Vad fint :)

Grattis! Härligt med ett givande jobb =)

Åh! Jag vet hur det känns! Har jobbat hela sommaren på ett boende för döva med autism och man blir alltid så glad när man får höra av dom hur snäll man är osv, där var det en kille som hade särkillt svårt för vikarier, men han accepterade mig efter bara nån vecka.

Det måste verkligen kännas underbart att ha ett så givande jobb!

Oh vad harligt! Har sjalv en gravt mentalt handikappad plast-kusin (om det nu ar ratta termen) och jag brukar halsa pa henne i gruppboendet nar jag kan (bor utomlands nu sa det blir inte sa ofta som jag hade viljat). Hade ett uppehall pa ca 8 ar da vi inte sags pga familje-skal, men nar jag dok upp en dag sa fragade jag om hon kande igen mig och hon rodnade och sa "ja…. jag har saknat dig" och sa tog hon min hand och gick runt och visade mig for alla andra som bodde dar, det varmde i hjartat! Hon som knappt vet hur man anvander en sked kom anda ihag mig efter 8 hela ar!

Och min kompis har sin syster pa samma boende, sa pa sommaren brukar vi ta en dag da vi bakar tarta och har fika pa garden. Hur mysigt som helst!

Jag forstar inte hur man inte skulle vilja jobba inom handikapp-varden, det ar ju verkligen det basta som finns! De blir sa otroligt glada nar man kommer, och de har alltid nagot for sig!

Har arbetat inom omsorgen oxå och oftast är de flesta mysiga men tyvärr föder en del funktionshinder aggressivitet över att inte bli förstådd osv.

En vän till mig har blivit ordentligt slagen, nypt och nu sist fick hon massa hår avdraget så hon blev tvungen att klippa sig kort.

Hon vägrade gå tillbaka till arbetsplatsen pga ångestattacker i varierande grader, mardrömmar osv. Så nu äntligen har hon blivit förflyttad efter några månaders sjukskrivning.

Så en stor eloge till alla som arbetar inom omsorgen med dessa usla löner!

Oj, nagot sadant har jag aldrig rakat ut for! Det "varsta" jag rakat ut for var att en av personerna pa en annan avdelning blev kar i mig, och valdigt beskyddande, sa han hotade de andra boendena dar osv. Men det blev snabbt lost tack och lov!

# 7 Haha, ja det har hänt mig oxå, fast han hotade inga men klängde fast vid mig som en magnet. Reste jag mig så reste han sig.

Alla funktionshindrade människor är tyvärr inte snälla och mysiga som en del verkar tro! Jag jobbar som personlig assistent, och det är ett TUNGT jobb, iallafall om man som jag gör, jobbar med människor som hela tiden blir sämre och sämre. Det är TUNGT att se människor bli sjukare hela tiden. Till slut får du kanske inget gensvar alls. En del slutar prata helt. En del blir sängliggande, slutar att äta, tynar bort. En del är deprimerade och vill bara dö. En del tar ut all aggression och bitterhet på den som står närmast - den personliga assistenten.

Som Sara skrev så kan t ex en del vara aggressiva, vara motvilliga till vård, nypas, rivas, skrika fula ord till personalen, slåss, manipulera. Det är inte alltid roligt och givande att jobba inom vård och omsorg. För det mesta är det fruktansvärt tungt både fysiskt och psykiskt. Du möter människor och anhöriga i kris, och måste bemöta och hantera alla möjliga reaktioner och beteenden. Men man får ta vara på de små ljusglimtarna!

visst finns det ögonblick i varje jobb med människor som gör en tårögd :)

vikarierar på dagis just nu, idag hade jag en fyraåring i knät som frågar mig:

Är du kär i mig?
Nej det är jag nog inte, svarade jag.
Jag är inte kär i dig heller, sa hon. Eller jo, det är jag.

Så jag skulle vilja ge en eloge till alla föräldrar som uppfostrar sina barn att våga uttrycka sina känslor i ord. Tyvärr kände jag mig inte kapabel till det i hennes ålder

Jag jobbar i äldreomsorgen.. Där finns mycket glädje men oxå mycket sorg.. gamla o sjuka som tynar bort  framför ögonen på en utan att man kan göra ett dugg.. Gamla som e bittra över sina liv o det visar dem genom att vara elaka som bara den.. sen finns de dem som e så otroligt gulliga o snälla.. som verkligen visar att de tycker om en o att man betyder mycket för dem.. Varje dag är en utmaning.. man pendlar mellan att vara behövd o omtyckt till att vara frustrerad över att man vill hjälpa men kan inte..det jobbigaste är att se nån döende med våldsamma smärtor plågas in i det sista..

#11 Kan ärligt säga att efter 2 veckor klarade jag inte att jobba inom äldreomsorgen (boende) längre.

Jag fick ångest och mardrömmar av jobbet. Vi hade så mkt att göra så folk kunde få vänta ½-1 timme på att få kissa, klart de kissade ner sig. De fick lägga sig när vi hade tid att lägga dem, gå upp när vi hade tid att ta upp dem.

De kom inte utanför dörrarna om ingen anhörig tog ut dem, de fick ingen aktivering utom några timmar om dagen och bara de som var krya nog att kunna sticka, måla osv.

Fruktansvärt!

Nu är ju inte alla boenden sådana säkert men ärligt talat tror jag bristen på personal är markant lite överallt.

*12 jag jobbar i hemvården så det e annorlunda än på boende.. visst vi har sparkrav men vi tar ut dem som vill o så..jag har jobbat med det i över 5 år nu o man har blivit rätt härdad mot dessa sparkrav hela tiden..vi lyssnar rätt mycket på de gamla, de som villupp tidigt får komma upp tidigt de som vill sova längre får göra det.. vi mixtrar o trixar för att de flesta ska bli nöjda..

#12 låter som boendet skulle behöva lite mer personal..

Personerna man får mest kärlek utav är handikappade, tro mig, min lillasyster är det, och det finns ingen som kan ge så mycket kärlek, vara glad dagligen, ge så mycket komplimanger som hon kan! :)