Jag kan berätta allt för min mamma och min älskling. Och hunden då förstås :P Och en killkompis till mig.

Samma här

Mamma, pojkvän och hund. Hunden får höra precis allt, även sådant man annars vill ha för sig själv 

Ja hunden och katten är bra att ha :P Dom får höra mycket :P. Sedan är det väl min sambo och några få riktigt nära vänner.

Sofia o Jeanette kan jag lita på o berättar allt för…

min  man oxå, men vissa saker vill man bara ta med en vän :)

Pratar allra mest med min pojkvän=) Men sen finns det väl saker man inte kan tala om riktigt, så dem brukar jag hålla för mig själv.
Har bara pojkvännen att prata med, så han får höra en del^^

Sambon! Sen är nog mamma och pappa rätt bra också, men det är oftast bara en av dem som får höra beroende på vad saken gäller.

sambon han e nog den enda som jag säger ALLT till , men så pratar ja mkt med min mamma och min bästa kompis oxå, annars e jag ganska öppen av mig och säger de mesta till de flesta ;)

pratar med råttorna, mig själv, min bästa kompis och min kille=)  men inte nödvändigtvis i den ordningen!

Min mor berättar jag de mesta för. Annars har jag en nära vän jag berättar mycket för också.

Ingen.

#11 Inte bra det :( Du har oss här i alla fall!

Min man och min son känner jag 100 procents förtroende för.

Säger som Annette. Blivit sviken tillräckligt många gånger att jag håller det mesta för mig själv. Tror inte det finns någon som vet allt om mig.

#14 Finns här för dig med

Ärligt talat finns det säkert en mörk djup hemlighet någonstans långt inne, som ingen vet om mig. Men den har jag glömt själv.

Bränd har jag blivit många gånger. Men inte av mamma eller killen. Och som tur är inte för min killkompis, som jag vågade öppna mig för.

Så nu vet jag att man måste våga för att vinna ibland, även om man många gånger blir bränd.

Du är snäll du Hera…

Nä, men har man redan som liten fått lära sig att det man tycker/känner är oviktigt i kombination med att blivit sviken för ofta, då lär man sig till slut att hålla allt inom sig.

Vissa kan säkert uppfatta att man är ytlig när man pratar om sig själv, men det är i allafall i mitt fall av rädsla.

Berattar olika saker for olika personer. Men det mesta far min pojkvan hora.

två killkompisar och en tjejkompis..

Har ingen jag kan berätta allt för längre och kommer nog aldrig lita på en person så mkt att jag berättar allt för den. Det är för utlämnande.

Jag litade mycket på min mamma i tonåren, berättade allt men hon kunde aldrig knipa käft. Inte ens om man sa det i förtroende till henne. Berättar allt för min pojkvän utom sådant som rör honom elr hans familj han blir bara sur då.

Ja, som sagt så berättar jag de mesta för min mor. Jag kan väl säga att vi pratar om allt överlag! Men när jag nu läste heras senare svar så är de ju vissa saker som inte ens hon vet om och kommer aldrig få veta.
Och en av dem sakerna är de bara en enda människa i världen som vet om (förutom den andra som var involverad) och hon betyder mycket för mig. De kändes som vi kunde berätta precis allt för varandra och sånna vänner ska man hålla hårt i! .. Jag vet att hon håller det för sig själv:)

Katterna :P Och mina bästaste vänner, Elin och Sofie!

Ja, får man ta med katterna så vet dom nog väldigt mycket om mig. Framförallt min äldsta (och uppnappade katt) Matilda.

Mina kaniner, hundar, katterna och så Ferdinand ;) Ja, så har vi killkompisen och några få vänner…

Min hund, väggen och sen ingen mer.

#12. Tack så mycket, men det är inget jag är missnöjd med. Jag vill inte ens berätta allt för någon, Inte för att jag har några mörka hemligheter, men lite intregritet vill jag ha.

#26 Aha okey

Ingen, tycker inte om att lämna ut mig.

Min älskling och min familj. I första hand sambon och mina syskon och i andra hand föräldrarna:) Det beror lite på ämnet.

Jag har ingen som jag kan prata med om precis allt, tex kan jag inte prata om vissa saker med min sambo men då kan jag ta det med min vän istället och tvärt om. Så om man lägger ihop sambo, vän och familj så kan jag prata om allt. :)

pojkvän/mamma/svärmor

an ode to my X :D

Mitt ex. :D Där finns inte en enda gräns för vad som kan tas upp. Min syster kan jag nog ta upp de flesta ämnen, men det går att chockera henne så vissa utelämnas. Men hon kommer på steg nr 2 för att kunna prata om allt med.

Sedan får folk i min närhet helt enkelt stå ut med att jag när som helst dimper ner med en ur det blå fråga eller blottande. Jag väljer den jag anser passar bäst för nuet..
Medan mitt ex.. han är en klippa.  Jag hör av mig till honom om allt och för allt.
Inte för att jag behöver det lika mycket som att han har kapaciteten som krävs. Han har förmågan att precis som jag ställa sig utanför och granska situationer objektivt. Om än mer än mig till och med.
Jag kan lufta mina innersta och värsta tankar utan att det blir en röra av det och jag kan konstant ringa honom och uppdatera honom om barnen.
Om han vill det? Ingen susning.. han säger inget så. Jag kan tänka mig att det är tufft att vara utan barnen så jag gör vad jag kan för att försöka hålla deras närvaro så levande som möjligt.

#32

Klart jag vill det, annars hade jag sagt ifrån. Säger iofs ifrån om det inte passar med, men då tar vi det så fort det går.

De löften jag gav dig då vi gifte oss, gäller på det stora även fortfarande. Jag har lovat att stötta dig och se till att du har det du behöver, till den gräns min makt räcker till.

Att vi nu valt att leva åtskilda och inte vara man och hustru längre, anser jag inte vara skäl nog att dra in på de mest grundläggande egenskaper runt vad vi byggde vårt förhållande.
Min kärlek till dig, som mor till två av mina barn, är stor.

___________________________________________________________________

Även jag finner ett stort förtroende i Lorelai. Jag känner att det som rör mig, livet och situationer rörande Kvinnor, barn, skola, vänner, egna bekymmer och sorger, kan jag tala öppet om med min ex-fru.

Men jag har egentligen bara min syster och min bror att vända mig till om precis allt. Inte ens de kan i alla tider veta allt om samma sak. Men jag har iallafal lufthål i isen för alla aspekter av livet.

Jag berätar allt för ormen och min nalle.. jg säjer oftas tinte något till någon.. är ganska sluten va mig.. jag kan skriva lite på någon i fokus sida om jag mår dålig o behöver stöd.

Ingen tror jag men det beror  mer på mig själv än på dom jag har runt omkring mig.

Det beror på hur man definierar precis allt. Jag berättar nog inte allt för någon. Har stark integritet. Men min sambo får höra nästan allt.

Önskar jag kunde skriva min partner men nejnej…  inte heller mina föräldrar, men det finns en….. en gammal vän som jag kan berätta allt för, det är gött att veta/känna

jag säjer inget till min kille eller till mina föräldrar..