Alla bra killar är upptagna sägs det ;) Men för oss som utåt sett tycks ha ett perfekt förhållande med en perfekt kille kan jag säga att det ligger mycket jobb, kompromissande och framförallt diskuterande och att vara lyhörd! Inget förhållande är sådär perfekt som på film av sig själv, iaf inte i längden.
Men jag kan bara säga att jag har en av de där killarna och det tack vare att vi lyssnar, pratar och kompromissar fram ett underbart liv tillsammans:)

Jag hittade den perfekta killen, för mig då. Han ser bra ut, han passar mig bra och han är singel. MEN han är den veliga typen

Det är ganska svårt att hitta en partner om man isolerar sig.
Så det är kanske det första du ska ta i tu med, att hitta ett intresse, kanske gå en kurs eller liknande. Komma ut.

Man hittar dom inte, dom dykar upp från ingenstans när man minst anar det! När man inte är inställd på det, när man inte letar, då kommer dom där… Det var så jag gick från singel till upptagen för dryga två månadet sedan :)

#1 & #2 

Ni har tur ni   Vart fann ni era killar nånstans?

Sedan jag skrev det här inlägget så har jag suttit och funderat, jag tror eller jag vet att jag är livrädd för närheten ett förhållande ger.

Jag vill ha ett förhållande, vill skaffa familj och hela "svensson" paketet, men jag har haft så dåliga erfarenheter när det gäller kärlek så jag har blivit lite avskräckt, men har endå så mycke kärlek inom mig som jag vill dela med nån…..

Men jag är så kluven!

Det blir bara så ensamt när man inte har några vänner kvar, och jag har så mycke att ge o ingen att ge det till

#3  Ja du har rätt… jag har funderat mycket på att börja i nån skaparkurs eller så, men just nu så har jag hamnat i en svacka som jag har lite svårt att komma upp ur, allt känns så meningslöst….så först o främst så ska jag fokusera på att ta mig upp ur den här gropen jag grävt ner mig själv i, sen ska jag ta itu med nån sysselsättning…..

#5 På en dejtingsida. Fast det finns så många oseriösa killar där också

#4   Jag letar inte   jag väntar

jag har varit anti när det gäller kärleken väldigt länge nu, men har på senaste tiden kännt mig redo att börja älska igen och nu har jag väldigt bråttom att komma ut på banan igen haha, men du har rätt i der du skriver, det dyker upp när man minst anar det.

Jag får ta det som det kommer, men jag vill att det ska komma nu! *S*

#4: Håller med, helt o fullt… Jag letade, o letade, o letade, o letade… Efter en väldans massa letande o bara nitar o törnar så gav jag upp! Det finns ingen för mig!!! Slutade leta helt!

*POFF!*, sa det… Då stod han där framför mig… Först nu har jag börjat förstå att det är sant… Det fanns verkligen nån för mig, o inte vem som helst. Verkligen "the love of my life"…. ääääntligen!!

Så…

Mitt tips till dig:

Sluta leta, då finner HAN dig!

*kramar om*

#5 Via en vän, var egentligen hon som skulle träffa honom men de hade bara pratat på msn så jag vågade ju inte släppa iväg henne ensam ;) Hela storyn kan du läsa här om du vill.

#5   Jag har inte lust att träffa nån via internet, hade en dålig erfarenhet för några år sen där det höll på att gå riktigt illa och jag kan tacka min lyckliga stjärna att jag idag lever utan fysiska skador

#8   Tack gumman, kul att höra att du hittat din one and only

 jag kan inte riktigt påstå att jag letar, jag vill bara ha.

 men får hoppas att det går lika bra för mig som det har gått för  dig!

Kramisar

Fast jag letar inte, det är dem som kommer till mig

#10 Ajdå, det lät inte bra :( Har träffat en hel del från internet och de är underbara människor. Fast alla är ju inte det, typ

Merqurius; ja det viktigaste är att du tar hand om dig själv först och främst :)

#9  Vilken underbar historia  

Hoppas att allt går bra, och ni snart får råd att gifta er!

Önskar er all lycka på er resa tillsammans genom livet

#11: Du hittar honom med, rätt dag, rätt tid… ;)

*kramen*

#12  Haha, ja samma här, fast dom som kommer till mig är bara idioter som håller på med mer idiotiska saker.

Jag mötte dock min första kille via internet, vi hade det bra tillsammans tills han började med steorider och använde mig som slagpåse…..visst kan man möta toppen killar via nätet, men jag är inte bredd att ta den risken igen.

#13   Ja precis, välmående först, kärleken sen   men tror att jag skulle må så mycke bättre av att ha nån att dela min smärta sorg o även glädje med, kärleken läker många sår, som en sorts rehabilitering kanske? haha

Men vafan jag är snart 22, jag är ung o har hela livet på mig att hitta den stora kärleken….väntar man på nått gott så väntar man aldrig för länge….men ibland har man lite bråttom att få det goda

#15  Hoppas

#14 Tack :) Hoppas du (och alla andra) också får uppleva detta

Som Hera sade, läk dig själv först. Jag vill inte missuna dig kärleken genom att vilja att du ska vänta och hela dig själv innan, men jag vill att du ska uppleva den till fullo! =)

Själv mådde jag väldigt dåligt, och under denna tid träffade jag inget annat än idioter och höll även jag på att råka illa ut någon gång. När jag började må bättre, och blev stabilare med mer energi så stod killen där, han som jag spanade på i matsalen, kollade på i skolkatalogen när jag var 16 som jag aldrig vågat prata med då jag trodde han spelade i ligan över mig.

En dag stod han där, vägde tå till häl på fyllan och ryckte mig i luvan och frågade efter min iller som han sett mig ute med. Veckan efter skickade jag ett sms, en vecka senare var vi tillsammans och nu är det tre år still going strong ;)

Jag tror på dig! =)

De dyker upp då man börjar trivas med att vara ensam.

#19  Haha härlig historia   Det är kul att höra hur par träffades och vart ihop, varje historia är så unik. 

Jag mår mycket bättre nu än vad jag har gjort och tagit mig ur mitt gamla liv och umgänge, men min "stämpeln" finns fortfarande kvar och såna är svårt att skaka av sig….rykten sprider sig snabbt i den här stan, kanske därför alla dessa idiot snubbar hänger efter mig för dom tror att jag är samma person som jag var förr.

Du och Hera har rätt i att jag måste läka mig själv, om jag inte älskar och tror på mig själv, varför skulle någon annan kunna göra det?

Men det känns bara så ensamt i denna plågsamma process

#20  Då borde den dykt upp för länge sen.

Mitt senaste seriösa förhållande var för 4år sen, efter det så har det varit mycket dejting och halvseriösa förhållande, jag trivs riktigt bra i min ensamhet, men skulle vara fint att dela den med nån ibland

Puttade upp lite hur det var för mig, det var inte så lång tid, men det var det bästa jag gjort. Att lära mig att trivas ensam. Tråden "att bli singel…"

#23  Oj…du har levt liknande som jag har haft det dom senaste åren,b.la mycke festande och annat skit, mycke olika killar osv

hoppas att det oxå slutar liknande som det gjorde för dig o jag träffar min "slusk"

Jag vart mer lr mindre tvingad av mig själv till min ensamhet, jag mådde väldigt psykist dåligt i många år, en period så kände jag mig som den ensamaste personen i världen, och levde därefter men mådde dåligt av att vara så ensam.

Nu idag så trivs jag bäst i min ensamhet (jag har iaf 2 katter som sällskap) =)  Jag bodde ihop med en kille under 4mån i sommras, vi tyckte mycket om varandra men känslorna svalnade men vi flyttade endå ner till småland tillsammans eftersom vi jobbade ihop och trivdes så bra tillsammans, nu har jag flyttat tillbaks till södertälje och han tillbaks till estland och det är efter det som jag har börjat känna mig ensam fast jag oftast tycker att det passar mig utmärkt

#20 ja, fasen så sant!! Jag kände mig så nöjd med att äntligen klara av att vara singel och ville inte ha nån kille.. Då träffade jag Kalle.. Och är kär och galen igen :) Och han är verkligen en sån där perfekt kille som man inte behöver jobba med för att få förhållandet att fungera.

Kan instämma i kören att den bäste dyker upp när man mår bra och inte behöver honom egentligen.. När jag nyss hade separerat från min f d och köpt ett eget hus år 2000 var ungefär min lyckligaste tid i livet. Jag skulle inte ha nån mer man! det var jag helt övertygad om och det sa jag till mina kompisar.  Och det var nåt av det första jag sa till min nuvarande man när han hälsade på första gången "bara så du vet så ska jag inte ha nån man!".  hmm…  det funkade väldans bra som raggningsreplik…

Så fortsätt trivas med att bo själv och lägg energin på att  berika ditt liv med intressen och människor.  Är övertygad om att om man har ett bra liv och bra självkänsla är risken mycket mindre att falla för en dum typ!

De finaste är oftast upptagna, är man ute för sent får man ta bottenskrapet. ;-)

de du tror är finast är alltid sämst egentligen har jag lärt mig. så satsa på bottenskrapet, då vet du iaf vad de är kapabla till!!

#28

Klokt sagt och det jag ville komma fram till :D

#0, var hittar du dom? På Match.com  Åh vilket fint rim.
Jag hittade min karl där och även många god killar på norrlandskontakten.se.