Förstår att det är jobbigt. Det är ju som ett slag i magen det där.

Jag tycker du ska lita på din magkänsla. ert barn mår säkert inte bra av att du stannar, eftersom han kommer känna ditt humör.

Ta hand om dig och lämna honom! Det där ska ingen behöva uppleva.

Skriver som Hera….det där behöver du inte ta. Jag skulle lämnat honom på direkten…

Varm kram

tycker att de låter väldigt skumt och tyvärr är det nog inte på skoj. Jag hade nog lämnat honom, om du inte mår bra i eran relation så känner nog erat barn på sig det.

Jo, jag slängde ut honom för helgen. Gården äger min far, ( han köpte den till mig) så det blir jag som bor kvar. Det värsta är att inte veta, har han gjort något eller inte. Menade han något med det han skrev eller inte…

Puh!

På måndag ska han byta fasad hos grannen ( han är snickare) så då måste jag ta hem honom igen. Vi har flyttat tvärs över sverige och har ingen släkt eller närmre vänner här ännu, det ställer till det en smula…  Just nu är det bara … skitjobbigt…!

Håller med hera. Barn känner mer än man tror och de har en fantastisk förmåga att tro att allt är deras fel. Så ta du ditt barn och flytta, eller släng ut karln. Tror ditt barn mår bättre då. Ni kan i lugn och ro bygga upp erat liv.

Saken är den att jag hittade en annan tjej på ett annat forum där jag brukar vara och hon skrev precis samma sak, med den enda skillnaden att hon upptäckte det dagen innan jag gjorde. är det inte konstigt?!? I alla fall, hon tror inte heller på sin karl, hon slängde också ut honom. Han hade också sökt efter killar, vi kunde inte låta bli att undra om de pratat med varandra… Dock bor vi långt ifrån, så så är det nog inte, men hjärnan tar konstiga språng.

Det är så oerhört absurt. I går kunde jag inte låta bli att skratta. Jag skakade och var arg, ändå skrattade jag. I dag har jag bara gråtit…

#4 Jag tror han menade det han skrev. Man skriver inte sånt på skoj. Det är bara en dålig undanflykt!

För mig hade det inte spelat någon roll om han har gjort ngt eller inte. Man brukar ju säga; "det är tanken som räknas" Om han fått napp eller inte är mindre viktigt. Men det är jag det.

Tycker inte du ska ta det. Och han behöver väl inte bo hos dig för att han ska jobba hos grannen? du har inget ansvar för honom. Han klarade inte av att ta hand om dig, varför ska du då ta hand om honom??

#6 Ut med karln. Du mår bättre att vara ensam med ditt barn. Du måste ta hand om ditt barns mor.

Kramiz

Till saken hör att jag har ett skilsmässobarn sedan tidigare, hon är 17 år nu. För henne har det varit jättejobbigt att fara fram och tillbaka, nu ska sonen kanske göra det samma.

Sambon har inga rötter här där vi bor nu, risken finns att han flyttar till en annan del av landet där det finns mer jobb. Stackars barn att åka fram och tillbaka på det sättet som dottern gjort, det känns hemsk.

Men, sambon är inte utslängd på heltid ännu, jag måste reda i det här. Ju fler jag pratar med desto mer känner jag att det han säger inte kan stämma? Hur kan man leka med folk muntligt i fem månader utan att mena det???

#7 jag tar nog mer hand om grannen än jag tar om honom just nu. De har väntat jättelänge på att han ska komma och fixa deras vägg och grannfrun är min bästa vän… Så, det är inte sambon jag är orolig för…

Finns de som gör det. Tankar och fantasier. En dag gör han verklighet av det. Är det bättre att sonen växer upp i ett hem som han känner inte är bra? tänk på det jag skrev #5. Barn fungerar så. Han kommer kanske då när han är äldre att känna skuld. Prata med din son. Men tala inte om att pappan kanske är bisexuell. Lycka till

Kramiz

Hoppas lite att någon kille ska svara i tråden ( så småningom, folk har väl annat för sig *skrattar*) för det jag verkligen skulle värdesätta vore en killes åsikter om sambons intentioner.

Annars känns det som om vårt förhållande är ganska slut just nu, hur ska man kunna vara tillsammans med någon som man inte klarar av att sova tillsammans med, än mindre vara i samma rum dagtid. Bara att titta på honom ger mig bilder som jag helst skulle vara utan!!!

# Risken finns, gör den inte?

Det värsta är att jag tänker på att sonen ska hälsa på sin pappa på helgerna - tänk om han tar dit sällskap då, tänker att sonen sover… Helt absurda tankar, han får väl träffa vem han vill, men tänk om sonen skulle knalla in och se något?

Sannolikeheten för det är väl minimal, men ändå.

Skit också, jag är inte homofob, men jag trodde inte att det skulle hända min familj!!!!!!!!!!!!

Då är det dags tycker jag.

Kramiz

  Men är det inte ganska absurt???

Visst skilsmässobarn kan tycka att det känns jobbigt att åka mellan föräldrarna, men hur mycket jobbigare hade det inte varit för dem om föräldrarna håller ihop bara för barnens skull? Barn mår dåligt av att se föräldrarna må dåligt, så vad ni än gör, hitta en bättre ursäkt för att hålla ihop (om ni ska det) än barnen!

jag hade nog frågat varför han höll på som han har gjort?
vad han ville få ut av de, eftersom han säger att de bara va på skoj.. det är verkligen inte ett okej beteende de kan nog alla hålla med om,
men personligen vet ja inte om jag skulle kastat ut min karl, visst  jag kanske låter jävlig fjantig.. men men
jag är i ett förhållande nu som inte har varit så bra alltid..
jag fick reda på att min kille hållt på me dumheter en längre tid för ca ett år sedan,
om allt jag lyssnat på är sant kanske jag e jävligt dum som stannar kvar hos min kille men jag bestämmde mig för att leva i nuet och vi har de jäkligt bra idag!
du kanske aldrig får svar på vad han gjort eller inte gjort, men de e DU som ska leva med de..
du måste må bra, vill du att han ska stanna så red ut detta problem å lägg de bakom er, men kan du inte de så måste du bryta.. både för din egen skull och barnen..

Ärligt talat, jag har sett den andra sidan av det där och livet är inte alltid som vi vuxna tror. Dottern som blev skilsmässobarn vid två års ålder ( nu 17) tycker att det är jättejobbigt att åka mellan oss. Jag "gav up" henne då hon hellre ville gå på gymnasiet i stockholm än här där jag bor, jag kan förstå henne.

Så, så enkelt som att barn mår bra om föräldrarna mår bra, det tror jag inte på längre.

Däremot tror jag inte att mitt och sambons förhållande går att rädda längre, sonen blir nog så illa tvungen att resa mellan oss ändå. Det jag är rädd för är att sambon ska flytta långt bort. Hans mamma bor 40 mil härifrån, hans pappa 35 mil bort. Varför skulle sambon stanna här i närheten?  ( om inte för hans nyvunna vänner???)

Åhhhh, vad ska man tro? Det verkar som om alla håller med mig, något har han gjort? Det känns så i magen, men jag har det inte svart på vitt. Han hävdar sin oskuld, jag tror annorlunda.

Kommer jag någonsin att få veta???

#17 precis det jag menar…

Jag kan ju verkligen inte veta. Jag säger en sak, han en annan. Hur vi än käbblar kommer jag aldrig att få veta sanningen om ingen säger något avslöjande. Det hemska är att jag hade numret till hans kompis som kanske, kanske hade kunnat sagt mig något eftersom han tycker om mig, men nu kan jag inte hitta det. Tror sambon slängt lappen eftersom han vet att jag kanske skulle ringa vännen. Åh…Skit också.

Men egentligen, det hänger ju inte bara på mig, vi är ju två om att få det att funka och ska jag bara godta hans ganska uppenbara lögner???

#19 jo ska de funka mellan er så måste ni ju lösa de tillsammans, han måste förstå att de inte är okej, men så e de ju upp till dej, va du känner att du klarar av, inte va andra tycker e bäst..

Lösa tillsammans känns ganska avlägset just nu…

Hur ska man lösa något tillsammans med någon som man inte ens kan se i ögonen, någon som triggar de mest hemska bilder i ens undermedvetna? Ärligt talat är jag glad att han är borta just nu. Måndag får komma med sina problem, jag ska klara av lördagen just nu.

Ursäkta men - jävla karl! Var det verkligen nödvändigt???

Vilket hemskt scenario..

Jag känner faktiskt två par, som har haft lite av samma problem.

Det ena paret var det tjejen som var nyfiken, i det andra killen. I båda fallen så tog de en helt annan approach, i stället för att smyga bakom ryggen, så pratade de med sina respektive om vad de kände mm. Att killen inte hade några större problem med sin tjejs fantasier om andra tjejer kanske inte är överraskande.. Men även tjejen vars kille var nyfiken, accepterade det.

De gjorde det till en tillgång, jag vet att de ena paret tog det så långt att de hade en trekant, där faktiskt alla parter fick ut något av det.

Detta är ju på tok för sent för ditt fall.. Hade han sagt något innan, för länge sedan så hade saken kanske vart helt annorlunda. Men nu har han gått bakom ryggen på dig, och inte bara en gång.

Det hade ju kanske vart en sak om han reggat sig på en kontaktsida och vart där en enda gång, för den kittlande tankens skull, men i 5 månader..

Visst, han kanske inte planerar att leva ut det, han kanske utforskar sin nyfunna sida på detta sätt, men det är en oerhörd kränkning av ert förhållande.

Lycka Till! *kram*

Jo, jag håller med dig. Att regga sig på en sida är en sak, det hade jag inte haft något problem med. Nästan så jag hade kunnat skratta åt det och frågat vad vi kunnat gjort åt det. Jag är ändå ganska frisinnad…

Hade han sagt att han velat träffa en kille hade jag nog nästan kunnat leva med det, låtit honom göra det med starka restriktioner om kondom och så vidare, men lögnen… Den är värre!

Att träffa någon på krogen när man är full och inte har total kontroll är en sak, att aktivt söka sällskap under fem månader är något annat.

Tror gården får bli min! Känns som om jag ska söka efter en händig inneboende. Mitt hus är STORT!

I alla fall, jag satte just ut en annons på hästarna. Mitt nya liv börjar nu - med sambo eller inte. Tre stycken har jag att sälja.

Det är hemskt, men jag tycker ändå att det är skillnad på en tjej som vill träffa andra tjejer jämtemot en kille som vill träffa andra killlar. Det finns så många hemska sjukdomar som så lätt sprider sig, även om det säkert är jämförbart mellan könen. Min enda åsikt i det här är att jag som heterosexuell, trogen tjej, nog håller eventuella sjukdomar inom förhållandet, medan min bisexuella kille kanske tar hem saker jag inte räknat med.

Har jag fel???

Jag inte läst allas svar, men jag skulle lämna honom om jag var du faktiskt. Att ditt 8åriga barn inte kommer må bra av en seperation är nog mkt sant, men barnet kanske kommer må dåligare av att bo i en sån situation som du och din sambo/man bor i nu.

Barn känner på sig mer saker än vad man tror..

Jo, smittorisken är en grej man får räkna med. De flesta sjukdomar ger ju någon sorts raktion, men inte alla, och man kan ju knappast begära att någon han träffar ska testa sig mot de 11 mest vanliga sjukdomarna..

Även om man har skydd, så får man räkna med att åka dit om man är väldigt aktiv med flertalet okända männniskor.

Så, med andra ord # 25 , tough love!

Det är bara att åka och testa sig…  Fan också, jag trodde aldrig att det här skulle hända mig!

#26 Better safe than sorry ;) Se det såhär; Du vill ju veta om du har nå skit, och det är ju jäkligt skönt när de inte ringer för då har du inget ;)

Skämt åsido. De vanligaste de testar för är ju klamydia, vissa märker av den, andra inte. Herpes ger blåsor, kondylom likaså. Gonorré minns jag inte men de flesta märker av den.

Prata med en barnmorska om du känner dig osäker. Hon borde veta. Visst finns det sjukdomar som inte märks, men som är väldigt ovanliga här i Sverige. De brukar veta vad man ska göra.

Vet du att han har vart med någon annan? Har han inte så borde det ju vara rätt lugnt, men å andra sidan kanske tilliten fått sig en rejäl törn. Rådet: kika om du känner dig orolig.

Absolut!

Finns det något jag vill veta så är det det här! Min vc har stängt just nu, men det finns säkert tider i närmsta stad. Sommartid eller ej…

Sambon säger att det inte behövs, att det är fånigt. Sure! Är min hälsa fånig???

Ärligt, jag är såååååååå arg just nu!

Så, med andras ord - många har svarat och det verkar vara ganska ensidigt. Lägger man upp en profil på det sättet söker man svar…

Sjutton också, det var väl det jag trodde. Hur mycket jag än vill tro min karl kan jag inte  -  något dumt har han gjort… Oavsett vad - jag vill inte fortsätta så här!

Gård eller inte - jag måste gå vidare. Någon som vill hyra en lägenhet och stall -* skojar bara * :-)  ???

Alltså, det är ju en massa saker som man inte vet i din berättelse, det är ju inte som att alla killar tänker lika bara för att vi är killar. Men min första reaktion skiljer sej väl lite från övriga här, jag tycker INTE att du ska dumpa honom och skita i honom och allt det där. Jag tycker du ska ta lite timeout och fundera på precis vad du själv tycker om hans nya läggning.

Där efter tycker jag att du lugnt och sakligt ska sätta dej ner och be att han utan lögner berättar vad han känner och vad han vill, förklara för han hur långt du är berädd att gå honom tillmötes och vad du absolut inte går med på.

Jag förmodar att ni varit tillsammans ett längre tag och att det i första hand kanske handlar om nyfikenhet från hans sida. Men åter igen, jag har ju egentligen ingen aning om hans motiv eller hans bakgrund.

Men jag tror ju att om han får möjlighet att se att du kanske inte är helt emot allt detta så möjligen att han vågar öppna sej lite och berätta sanningen. 

Allt behöver inte vara svart eller vitt.

Först vill jag säga att jag är ledsen för din skull, att du är tvungen att behöva uppleva detta. Detta är inget scenario man önskar någon.

Han har svikit dig. Svikit er kärlek och varit otrogen mot er relation. Självklart skäms han som en hund när han blir ertappad med handen i kakburken, och det enda han kan göra nu är att förneka alltihop. (Också en vanlig försvarsmekanism bland oss däggdjur som kallar oss människor.)

I sitt inre förnekar han det som hänt så hårt att han faktiskt, på riktigt, tror att han verkligen inte menat något med det. Så stark kan förnekelsen vara, särskilt om den har sitt ursprung i skam och skuld.

Visst är det svårt att i en relation säga, i synnerhet som man, att "jooo du älskling, jag har alltid varit nyfiken på det här med sex med andra män". Självklart är det fel att lösa det genom att gå bakom ryggen, dessutom var det ju både män och Kvinnor han sökte för sex i smyg.

Jag tror, att det är mycket möjligt att han i dagsläget faktiskt inte ännu hade bestämt sig för att verkligen TA steget att göra det här. Men å andra sidan, det hade bara varit en fråga om tid.

Jag och maken är själva reggade på ett par kontaktsajter, (tillsammans då i och för sig), men om Kvinnor visste hur oerhört många gifta män det finns på sajterna som söker sex med män, Kvinnor och par, utan sin hustrus vetskap. Vi har valt att, som många andra par, konsekvent blockera mail från män som vill ljuga och bedra sina fruar. En del får också skäll från oss, att vi inte ställer upp på att man beter sig så här illa.

Jag tycker du ska gå på din magkänsla. Jag tror att det kommer vara oerhört svårt för dig att finna tillit till honom igen, om någonsin.

*många varma kramar*

Oj…

 Jag vet ju faktiskt inte vad han vill..

 Jag vet inte vad jag vill heller… Jag vet bara att varje gång jag ser på honom ser jag de där bilderna han lagt upp på den där sajten och hör de ord han skrivit, vad han vill testa…

Hur går man vidare från det?

menade han vad han skrev eller testade han bara? har han gjort något fysiskt med någon? Ingen annan än sambon kan svara och han vägrar.

Just nu känns allt skit och jag är glad att han är borta över helgen. Önskar att jag visste vart han var, men det vet jag inte…

Ingen svarar på hans mobil!

Så - det är bara att sitta här och vänta och gissa och tro. Hur bra blir det??? Men, ärligt talat tror jag inte att han gör något dumt just nu, just nu tror jag bara att han skäms och bidar sin tid hos någon kompis.

Men, vad vet jag?

# 30 Tio år… det är ganska lång tid, trodde jag kände honom…

Vi skulle fira jubileum nu i september.

Och det är säkert bara nyfikenhet från hans sida - men hur ska jag veta hur långt det gått? Hur ska jag veta om han talar sanning eller ej? Om jag vore honom skulle jag dölja så mycket som möjligt för att försöka behålla förhållandet vi har. Jag tror han är ganska lik mig i det. Vi är båda såna som håller jobbiga saker hemliga för våra föräldrar… Alltså, vad säger att han inte gör likadant med mig?  Åh….!!!

#28
"Sambon säger att det inte behövs, att det är fånigt. Sure! Är min hälsa fånig???"

Euhm, hur vet han att det inte behövs? kanske var så att han använde kondom och då har han ju försagt sig.

#24 Eller så vet han eftersom han inte gjort ngt ännu ;)

Jo, men hur ska JAG veta det??? Det kan ju vara vilket som.

I alla fall bad jag honom åka iväg över helgen, orkade inte se honom, och ännu har han inte kommit tillbaka. Jag vet inte vart han är och när jag ringde honom i lördags kväll svarade han inte så jag lämnade ett meddelande - frågade bara vart han var.

I dag ska han jobba hos grannarna så jag hoppas han kommer hem snart, åtminstone åker dit.

Jag har nog i princip bestämt mig för att bryta upp, det är annat i vårt förhållande som jag tyckt varit jättejobbigt också, så det här blev det som fick bägaren att rinna över.

Men, nu har jag hittat köpare till två av mina tre ponnyer, hästar är en lyx jag inte kan unna mig just nu. Dock ska de till den ena ponnyns uppfödare så jag vet att det får det så bra de någonsin kan, det är en lättnad. Nu kommer jag att behöva klara av att sköta en gård helt själv, det är lite läskigt. Inte omöjligt, men mycket jobb, även utan djur.

Usch så rörigt allt blev!

#36 Ja, du känner bäst vad själv vad du ska göra. Jag hade gjort som du, det vet jag :)

Jag tycker att du gör helt rätt, jag skulle aldrig kunna lita på min partner igen om jag upptäckte något sådant.

Hoppas att allt går bra för dig!

Kram från mig!

Det är nog just tilliten som skulle vara svårast om jag tog honom tillbaka. Att veta att han skrivit att han helst träffas dagtid eftersom det är lättast att komma ifrån då ( från mig alltså ) gör ju att jag alltid skulle undra om han var på jobbet eller med någon annan.

Nu pratade vi i morse och då sa han att han är hos sin bror, 40 mil härifrån, och inte vet jag vad jag ska tro. Är han det eller inte? Samtidigt vill jag inte förnedra mig själv med att ringa tillbaka och kolla heller, jag tänker inte jaga efter honom och börja kolla honom nu när det gått så här långt.

Det är egentligen inte den eventuella otroheten som stör mig mest, det är känslan av att ha blivit förrådd, att han inte hade nog med respekt för mig att avstå från att söka andra kontakter.

#39 Precis. Han gick bakom ryggen på dig. Det är hemskt.

Har läst hela tråden. Först och främst *stor kram*. Jag tycker det syns tydligt att du inte har något förtroende eller ens hopp om att ni ska lösa det, så den biten är nog redan avklarad. Jag hoppas bara att ni kan komma förbi bråket och att ni kan vara vänner framöver. Ofta kan man aldrig bli så bra vän med någon som ett ex, även om det är trist om det slutade på det sättet. Det är ju dessutom viktigt för ditt barns skull. Du mäker ju i alla fall själv att du inte ens litar på att han är hos hans bror, och det känns ju inte så lovande inför ett repande av förhållandet.
Hoppas du mår bättre.

#39 var stark är de enda jag kan säga så fort du börjar ringa upp honom, kolla upp honom vart han är och vad han gör osv så blir du psykiskt svagare. för varje bekräftelse att han håller på med något skumt och och för varje nedslående svar när inget vet vart han är så kommer du att undra mer och mer och det blir bara en ond cirkel.

Följ alltid magkänslan!Vad det gäller ert barn,jag tror inte på att stanna i en relation enbart pga av barnen…dem vet oftast att något är fel innan vi förstår det.Har en vänninan som kom på sin man…hon sa inget till honom utan bad en vännina bli medlem på sidan o "ragga" upp honom.På så sätt fick hon fram en massa saker o mer bevis.När hon samlat på sig tillräckligt med brev o insamlade samtal o sms odyl,slängde hon allt på köksbordet..han bröt ihop o bekände färg…det visade sig att han hade hållt på med det sedan deras barn var små(dem är idag i övre tonåren).HOn gick på en gång o har aldrig ångrat att hon följde sin instinkt.

Var stark o stå på dig annars gör någon annan det…

Hur har det gått för dig buschiq? Om du orkar och har tid, skriv gärna en rad, eftersom vi bryr oss om hur du har det.

*kram*

Okej, saker har hänt sedan sist…

Jag har legat lite lågt, både hemma och här eftersom jag inte vetat riktigt vad jag vill, men nu…

I går pratade jag med en av hans kompisar. Det visade sig att tjejen han dejtar just nu träffade min sambo via en sexsajt för två år sedan. De hade sitt roliga och bröt sedan och lite senare presenterade sambon tjejen för kompisen eftersom han ansåg att de skulle passa ihop. Något de tydligen gjorde eftersom de fortfarande är mer eller mindre tillsammans. ( stort avstånd mellan dem )

Då fick jag dels svart på vitt att sambon varit otrogen och också att det här pågått mycket längre än vad jag trott. Det var inte bara ett oskyldigt "rollspel" utan han har verkligen träffat någon via en sån här site.

Dessutom, han hade sagt till vännen att han och jag hade en överrenskommelse då jag var sjuk ( utbränd) att han fick träffa andra om jag inte kunde tillfredställa honom. - Not!!!!!

Det här tillsammans gjorde mig väldigt arg och just nu har jag bestämt mig för att se till att han fixar allt som behövs här på gården, inklusive att bilarna funkar, och sen vet jag inte om jag behåller honom här. Jäkla karl!

Jag frågade honom om han startade det här i april och han sa ja. April vilket år? kan jag undra nu…

Ingen höjdardag idag!

Verkligen toppen på ett isberg som det verkar med andra ord..

Du har antagligen inte konfronterat honom med det faktum att han för år sedan haft en affär, eftersom han säger att det hela startade i april. Egentligen behöver du inte göra det heller. Han verkar hålla på alla svar, om han inte får fragan rakt fram, och jag skulle gissa att det kommer vara som att vrida vatten ur en sten att få ur honom hela sanningen.

Vad vill han? Skulle jag bedragit min partner så grovt så skulle jag av respekt lämna honom/henne för att låta denna människa läka sina sår och gå vidare, även om jag själv ville ha kvar denne.

Var stark, men det är okej att sörja, att vara förbannad och alla andra känslor som kan dyka upp.

Magkänslan återigen, kan tyckas uttjatat, men den är din och den är värd att lyssna på. *styrkekram*

Min magkänsla skriker : var inte så dum och godtrogen!!!

Egentligen var det bra att jag fick veta det här, det var vad som behövdes för att ta ett beslut.

Som det är just nu får han stanna - på mina villkor - tills jag fått ett annat jobb eftersom vi just nu har en firma ihop och det är min enda försörjning. Gården är min men jag kan inte slänga ut honom eftersom jag inte klarar mig själv… Visst låter det kul? Nå, nu är jag säker och vet vad jag vill, inget mer att fundera på.

Bara du har en plan som funkar för dig. =)
Men situationen är trist när du är så låst, men det blir lätt så när man vart tillsammans ett bra tag.

Jag tycker att hela situationen är så sorglig. Att någon smyger med sin sexualitet eller sina drömar kan ju ses som ett sviket förtroende.

Skulle min man visa sig vara dragen till andra män skulle jag inte bli svartsjuk. Det är ju något som jag inte kan ge honom. Jag skulle däremot önska att vi kunde prata öppet om det. Sviker han mig för en annan kvinna då ……..

Jag tycker nog att i och med den sista bekräftelsen på hans otrohet att du handlat rätt. Vad jag däremot vänder mig emot är att "hämnas" genom att låta honom fixa färdigt allt på gården och sedan ev. dumpa honom. Ni har ju ett barn tillsamman och på så sätt är ni ju alltid bundna till varandra vare sig ni vill eller inte så för barnets skull försök att inte föra en kamp emot varandra.

#49 Jag förstår helt din mening, och jag kan absolut inte svara för TS, men det kan ju handla om påtagna löften eller vad man ska kalla det. Att han har lovat att fixa det, och att det kommer slutföras.

Sen är det ju oxå som så, att det inte behöver vara en hämd. Jag menar, tar man lite ansvar så lämnar man inte sin partner och barn med en gård som har massa jobb kvar, en massa bilar som inte är färdiga för att bara gå sin väg. Då lämpar man ju över en massa jobb och "klarar sig undan" enkelt själv.

Jag ser inget fel i det, man måste ju slutföra eller avsluta vissa saker när man separerar. Man kan för det göra det med god stil och fortsätta hålla allt på en bra nivå för barnets skull.

Nej, har man lovat att göra vissa saker tycker jag att man kan hålla det, oavsett om man blivit avslöjad eller ej… Dessutom kommer bilarna att bli hans i och med att jag löser ut honom, så han jobbar för sig själv i längden. Jag kommer att behöva låna en av dem tills jag köpt en egen, men sen är det han som får fördelen av att de fungerar. Så - någon hämnd är det inte, bara krass verklighet där jag behöver kunna ta mig till affären för att köpa mat åt mig och vår son.

#49 Återkom när du upplevt det jag gjort i verkligheten, jag resonerade precis som du innan hela den här saken uppdagades. Faktiskt! Det är mycket lättare att vara generös i tanken när det bara är fiktion, mycket svårare när man föreställer sig den man älskar tillsammans med en/flera andra män.

#51 Du vet inte vad jag upplevt i verkligheten eller hur? Vidhåller fortfarande att jag ser det som ett "annorlunda snedsprång" eftersom jag inte kan konkurera alls med en annan man/män.

Sedan är sveket i detta fall och undanhållande av sanningen en helt annan sak. Han har gått bakom ryggen på dig och det förstår jag är svårt att förlåta och reparera.

Inte meningen att vara otrevlig - sorry!!!

Det var bara det att jag resonerade så helt annorlunda innan jag upplevde det i verkligheten och mår riktigt dåligt nu, det ska inte gå ut över dig! Så, ursäkta!!!

Jag vet inte om jag hade klarat av att hantera en sådan situation med samma värdighet o tålamod som du o det beundrar jag dig för.Du ska göra det som känns rätt för dig o din son.Ni har inte pratat om att ev gå i familjeterapi eller liknande o se om ni kan klara ut situationen?(om du känner att du vill ge honom en chans igen förstås?)

Jag hoppas att allt ska gå bra för dig o din son o önskar dig all styrka som du kan behöva.

Megakram till dig

#53 Jag hoppas verkligen att allt löser sig till det bästa. Jag förstår att du mår väldigt dåligt nu. Alla svek och uppbrott känns i hjärtat.

Önskar dig all lycka…

ojoj, vilka problem! det där låter riktigt jobbigt. *styrkekram*

förstår att det kan vara svårt, men sedan, när det värsta gått över, så var noga med att kunna ha en normal relation med honom. Är man sams så blir det mycket bättre för barnen. Separerade föräldrar är jobbigt ja. Men föräldrar som bråkar är 1000 ggr värre… Oavsett om de bråkar på telefon eller i samma rum. Och om man ska bli sams är det nog bra att inte "köra in sig" för mycket o allt skit från början. Självklart måste allt ha sin tid, likaså vissa ilskna och ledsna känslor mot den som svikit en.

usch, förstår att du mår dåligt. Vilket hemskt svek! Hade jag blivit utsatt för samma sak så hade jag gjort precis som du! Speciellt efter att jag fick veta att han hade varit otrogen med en annan kvinna.

kram :)

Ja, just nu handlar det mest om att ta sig genom dagen.

Sambon mår fruktansvärt dåligt just nu, han grät hela kvällen efter den sista upptäckten och eftersom att jag vet att han har dåligt hjärta (stress) vill jag inte trycka på mer just nu. Han skäms verkligen helt otroligt mycket, både för vad han har hållit på med och vad det gjort mot mig. Så, istället blir det jag som tröstar honom och måste vara stark, det känns ruskigt orättvist! 

Vi var på möte i skolan igår, sonen mår dåligt i skolan och läraren vet inte vad hon ska göra för att underlätta för honom. Hon känner till vår situation, så hon ställer inte så höga krav på sonen just nu, det känns skönt, men samtidigt är det jättejobbigt att veta att vi satt honom i den här sitsen till att börja med.

Helst vill jag bara slänga ut karln, men varje gång jag försöker så krånglar det till sig och jag låter honom stanna. Just nu är jag mest arg på mig själv som är så korkat godtrogen. Aldrig att jag litar på honom igen…

Många i min omgivning säger att det här kommer att bli en vändpunkt för oss om jag behåller honom, att det kommer att stärka vårt förhållande. Jag förstår inte hur det skulle gå till, hur ska man kunna komma närmre någon man inte litar på?

tror inte att de kommer att stärka erat förhållande, han verkar inte ha brytt sig särskilt mycket om dig när de har pågått så pass länge!! nee släng ut han du, de hade jag gjort! hans skuldkänslor kommer nog mest från att han blev upptäckt, annars hade han nog fortsatt länge till oxå!!  jag hade iaf inte klarat av att lita på min kille om han gjorde så mot mig, men alla är ju olika! men bildserien du klistrade in förklarar de mesta tycker jag

Jo, jag gillade grimmy-serien, tyckte den var passande… Jag drog till och med ut den på skrivaren och satte upp den på kylen

Det svåra med att slänga ut honom är ju den gemensamma sonen som inte mår bra (av det här) och att jag har svårt att sköta gården på egen hand. Men, med lite planering kommer nog min tid med. Jag har bra vänner att prata med i alla fall, sånt underlättar.

Just nu är jag bara sååå trött på att vara den vuxne och förståndige, jag vill också få gråta och skrika. Men - det gör jag inte för jag vet hur det påverkar sonen… Så, jag får väl ta ett cyberskrik istället - ahhhhhhhhhhhh!!!!! 

Har du fått något svar på varför han lät det gå så långt? Jag vet att sånt här gör fruktansvärt ont,men på något sätt måste du/ni lägga det åt sidan en stund o försöka hjälpa er son.Sonen mår dåligt,så just nu är det viktigast att sätta er o prata med honom.Han märker nog att något är fel mellan mamma o pappa men kanske vet han inte varför?Han kanske tror att d har något med honom att göra?

Jag önskar dig all styrka du kan uppnå o jag är säker på att du på något sätt kommer ur situationen stärkt med eller utan sambon "varm kram"

Jo, det han säger är att det är som en sjukdom, typ som spelberoende eller något. Att han inte kunde styra det…  Jag å min sida håller inte med, allt man gör är ett medvetet val. Varje kaka jag stoppar in i min mun gör mig tjockare ( sockerberoende :-) men jag väljer att äta den och konsekvenserna av det. Det är den stora skillnaden mellan oss just nu, för hade han erkänt vad han gjort och tagit på sig skulden på riktigt hade det varit enklare.

Problemet med sonen är en annan sak. Någon dag efter att jag konfronterade sambon om allt första gången drack han wiskey och grät hemma i köket, grät och grät och kunde inte sluta. Sonen såg det och jag försökte förklara det på ett sätt som en åttaåring kan förstå, men det är svårt. Samtidigt försökte jag ju få sambon att sluta, att gå någon annanstans - vad som helst för att skona sonen - men jag lyckades inte. Sambon pratade självmord och annat dumt, vilket inte sonen hörde men som gjorde att jag inte bara kunde lämna honom (sambon) ensam heller utan var tvungen att ta tag i. Det var inte läge att slänga ut honom då, om ni förstår. Som tur var så var åtminstone det senare på kvällen då sonen redan sov…

Jag känner mig som sagt som den enda vuxna i det här och som den som måste ta tag i allt för att det ska bli så bra som möjligt för alla. Samtidigt har jag två gånger bett sambon åka iväg för att jag ska få tänka och båda gångerna har det krånglat praktiskt hemma och jag har fått be honom komma hem igen för att hjälpa mig. Jag har inget stort kontaktnät runt mig eftersom vi bott i den här delen av sverige så kort tid, det försvårar enormt.

Det måste vara rörigt att läsa det här, det har varit så många turer fram och tillbaka… Tack ni som orkar!!!

Och, jag undrar lite, är det någon som varit med om något liknande som har tankar i ämnet? Skulle vara skönt att höra hur det gått för er…

#61 om han är sexberoende/sexmissbrukare så kan du kanske visa han att det finns hjälp att få http://www.slaa.nu/ och http://www.sca-recovery.org/index.htm

Att d är ett beroende tror jag nog inte på…om d hade handlat om tex sexmissbruk så brukar dem nog betee sig på ett annat sätt.Alltså "vara" med fler person osv.Jag har inte varit exakt i din situation..jag kom inte på min exman…men han satte in annonser om "vänner" o tittade mycket på p-filmer osv.Det var nog så sårande för mig då jag gjorde klart o tydligt var jag stog.Jag är så ledsen för din skull att din man har tvingat dig in i denna situationen.Vad det gäller din son..borde din man sätta sig ner o prata med honom o förklarar för honom att han har bettet sig dumt där vid köksbordet o att det inte hade med sonen att göra.Kanske d känns bättre för pojken att höra det från pappa?

Jag tänker på dig o jag hoppas att allt ska gå bra…hade jag varit din granne skulle jag hjälpa dig:) många kramar