Dumpad..
Det har visserligen gått 4 veckor sen jag blev dumpad. Men det gör fort. lika ont.
Vi hade vart tsm i 2½ år. En underbar tid. Ett förhållande på avstånd, 30 mil i mellan men det funkade verkligen för oss. Tills den dagen då han ville ha en paus för att få mer tid för sig själv ett tag. Visst tänkte jag, han kanske behöver tid för sig själv så jag gick med på pausen. Det fungerade inte precis bra. Så jag bröt pausen eller försökte iaf. Men det resulterade i att han satte upp ett ultimatum, en paus eller jag gör slut. Efter en stunds bråk och tårar gjorde han slut. På telefon. Han ville inte ses och lämna mina grejer eller hämta sina, utan jag skulle slänga dom om jag inte ville ha dom och han skulle skicka ner mitt. Aldrig blivit så sårad i hela mitt liv och då har jag ändå inte haft en lätt uppväxt.
Kan inte sluta tänka på det han sa innan "pausen", jag kommer aldirg lämna dig, jag behöver bara lite tid de är rätt mycket just nu. Du vet att jag älskar dig, jag lovar dig. Vilket svek, istället för att säga som det var..
Det värsta var ändå när han förväntade sig att jag skulle vara vän med honom. Visst vi pratade några gånger igen men det gav mig bara falska förhoppningar och jag mådde bara sämre. Så jag sa det till honom och då blev han ledsen sen arg på mig. Men vad skulle jag göra?.
Saknar honom fruktansvärt mycket. Det gör så ont. Alla säger att det går över. Men de är verkligen jobbigt.
Behövde bara få skriva av mig.. Vet att detta förmodligen inträffar alla ngn gång under livet. Och nu var det min tur. Orättvist att man får bli behandlad så här.

Jag hittar inga ord, så jag skickar en kram istället!
*kram*
Carpe Diem
Tack det värmer :)

Han har inte förklarat vidare vad det är som känns så jobbigt i hans liv något vidare? Jag tycker det kändes lite vagt, det har ju trotts allt gått 2½ år.
Carpe Diem
Nej, Han har inte det. Han sa typ att han behövde fokusera mer på sitt. Hans föräldrar är inte dom enklaste, vilka krav dom ställerpå honom! Så jag kan förstå att dom är ett problem. Men jag ser inget som står ivägen för ett förhållande..
Skickar en tröstande kram jag med.
Konstigt han inte kan säga vad det är som trycker honom.
Jag håller med dej DinJejja, att problem med föräldrarna är väl inget som står ivägen för ett förhållande.
Han kanske tappat känslorna för dej men vågar inte säga det rent ut.
Men hellre att vara ärlig än att trassla in sej i en massa som inte stämmer.
Kram på dej.
Ja jag tycker också det. Tycker det var väldigt elakt av honom att ge mig sådan förhoppningar som att säga att han älskar mig, iställer för att vara ärligt. Men han kanske var det`? Men kände annorlunda när vi inte var tsm. Ibland blir de så att man inte känner samma hela tiden på avstånd men att man verkligen tycker om varandra när man ses. Känner mig så släng i soporna. Han ville inte ens ses en sista gång. Inte ens prata med mig ordentligt utan blev sur och ville lägga på så fortf som möjligt..
Låt smärtan forsa ignom dig och ta dig tid att sörja, för man sörjer saker man förlorat.
Kanske var det så, att han behövde fokusera för att han någonstans tappat bort sig själv, men jag tycker att det var väldigt hårt gjort att inte ens träffas för att prata ut om det, att be dig slänga hans saker och skicka dina, lite mer respekt bör man ha efter 2,5 år tillsammans.
Kramar om.
Paulina

Han kanske var rädd att han gjorde ett felaktigt beslut och ville göra det så snart som möjligt innan han skulle hinna tänka efter. Och om han täffar dig och lämnar sakerna så kanske han skulle börja tveka på sitt beslut. Enklast för hans del att bara lämna allting bakom sig. Slänga och köpa nytt är kanske bättre än att konfronteras med sina medvetna val, vad vet jag!
Carpe Diem
Ja jag förstår om han ville vara för sig själv lixom. Allt varar inte för länge. Men han gjorde det på ett dåligt sätt. Litade så på honom och de har tagit tid innan jag gjorde det pga tidigare relationer i mitt liv. Han har verkligen funnits där för mig och nu gör han inte det längre. Känner mig så ensam och tom.. :(
#8 Ja så kan det också vara. Känns jäkligt fegt av honom. :(

Du kommer snart bli din egen ska du se :)
Tror du han har hittat någon annan?
Carpe Diem
Jag hoppas på det.
Nej det tror jag inte. Han sa att han inte ville ha ngt förhållande så de tror jag inte. Och han är inte den killen som springer till någon annan på en gång. Jag tror inte ens att han hade haft något förhållande nu om han inte hade träffat mig. (det var hans första förhållande någon sin och mitt första riktigt seriösa)
Glömde skriva att jag fick reda på att han mamma har skickat ett brev till mig med :S Men jag har ingen anning om varför eller om vad.. Känns skumt.. Och nervöst.. Varför skriver hon brev till mig? Nu 4 veckor efteråt?….
Du har inte fått brevet så du kan läsa det då?
Paulina
Ne. Jag har inte fått det än.. Jag fick bara reda på att jag skulle få ett när jag bad honom skicka min ipod som han lånat och då sa han att mamma skickar den hon skulle ändå skicka ett brev till dig.. Men han visste inte varför
ja inte alls kul :(
Tack för kramen iaf! :)
Ja jag hoppas också på det! Just nu är det mest det är dumma brevet som gnaver i magen.. :S
Oavsett vad som står i brevet, så behöver inte du ta åt dig av det. Kanske är hon ledsen för att det är slut? Kanske vill hon skälla på dig för att det är slut? Kanske vill hon ge dig råd? Jag har inte en aning, men det är inte en person som du måste lyssna på. Men jag förstår oron.
Paulina
De är helt sant. men även om man får höra dåliga saker av en människa som inte har nåt att säga till om så gör det ont. Och i det här fallet har jag ju faktiskt inte gjort något fel mot hennes son eller familj..
#21 Men om han har problem med sina föräldrar måste du tänka att de kanske inte mår psykiskt bra. Dessutom kan brevet handla om att hans mamma känner skuld för att ni gjort slut!
Kanske.. Men de känns lite dumt och konstigt att hon skickar de nu så sent.. Och varför lägga sig i?.. Han gjorde ju ändå ett val.. Förhoppningsvis på eget intiativ..

Du får berätta mer om det brevet när du läst det.
Om det är någonting viktigt så kanske ett telfonsamtal med rak kommunikation suttit på sin plats.
Hoppas på det bästa!
Carpe Diem
Det ska jag göra. Ja jag får vänta cohs e vad det innehåller.. nervöst..
Tack! :)
Sänder massa kramar. Förstår dig. Blev dumpad efter 25 år äktenskap. Nu har det gått 9 år.
Det blir bättre och mitt sätt var att koncentrera mig på de dåliga sidorna, specellt när längtan och saknaden tog vid. Då gick det lättare.
Sen går det över faktiskt.
Kramar igen
Väl mött, Tatsja
Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

ojoj, förstår att du mår dåligt. och efter 2,5 år så kan man må dåligt rätt länge oxå, och det måste man nog göra. det är inte bra att stänga inne sorgen.
skickar massa tröstekramar!
när det tog slut med en kille jag var tillsammans med i 2,5 år så mådde jag dåligt riktigt länge. släppte inte honom på säkert 1,5 år. helt sjukt.
det är förjävligt när de säjer en sak, men egentligen inte menar det, och senare kommer det fram hur de verkligen känner. det är bara fegt!!!
kramkram
/ Johanna Hoogendoorn, ordförande för Kattens Talan
# 26 Oj efter 25 år.. :S och jag som tycjer detta är jobbigt.. Jo jag frösöker koncentrera mig på det dåliga.. Men de är svårt,Tyckte ju så mycket om honom.. =/
#27 Usch :( Ja jag känner att jag lever på hoppet.. Att jag väntar på "sen", Men vad är sen lixom? :( Han kommer ju inte komma tillbaka och de är så jäkla svårt att inse att det aldirg kommer vara han och jag igen.. :/
Kramar på er!
#28 Det gjorde jag också. Men med tiden har jag förstått att jag inte var den enda för honom. Sen skämdes han att jag gick med rollator efter en trafikolycka. Det var så mycket som blev fel tillslut att skilsmässa var enda utvägen.
Lovar att det blir bättre. Nu ringer jag honom bara när våra söner och barnbarnet fyller år och julen. Han ska inte slippa undan där inte.
Ger honom lite dåligt samvete, då det bara är ena sonen som han själv hör har sig till.
Kramiz
Väl mött, Tatsja
Du tittar väl in på Fotboll iFokus?
För er som vill veta vad hans mamma skrev i brevet hon skickade så kan jag meddela att jag fått det nu :)
Hon skrev:
Hej Jessica
Tack för dom fina stenarna du skickade med boken. Det var rart av dig att tänka på det. Jag har förstått på Jacob att ni gjort slut men ändå har kontakt med varandra. Ni har ju varit ihop så länge så de känns säkert konstigt, men ni är ju så unga och behöver båda få tid och möjlighet att hitta er själva och vad ni vill göra, få en bra grund. Det är ett ganska stor jobb igentligen. Oavsett hur framtiden ser ut, kommer er tid ihop betyda mkt för er båda, tror jag. Ni har lärt er själva och varandra en hel del. Roligt om ni kan fortsätta vara vänner. Vi är glada att ha fått lära känna dig också. Micael, jag och vi tycker om dig och önskar verkligen att du ska få det bra och få iordning på tillvaron. Tiden går fort. Snart student.. Vill du fortf praktisera på Brännö så står erbjudandet kvar. Hör av dig i så fall så kan vi prata om det. Vore roligt om vi hördes av iaf. Skriv eller ring. Sköt om dig! Kramar Från Johanna.
Känns rätt skönt.. Och värmande efter jag läste detta.. :)
#30 Det var ju ett fint brev :) Önskar jag lunde fått något sådant nån gång :P
#30 fint, och du är säkert väldigt lättad :)
#31-32 Känndes jättebra när jag läste det. :) Mycket lättad!
Vilket fint brev.
Skillnad mot mitt ex mor och min exen. Hans mamma ställde till fest när vi skilde oss och min egen mor ringde honom och sa att han aldrig skulle ta tillbaka mig. De har alltid stått på hans sida mot mig.
Väl mött, Tatsja
Du tittar väl in på Fotboll iFokus?
Jag finns här Jessica, de vet du.
För er som inte vet så är jag o Jessica vänner och har la varit bästisar i 8-9 år. :-P
#36 Ja hon är mkt go :) Har haft henne lite som reservmamma när min egen inte är som hon ska.. Så saknar henne faktiskt!
#38 Jo lite kontakt kan jag säkert ha. Via brev och sms och så. Man känner ju vart gränsen går lixom.. :)
Vad rart av henne att skicka ett sånt där brev! Det skulle jag också velat haft. Jag hade då en väldigt tät kontakt med mina "svärföräldrar".
Det har nu gått över ett år sedan som jag blev dumpad efter 4½ år som tillsammans. Bodde ihop och allt flöt på. Eller inte riktigt. Men vi tyckte väl att det var bra. Att det tog slut mellan oss är det bästa som hänt. Visst det gjorde ont. Han kunde varit smidigare och sårat mig mindre. Men efter det har jag vuxit så otroligt som person. Vi var inte bra för varandra. Men jag ångrar verkligen inte att det varit vi.
Det är ett steg i livet som jag är glad över. Samtidigt gör det fortfarande ont. Men jag hade inte varit den jag är idag om jag inte varit tillsammans med honom.
Så se det possitivt. Trots att du inte tror det nu, så kommer det bli bättre. Du kommer må bättre. Och du kommer hitta dig själv.
Styrkekramar
#40. Oj wow att det funkat så för dig. Jag hoppas att det kommer ha en sådan inverkan på mig med. :)
Just nu gör det ont.. :/ Men försöker se det posetiva i det här och iband i små ljusa srunder så lyckas jag.. :) Men de är lång väg..
Kramar!
