Kolla med födelsebevis för onom. Där kan pappans namn stå med.

Du kan ta kontakt med skattemyndigheten och få personbevis på din sambo och pappa och mamma.Om mamman nu lever så kan det vara känsligt om  hon aldrig pratar om det Men har du ställt frågan utifrån obotliga eller ärftliga sjukdomar som ditt barn kan ha ärvt.Så gjorde jag med min sambos pappa då han var adopterad.PÅ så vis fick vi tag i henne även om hon sen valde att inte svara!!

Letade även på min morbror som var bortadopterad och inte visste detta..Blev lite turbulent där men det var utifrån att vi fått reda på att han fått sin mammas sjukdom och att läkarna hade svårt att sätta diagnosen då den var ärftlig..

#1: Födelsebevis för min son?
Det har jag redan kollat. Där fanns han inte med.
Kollade även med sonens pappa via födelsebevis.
Där stod han inte heller med.

Så den gick inte, tyvärr…

#2: Nej det var då som det blev som mest aktuellt för mig o jag började fundera över det här. Då jag väntade lilleman o satt där på MVC o dom frågade om ärftliga sjukdomar i släkten, hos mor o farföräldrar.

Men, tog mig inte för att fråga då heller.
Svarade barnmorskan med att, han har ingen kontakt med sin pappa (sonens far).

Knivig sits. Jag förstår att du vill att de ska kunna bilda en relation. Det kan ju vara så att han gjort något mot mamman /farmor) som gör att hon inte vill ha honom i sin familjs liv mer. Då kanske man måste respektera det.

Jag hade ingen relation till min farfar, träffade hon någon gång dock, men jag led inte av det. Att din minsting frågar efter farfar är (från en icke förälder) en del av uppväxten, man lär sig att det finns mor och farföräldrar och frågar då efter dem.

Jag tycker du ska prata med din karl och hans mor, säga att du tycker at dina barn förtjänar en farfar om det finns en chans at han kan finnas. Då kan de kanske hjälpa och om inte annat förklara varför han inte ska finnas i era barns liv. För utan att veta något alls om honom, kan du ju inte annat än undra.

#5: Jo, jag vet att det är en naturlig del av uppväxten och ens personliga utveckling att fråga om t.ex mor- och farföräldrar. På hans dagis är det ju många barn som då o då hämtas o lämnas av dessa, samt att det pratas en del om alla möjliga närstående på dagis. O han är ju precis fyllda 3 år, så det är klart att det rör sig mkt i hans huvud.

Än är han ju, hur som helst, för liten för att ta diskussionen om farfar med honom. Men jag vill liksom vara förberedd då den dagen kommer… :-)

O självklart har jag ju, som jag skrev, tänkt tanken att den här farfar kanske inte var nån höjdarkille alls, kanske rentav elak? O är så fallet så går jag ju inte vidare med att sonen prompt ska behöva träffa honom o så. Respekterar såklart ett sådant svar av hans farmor med, om jag skulle fråga, o hon skulle svara o berätta hur elak han varit mot henne, t.ex om han misshandlat henne eller nåt annat dumt…

Då skulle jag bara beklaga att hon varit tvungen att gå igenom den skiten, o släppa det o gå vidare… Men… Nu är jag ju oviss detta… Hade vart skönt att veta liksom… Förstår du?

Jag är inte tillsammans med sonens pappa längre, vi är separerade.
Så han är inte min sambo längre, o farmodern ej heller min svärmor längre…

Första tanken är att din man kanske kommit till genom en våldtäkt och då har jag full förståelse för om farmordern inte ens vill nämna hans namn eller låtsas om att han över huvudtaget lever..

#6 Aha, men om ni är separerade så ser jag inget hinder i att du måste hålla dig väl med dem och så. Inte att du ska starta ett jättebråk eller så, men sätta dig ner med dem och förklara att dina barn har rätt till en farfar, om denne vill ha en relation. Då kan du ju som sagt få veta om han lever, eller vad han heter osv. Om han nu vart hemsk, och det är därför han aldrig förts på tal, ja då får du veta det med och slipper ovissheten.

Det är ju som sagt för barnens skull du undrar, och kanske ev för sjukdomshistorik, så tryck på det.

Ja, jag menar det, jag med…

Jag ska ta upp det här med henne vid tillfälle…
Hon tänkte komma förbi mig o hälsa på i min nya lägenhet nån dag framöver, så då ska jag faktiskt passa på att ta upp det direkt då. Förhalat detta nu i 4 år… Nu får det räcka!

Men…
Om hon vägrar berätta nåt alls…
Har jag då rätt att genom skattemyndigheten ta reda på vem som är min sons farfar, iom att jag är hans målsman?

Tvivlar dock på att han är registrerad i papprena som far till sonens far. Min vilda gissning säger mig att där står: "fader okänd"…

Ta en sak i taget. Se vad hon säger om det, och tiger hon som muren, ja då får du ta tag i den biten =)

Jag känner inte min farfar heller. Och min far vet inte heller vem det är. Vi vet inte ens förnamnet.
Min farmor vägrar prata om det så man tänker ju att någonting hemskt måste ha hänt.
Jag har ingen lust börja rota i det för just farmors skull, hon har säkert bra anledningar att inte prata om det.

Tänker att det mest är du som är nyfiken och vill veta.  Ett litet barn kan lätt låta sig nöja med en enkel förklaring som att "vi vet inte vem han är" eller nåt liknande.  Om barnets pappa accepterat det då varför rota?  Om barnet när han blir tonnåring fortfarande grunner mycket över sitt ursprung då kanske han börjar leta, men jag tycker inte du ska rota i det när varken farmor eller pappan tycker det.  Det kan ju också vara så att det skulle skaka om tillvaron rejält för helt okända människor, t.ex. okända pappans familj (han kanske var gift? eller gifte sig sedan och familjen inte vet nåt om att din mann finns).  Så av respekt för farmor och eventuella okända människor, ligg lågt och nöj dig med att försiktigt fråga farmor.

Självklart så är även jag intresserad av att veta vem sonens farfar är. Allt annat vore ju otroligt korkat. Jag menar, det är hans kött o blod, det hör till hans historia, hans familj, hans blodband… Det är väldigt stort!!!

Allt annat vore direkt idiotiskt!

Det är ju oxå så att jag behöver inte rätta mig efter vad farmodern o pappan tycker o tänker om sonens farfar. Jag är en del av familjen, om än vi separerat, o jag är intresserad av släktband och vart man kommer ifrån. Ens ursprung, helt enkelt…

Släktforskar en del oxå och finner det hela intressant!

Men i det här fallet handlar det om något som står en nära o är viktigt. Ens rötter, min sons rötter. Som han har rättigheterna till. O tro mig, så väl känner jag min son, att den dagen han frågar efter sin farfar, så kommer han definitivt inte att nöja sig med ett svar som: "vi vet inte vem han är"!

O visst kan det vara så att farfar kanske hade en egen familj, var gift, osv. Men i det fallet så struntar jag fullständigt i vilka konsekvenser det skulle ge honom o hans familj. Kalla mig elak eller vad som helst. Men otrogna män har jag ingenting till övers för…

Skulle det vara så så är det la på tiden att sanningen kommer fram tills hans familj vid det laget. Sanningen om vem han verkligen är/var!

Det är varken mitt, min sons, min sons pappas, eller min sons farmors fel att han isåfall varit otrogen o bedragit sin familj.

Det är nåt han får stå för på egen hand!

Men…

Sen är det ju inte säkert att varken jag, eller min son, eller nån annan heller för den delen skulle välja att kontakta den här farfarn, ifall vi fick reda på vem han är… Det beror ju helt o hållet på hur situationen ser ut just då…

Men, en sak som är säker…

Jag skulle inte välja att tiga, inför min son, o honom, för att skona hans familj, ifall han varit otrogen, eller så… Absolut inte!

Jag tycker att du borde tänka lite mer på konsekvenserna. Tänk om du sårar farmodern så att er relation blir jobbig. Vill du att ditt barn ska vara utan farmor också?

Och jag tycker inte att blodsband har så stor betydelse. Min fästman vet inte mycket om sin riktiga far och har aldrig träffat honom. Det är låtsaspappa som faktikst varit där i alla år och kännner honom som person.

Om det nu inte är din nyfikenhet, så låt din son växa upp och bästämma själv. Fastän han kanske är nyfiken så tycker om sin farmor så mycket att han inte vill såra henne.

Min mamma har en bror som jag aldrig träffat. Pga personliga omständigheter valde han att lämna allt bakon sig när han va runt 20. Visst undrar jag om honom. Och jag undrar om jag har kusiner nånstans jag aldrig träffat men jag vet att det är jobbigt för min mamma och hennes syskon så jag skulle aldrig försöka ta reda på var han är.

håller med 12 och 14

Jag är ingen sån person som bara går på o kör över allt o alla i min omgivning för att få "det jag vill ha". Verkligen inte! Hade jag varit det så hade jag kämpat betydligt mer under alla år som gått med att ta reda på detta. Då hade jag vid det här laget troligen redan vetat vem han är oxå…

Men, som jag skrev i trådstart o inläggen närmast därefter, så har jag länge funderat över hur jag ska göra med den här frågan. Om jag ska ta reda på sonens rötter, eller ej… Kanske gör jag det en dag, kanske inte…

Helt klart så är inte blodsband det enda som räknas. Det är jag helt på det klara med. T.ex vid adoption. Det är ju adoptivföräldrarna som kommer att vara dom riktiga föräldrarna i barnets liv. Adoptivföräldrarna är ju i det läget bara "ett namn på pappret", om ens så pass. Beror ju på om det är anonym eller öppen adoption.

Min äldsta son är oxå ett bra exempel. Han hade en bättre far & son-relation till min f.d. man, än vad han på den tiden NÅNSIN hade med sin biologiska pappa.

Allt blir ju som sagt vad man gör det till… ;-)

Jag lovar att inte göra något förhastat!

förtydligande ang #16:
Såg att det blev lite konstigt med adoptivföräldrarna.

Jag menade såklart att:

T.ex vid adoption…
Det är ju adoptivföräldrarna (dom som adopterar barnet) som kommer att vara dom riktiga föräldrarna i barnets liv. Barnets biologiska föräldrar är ju i det läget "bara ett namn på pappret", om ens så pass. Beror ju på om det är anonym eller öppen adoption.

En annan aspekt är att om din sons pappa inte är bortadopterad så kommer det vilket denna osynliga pappa vill eller inte komma i dagen den dagen han dör för då kommer sonen (pappan till ditt barn) få ut sin arvslott.Hur kul är det för dom som inte vet!!!!

#18: Inte om det står "fader okänd" i folkbokföringen.

#18: Ja helt rätt.

#19: Nej, men det är ju 50/50 % chans, liksom…

DEt lär ju visa sig, om vi inte tagit reda på det tills dess…