Jag läste i en tidning där man intervjuade ett par kända män om vad deras recept på en lyckad relation är.

Och precis som så många andra svarar de ungefär likadant:

Man ska ge varandra utrymme.

Man ska inte göra allting tillsammans.

Man ska odla egna intressen på varsitt håll.

Osv, osv.

Men stämmer alltid detta? Är det inte i allra högsta grad individuellt i ett förhållande vad som passar ens egen relation bäst? Jag har ett svagt minne av att vi har haft en liknande diskussion uppe tidigare, men det var svårt att söka fram eftersom jag inte specifikt kom på något ord att söka på.

Vad gäller mig och min man så kan jag nog säga att det som gör vårt äktenskap speciellt är att vi gör allting tillsammans. Vänner, hobbies och annat är något vi har gemensamt och det blir liksom limmet i vår relation. Vi gillar ju att göra saker ihop jämt! Våra kompisar kan till och med ha lite roligt över att vi alltid 'hakar på' varandra om något nytt dyker upp. Och jag älskar att min man är så lätt att få med på nya stolleprov, och likaså tvärtom. Jag köpte inlines. Då köpte han sig ett par nya. Han skaffade ny datorskärm (men vågade inte komma hem med bara en, utan köpte en åt mig med).

Och så ser vårt gemensamma liv ut. Ska den ena ha eller göra något, så ska den andra det med. Vi trissar och eldar hela tiden på varandra och vi har dökul medan vi gör det.

Jag kan inte se detta som en nackdel i vårt fall, tvärtom!

Hur ser ni på 'vad som är receptet för att få en hållbar längre relation'? Självklart handlar det om ömsesidig respekt, vänskap och humor, det utgår jag ifrån i samtliga fall! Men just det här med hur man fördelar sitt umgänge tillsammans och var för sig. Vad funkar bäst för just er, i er relation?