Jag fick fantatiskt många tips och råd på hur jag ska reda ut situationen med min väninna! Tack! Tack! Och åter tack!

Jag har nu tagit kontakt med en diakon på Svenska kyrkan och hoppas att jag kan få med mig min väninna dit på ett smidigt sätt. De har samtalsterapi och är utbildade inom psykologi och jag tror att det är lättare att få komma dit än att få en tid inom den svenska sjukvården.

Hon har nu varit hos oss i en vecka i sträck med undantag för i lördags kväll och det har varit jobbigt. Dock tror jag att hon märker att stämningen inte är den bästa då jag faktiskt har fått lite pengar och hon var dessutom varit ovanligt duktig på att plocka undan efter sig. Jag är fylld av dåligt samvete trots att jag vet att jag måste göra något. Min sambo tappade lusten för allt i fredags och söndags kväll så vi gick och la oss tidigt. :-( Visst kan det vara mysigt att lägga sig tidigt men inte för att man i princip måste för att få vara i fred.

Hon har varit här åtminstone några dagar i stöten fyra veckor i rad nu och nästa vecka är det lov….

Jag återkommer och berättar hur det går framöver.

Tack igen för alla goda råd och allt stöd!

Kram till er alla!