tyvärr skulle ja nog vilja säga att du kanske måste siga ifrån tydligt (om du inte redan gör de) när du vill att hon inte ska va där lr hjälpa till lr betala lite. De borde egentligen va en självklar het för henne efter som ni ställer upp och låter henne vara hos er.

kanske borde ni försöka få henne att gå och prata med en psykolog lr liknande så hon kan lösa sina problem och kankse få ett annat perspektiv så hon ser ur er synvinkel med. Erbjud deig att följa me så kan du få säga va du tycker med.

de är inget man vill göra egentligen men ibland kan de va enda utvägen.. se bara till att förklara tydligt för henne hur de känns för er.

hoppas de går bra kramar evelina

Tack Evelina!

Jag har föreslagit att hon ska gå till psykolog men det är inte lätt. Hon har dåliga erfarenheter av det men jag ska verkligen försöka stå på mig. Och nej, tyvärr så säger jag inte ifrån direkt. Mycket beroende på att hennes syskon har sagt ifrån då hon frågat om hon får sova där och då har hon tagit väldigt illa vid sig. Jag kan inte låta bli att undra ibland vad hennes syskon tänker, de vet ju hur jobbig hon faktiskt är och de är till skillnad mot henne väldigt välorganiserade i sig vardag om du förstår vad jag menar.. ;-) De vet ju att hon är här väldigt ofta och om de tycker att det är jobbigt när hon kommer ibland så måste de ju undra hur vi känner??

Tack igen för svar Evelina och ha en riktigt bra dag!

Kram tillbaka

Hon skulle ju behöva nåt litet eget boende i närheten av sitt jobb, detdär låter helt orimligt. OK för en kort "kris" men inte år efter år!  Tycker definitivt du måste säga ifrån.  Även om det känns hårt mot någon som inte mår bra så är det ju faktiskt så att du och din familj också behöver må bra!  och det att inte säga ifrån kan kanske vara medverkande til att hon inte varit tvungen att ta tag i sina problem på allvar.

Japp! Jag har också tänkt på det att vi kanske "medverkar" till hennes ohälsa just för att vi gör det för enkelt för henne. Det är så svårt bara… Jag ska verkligen försöka ta tag i detta. Hon kommer hit idag tror jag. Men hon har inte hört av sig.

Angående eget boende så säger hon att det är för dyrt… Hon har inte råd…. HJÄLP! Jag hör själv hur sjukt det låter! Hon tar jobb på en ort 16 mil hemifrån utan att kolla så att det är okej att bo hos någon var och varannan vecka trots att hon anser sig inte har råd med ett boende?? Hur många skulle acceptera en hyresgäst som inte betalar för sig??

Vill tillägga att hon INTE har fått eget rum trots att vi faktiskt har ett datarum över som vi skulle kunna ställa in en säng i. Jag har föreslagit det för min sambo för att jag trodde att det kanske skulle vara lättare att kräva någon slags hyra om hon har eget rum men min kära sambo vägrar och det är nog helt rätt. Ingenting gör det lättare att kräva hyra. Dessutom är det inte hyra jag är ute efter utan "privacy".

Märker nu hur mycket behov jag faktiskt har av att prata om detta.

Ursäkta mitt gnäll.

Nä, det låter inte bra i era situation och ni mår sämre för det om ni låter henne bo där i försättningen….? Ja det behövs nog att ni får prata med henne och om hon blir arg så är det att hon inte respekterar eller förstår er. Sen får hon avgöra själv hur hon vill göra.

Ja hon behöver nog hjälp med terapi, det är synd för flera som inte har kunskaper för det och stänger in sig själv och går på andra i stället. Hon kanske vaknar upp en dag och inse hennes misstag efter man kommt in djupare inne i problemet genom terapin.

Det är en svår sits förstår jag men om hon bor kvar i längden så tär det på er, relationen och bland annat. kanske hon och sin nuvarande kille kan vara "särbo" ett tag om hon skaffar en liten lägenhet så kanske hon mår bättre. Kanske de märker att de inte är något för varandra.

har hon vänner som hon brukar umgås med? någon hon kunde prata med?

Hon och hennes kille lever i ett dött förhållande och håller på att ta livet av varandra. Han sträcker ut en hand mellan varven men hon tar den inte. Faktum är att jag vet att hon skulle lämna honom omedelbart om hon träffade någon annan.

Hon hade under en kort period en lägenhet  på vår ort då hon jobbar här men hon var hos oss lika mycket för det. Hon trivdes inte och kände sig otrygg…… Och inte gjorde det någon skillnad för deras förhållande heller. Det var jag som slutligen lyckades få henne att skaffa en lägenhet men det hjälpte inte.

Hon har en stor bekantskapskrets men jag tror att det är många som inte orkar med henne i längden. Hon arbetar på krogen under helger då och då så ute bland folk är hon men hon är fullkomligt energilös, trött, håglös och det är som sagt hennes pojkvän och hennes mamma som drabbas av att hon mår dåligt. Hon behandlar dem som skit rent ut sagt och lägger över allt som händer och sker på dem.

Jag känner henne väl och vet precis vad man får och inte får säga då hon tar det mesta man säger som negativ kritik och det har gjort att man (rättare sagt jag)trippar på tå för att inte göra något fel. Nu när jag tar upp detta med att trippa på tå så minns jag att hon berättat för mig att både hennes pojkvän och hennes mamma sagt att de inte orkar trippa på tå för henne när de inte förstår vad de gjort för fel. Det känns skönt att andra känner likadant men det hjälper inte mig. Som ni förstår så är detta ganska så komplicerat och just nu vill jag bara att hon ska komma hit och säga något som ger mig en anledning att ta upp allt detta.

Jag blev ledsen och besviken när hon i fredags ringde mig och frågade om jag glömt att ringa henne eller om jag helt enkelt bara sket i det. Det var nämligen så att hon, som vanligt, messade mig och frågade om jag kunde ringa upp. Jag skrev att jag drack öl hos en granne men vi kanske kan höras senare. Okej var hennes svar. Tre timmar senare satt jag fortfarande med grannen och hade trevligt då hon ringde.

Jag blir ledsen och besviken.

Och jahaja, nu har jag försökt att skriva ihjäl mig igen…  Men det är skönt att ventilera. ;-)

Ibland är det bättre att säga upp kontakten, har själv fått göra det. Det är inte lätt men du måste tänka på dig själv och din familj. Det kan också vara det bästa för hennes skull. Hon kommer aldrig ta något eget ansvar så länge hon har dig som sin nya mamma. Varför skulle hon ända på sig när du tar så bra hand om henne? DU måste lära sätta gränser.

Skulle du acceptera samma beteende från ditt barn? Säg att barnet har flyttat hem ifrån och tjänar egna pengar precis som hon, men inte lyfter ett finger för att hjälpa till trots att det vistas hemma hos dig ofta?

Jag får uppfattningen om att hon inte ens uppskattar det du och din familj gör för henne. Att säga ifrån kommer nog skapa bråk mellan er, men det kan väl inte ta mer energi av dig att hamna i en besvärlig konflikt, än det tagit av dig att ha henne hos dig i tre år? Visst vill man hjälpa en vän i nöd, men inte bli utnyttjad.

Klart du ska skriva av dig om du känner att det hjälper, om så bara en smula. Skriv så tangenterna flyger! Det är därför vi finns här =)

En vän sade en gång till mig "det viktigaste i ditt liv är ditt eget liv" vilket jag tycker är så sant. Denna situation är ju ohållbar i längden, hon dränerar dig på energi och din familj för den delen.

Kanske skulle det bästa vara att skära kontakten, och kanste återuppta den efter några månader/år om det känns ok.

Denna männsika verkar ha stora problem, som hon behöver hjälp med. Professionell hjälp. Lätt att säga, det vet jag. Att hon har dåliga erfarenheter kan jag förstå, det kan vara riktigt svårt att få tag på en som förstår en och som man kommer överens med. Men om hon vore i bättre psykisk kondition skulle hon säkert inte handla så som hon gör.

Om du vill/tänker prata med henne, så skriv en lista innan, och följ den. Kan kännas jättelöjligt och uppdiktat, men det är så lätt att tappa fokus, och spec när ert invanda mönster är att hon pratar och du lyssnar.

Det är inte längre en vänskap. En vänskap består av givande och tagande. Detta liknar mer parasitering, och du är värddjuret.

Du inser säkert att du själv inte kan lösa alla hennes problem, och det är egentligen inte ens något du ska göra, det är hennes problem. Låter hårt, men i slutändan kan ingen annan än hon ta emot hjälpen för att förändra.

Kanske kan du be din sambo/man att hjälpa till att säga ifrån? Börja kräva saker om du inte vill bryta rakt av. Ex hyra, egen tid och respekt för ditt egna liv. DU måste få andas.

#0 Att kalla den här personen vän skulle inte jag göra…

Jag tror din vän är så inne i sitt eget mående och överlevnad att hon inte märker hur det tär på er.

Hon behöver vakna upp.

Jag håller med de andra här. Du har dragits in i hennes behovskarusell och har svårt att stanna farten så att du tar dig av! Om du inte vill göra ett direkt avbryt kanske du kan börja med att bromsa farten. Till exempel kan du säga att visst du (hon) kan bo här men bara en (eller två) nätter för sedan fungerar det inte. I värsta fall så skaffa dig ursäkter, typ att ni ska ha gäster (och bjud hem några) eller att ni har andra planer ( hon har inte med att göra vad era planer är) osv. Du måste börja ta plats och visa att du har ett eget liv. Om hon tjurar ihop av detta (vilket hon sannolikt gör) så är det hennes problem. Du kan inte lösa hennes problem eller avstå från ditt för hennes skull. Hon gör INGET själv för att lösa sina problem och alltså avstår du från ditt liv för gott om du inte sätter ner foten.

Börja bromsa för att med tiden stanna farten helt. Hon måste leva sitt liv och du ditt.

LYCKA TILL!!

Det låter hårt men ett ultimatum? Kan du säga till henne precis som det är, hur du känner men att du behöver din egen tid med familjen. Säga att du vill hjälpa henne men att hon måste kontakta en psykolog med sina problem, att hon måste skaffa sitt egna boende annars orkar du inte ha mer med henne att göra.

Det är svårt att göra sig av med en vän men du kan inte hjälpa någon som inte vill hjälpa sig själv. Allt hon gör är att gnälla så säg att hon är välkommen tillbaka in i ditt liv när hon tagit tag i sina problem.

Som andra sagt, lycka till. Jag hoppas vi får höra hur det går!

Hon bor på ett hotell och får allt serverat. När hon behöver prata finns du alltid där. När hon behöver mat får hon den. När hon vill ha uppmärksamhet kommer du dit och ger den till henne genom att fråga hur hon mår..
Ingen har direkt sagt ifrån att hennes beteende är fel och hon verkar inte själv inse hur ni mår för allt i hennes värld kretsar runt henne.
hon har ju ingen annan att prata med än dig- hon anser förmodligen att du och din sambo har varandra dygnet runt då kan ni gott avvara den tid hon kräver för at tillgodose hennes behov.
Att du mår dåligt av det här förstår jag.
Du behöver säga som det är. Vad är viktigast för DIG?
Är det din familj och erat välmående eller är det din vänninas välmående?
För mig är svaret helt självklart och hon måste ta konsekvenser för sina egna beslut. Har hon tagit ett jobb får hon ordna eget boende. Berätta för henne att din familj också behöver ensamtid med dig och att ni bara kan ses någon gång i veckan. Mår du fortfarande inte bra av hennes gnäll och egoism så korta ned "besöken" ytterligare eller "gör slut".

Det här gör inte dig glad och din vännina behöver proffesionell hjälp!