag måste betala kläder, mat och hyra på 200 kr i månaden.
kan någon förklara för mej hur jag ska göra hon vill inte mötas på halva vägen och jag är alldeles för sårad för att jag ska kunna förlåta henne.
Ta kontakt med en vuxen på din skola och be dom hjälpa dig. Kanske kopplas socialen in.
Men be en vuxen om hjälp, de bör veta vad ni ska göra. För så kan du ju inte ha det. Din pappa borde ställa upp för dig mer än vad jag fattar att han gör.
socialen är inkopplade ich de har ännu inte bestämt sig än dessutom så vägrar mamma att prata eller att gå på mötena med socialen hon säger att det är ett sätt för att få henne att ha fel för det har hon ju aldrig! jag lever på ingenting typ…
#2 Hm, socialen borde ju hjälpa dig. Vet inte vad annars man kan göra faktiskt.
Be din kurator i skolan om hjälp, hon kanske kan trycka på soc om allvaret i situationen!! Du ska ju inte behöva må skit för att din mamma ballat ur.
*kram*
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
har du ingen annan släkting som kan ställa upp tills socialen kopplas in ordentligt?? sånt kan ta tid.. ett tips annars är att säga att du är självmordsbenägen för då blir det ett himla liv på en gång=) men att få de att fatta att du inte är det kan bli svårare. nösta gång din mamma går på sådär, ring snuten så måste de göra en utvärdering o då tvingas soc att gå in på en gång oavsett vad din mamma tycker om saken..
Qui dormit, non peccat
![[SharpMissy]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Men lilla gumman! Jag blir bestört och alldeles sorgsen när jag läser om att din mamma skriker att hon hatar dig och önskar du var död. Hur kan det kännas inne i ett barnhjärta att få höra det av sin egen mamma, som trots allt har satt en till världen och förmodas vara den som ska betyda mest i ens liv.
Ååh, jag blir så ledsen. Jag vill åka och hämta dig så får du bo här hos mig, jag kan bli din mamma. Då ska jag blåsa i ditt öra och kittla dig och tala om att du är världens finaste unge, och att jag lovar att alltid finnas där för dig. Precis så som alla barn i hela världen borde ha det.
Jag tycker du ska ordna dig en fosterfamilj, kontakta din kurator, skolsköterska eller någon annan vuxen som du har i din närhet. Hjälper inte det så får du kontakta Bris, de ska ju hjälpa till med sånt.
Vi har många många gånger funderat på att bli stöd-/fosterfamilj jag och min man. I dagsläget är vi lite trångbodda men ska bygga ut och då kommer vi nog att bli det. Eller så kanske vi köper ett större hus.
Lilla lilla stora du. Du är ju i en ålder nu när du ska ha en fot in i vuxenvärlden och en kvar i barndomen. Även om tonåringar kan vara rätt så jävliga när de sätter den sidan till, så gäller det ju bara att man har fasta regler. Och MYCKET kärlek.
*massor av varma kramar till dig*
Vilket gott hjärta du har Missy!
#7 Åh… 
inte då! Jag skulle bara göra vad varenda männska skulle göra. Nåja, nästan alla då. =)
5# jo jag lever på folks goda viljor för tillfället och alla vill ju såklart att de ska skärpa sig och ta i tu med situationen, men tyvärr måste jag vänta i fyra månader om inte mer…
Vilken skitmorsa….
En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/
Skickar en kram och hoppas det löser sig för dig destroyed.
Skickar även en kram till SharpMissy bara för att du är du.
aha nu vet jag vem du är!! du har all rätt att tycka illa om din mor!! hon verkar vara en sådan som inte ska ha barn över huvud taget!
Qui dormit, non peccat
12# jaa gissa vad allt har blivit värre, socialen vägrar betala ut pengar till hyra och mat för att det är mina föräldrar som är underhållsskyldiga, Min mamma vägrar att prata med socialen och nu ska allt gå upp i nämden(alla kommunpolitiker) och det gör att fallet kommer fördröjas minst ett år till och då blir jag 18 år dessutom!
#11 Ååh, tackar.
Starta ny diskussion