Jag är tyvärr inte bra på detta. Men du måste få fram dina känslor på något sätt. Jag känner inte er, och vet inte hur du ska göra. Men att prata är A och O. Lyssnar han inte, då ser jag det som ett stort problem.

Kanske går han med på samtal med någon professionell?

Om inte, då ser jag inte många utvägar.

Själv accepterar jag aldrig sådant. Men det är så personligt.

Lycka till!

Hera,

Ja, helst vill jag lösa problemen och komma vidare. Att skiljas ser jag som en sista utväg, som ännu ligger en bra bit bort.

Han lyssnar, vi bollar ämnet fram och tillbaka.. han säger att det enda respektfulla är att förstå bättre vad mina gränser är, för att kunna undvika att situationen förvärras.

Dock verkar han inte förstå att jag aldrig kommer att acceptera att få veta saker sist. Att få gissa mig till vad som hänt. Trots att jag varit mycket tydlig med att förklara min ståndpunkt.

Känns som att vi pratar, men det vi tror är samförstånd visar sig (vid nästa bråk) att vi inte alls förstått varandra så bra som vi trodde…

Jag hoppas någon annan kan hjälpa dig, eller ge tips.

Jag vet inte hur man löser ett problem som ni har. Du skriver att han lyssnar, gör han verkligen det när han inte förstår?
Lyssnar ni på varandra?

Jag tycker vi lyssnar på varandra, men har svårt att få fram precis vad vi vill säga. Det i sin tur leder till att vi analyserar sönder vissa aspekter, medan andra saker inte belyses tillräckligt.

Idag har vi (verkar det som) nått en bit längre, då jag frågade om han i klartext visste vart min gräns går, när det kommer till respekt för vårt förhållande. Då han pratat klart, poängterade jag vikten av att han måste kräva samma respekt av andra tillbaka.

Han har alltså inte svarat alls när tjejen önskat honom våta drömmar, medan jag tycker att hon betett sig illa och att han måste ha tydliga gränser för vad han tolererar. Annars blir det uppmuntrande för dem att 'försöka' få igång grova snack vid senare tillfälle. Jag bad honom ta bort henne från sin MSN, vilket han gjorde på en gång.

Så det största problemet är just nu vår skillnad i hur vi låter folk behandla vårt förhållande - eller kanske snarare vilken typ av kommentarer han struntar i att tydligt säga stopp för.

Att han har behov av andra kvinnors komplimanger gör det svårt för honom att se skillnad på en rak komplimang och en kvinnas försök att 'känna efter' om hon kan komma med mindre oskyldiga kommentarer…

Jag har sett hans inlägg och så på sidan han besöker och han har bett om råd för att kunna bättra sig och förstå hur man kan komma vidare. Det ser jag som ett gott tecken, men tyvärr så har ju Kvinnor då inte alltid varit helt oblyga med att komma med 'jag tycker du är så bra, önskar jag hade en man som dig.. lika sexig' bla bla..

Där uppstår konflikt, då han ens svarar på dessa kommentarer. Jag ser inte en (för vår relation) konstruktiv anledning till att annat än strunta i dessa kommentarer.

Känns som att jag svamlar..

Just nu känner jag mig förvirrad och som att min förmåga att beskriva detta hamnat i en mixer..

Är dock mycket tacksam för råd och tips.

Jag förstår verkligen konflikten, men åter igen (tjatmaja) jag förstår dina känslor och tankar, inte hans. Jag hoppas verkligen någon annan här inne kan försöka hjälpa dig.

Kram Hera - Sajtvärd

Ojoj, en knepig situation..

Ett första steg tycker jag du gjort när du tagit upp problemet och försöker prata med honom! Kommunikation är A och O.

Jag har inga egna erfarenheter av just det här men skriver det jag kommer på kanske kan hjälpa till lite.

Att göra saker tillsammans utanför hemmet kan hjälpa till att känna efter vad man bör satsa mer på och vad man kanske inte borde lägga så mycket energi på. Ett biobesök, att äta ute- vad som helst som ger lite tid till att bara umgås utan att behöva tänka på vad man borde diskutera och hur man kommer vidare i problemen.

Att bara befinna sig på en ny plats, ensamma, kan också frammana till att diskutera och "bekänna" saker man annars inte orkar ta upp hemma. Gå ut på en vinterpicknik. Ta med varmt och dricka och lite att äta och gå ut i skogen. Sätt er och prata. Då blir det inte så instängt och det är inte lika lätt att börja gräla utan man tar det lite lugnare.

Jag vet inte. Kanske funkar det.

som jag ser det, har man problem så pratar man med personen som är inblandad. hjälper ju inte att prata med resten av världen! säg åt honom att du vill att han ska prata klarspråk med dig, int emed andra Kvinnor på internet.

hej och tack för tipsen!

Jo, som hus-musen säger, så är det en stor anledning till att jag känner mig förbisedd: att han har försökt bättra förhållandet utan att ens tala om för mig om hans metoder…

Det är ju då endast sedan i onsdags som jag vetat om detta. Jag har under dessa månader här under hösten, sett bra förändringar i hans sätt att förhålla sig till oss. Nu känns det konstigt att det är andra Kvinnor som typ räddat vårt förhållande, samtidigt som de skapat en spricka..

Jag ser det positiva i att han sökt ett sätt att finna någon att prata med, men samtidigt känns det lite som att han gått i par-terapi utan att ta med mig. Denna sida han besökt har fört med sig mycket positivt, bättrat situationen mellan oss, men jag har svårt att respektera hans tillvägagångssätt då det varit ett, i mina ögon, dåligt val av sida, samt att det uppenbarligen inte varit 100% fokus för honom, att rädda oss.

Ja, jag sa till honom igår att han alltid kan prata med mig om allt, men samtidigt förstår jag behovet av att prata av sig med andra (precis som jag behöver nu).

Vi gör mycket tillsammans redan nu, men antagligen får vi jobba hårdare på att ha kvalitetstid tillsammans, inte bara existera på samma plats…

Han borde förbättra på sin kommunikation. Det är jättebra att han försökt göra något åt saken men han borde inte ha gått bakom ryggen på dig. Sen så är det oroande att han känner ett behov att söka bekräftelse och komplimanger från andra håll. Har han sagt varför?

Det är absulut inte ditt fel hur det än är då om man ville ha mer komplimanger från dig, borde han ha frågat istället för att gå till andra.

Men om du inte har gett många innan, kan du ju tänka på att även män mår bra av att höra hur snygga dom är eller att dom har gjort ett bra jobb.

Igår så bad jag min fästman dammsuga idag innan han skulle väcka upp mig. Han gjorde det och lite mer, men jag såg att han hade missat några dammtussar men iställer för att påpeka dom så sa jag att han är den underbaraste mannen som finns och så blev han glad och gjorde frukost till mig också. Jag vet att jag själv blir jätteglad av hans komplimanger och jag tror han mår lika bra av dom som jag.

Jag hade det litet liknande i mitt förra förhållande. Vi kunde inte heller prata ordentligt. Och när vi väl pratade, pratade vi om varandra. Han förstod mig inte, men jag förstod heller inte honom.

Det är litet synd att ni inte upptäckt och tagit tag i saken långt tidigare. Själv orkade jag inte ha det så, jag såg att vi är för olika, att vi aldrig skulle kunna lära oss att förstå varandra. Vi hade diskuterat problemet vid ett flertal tillfällen, och han upplevde det samma som jag, och vi försökte verkligen tänka på det och ändra på det. Men till slut gav jag upp, det var liksom litet onödigt att fortsätta bygga vidare på ett förhållande som var dömt att misslyckas.

Så jag har egentligen inte några råd att komma med för hur ni ska rädda er relation, då ju mitt tog slut. Men det är inte helt tokigt att kanske gå till en parterapeut om ni verkligen vill rädda det ni har. Man behöver liksom inte vara störd på något sätt för att man söker efter hjälp hos psykolog/terapeut. Det är litet synd att så många verkar ha svårt för att ta emot den sortens hjälp när den faktiskt finns.

När man har kommunikationssvårigheter kan det vara lämpligt att ta in en tredje person i samtalen.Den kan lyssna och ge er dom verktyg ni behöver att komma vidare och förstå varandra.Jag skulle rekommendera familjerådgivning.

Just nu känns det som att det viktigaste är att han lär sig skillnaden på sina gränser och mina gränser.

Han säger att han vill veta exakt vilka mina gränser är, så han typ vet vad han ska följa. men det känns konstigt att rabbla upp en lista med mina gränser. Jag tycker han ska omvärdera sina gränser och där igenom inte behöva tänka på vad jag skulle tycka om ett visst beteende eller så. Låter det galet? Kan han stå för vad han gör i alla situationer och aldrig anse att han tänjer på sina gränser, ja, då finns det ju en grund för honom att stå fast vid.

Det är ju en sak att jobba närmare två personers olika gränser, men det är svårare att greppa att han själv anser att han tänjt på sina gränser.

Jodrena -

I normala fall har vi lätt för att prata, men han verkar tro att han skyddar mina känslor genom att inget säga i detta fall. Jag får liksom dra ur han fakta. Därav att han höll tyst i de 2-3 månader han hållit till på den där siten. Och då hans initiella avsik var god, har jag svårt att kunna se skilsmässa som lösning, när vi båda vill jobba igenom detta och komma förbi det.