Några tankar
Jag har några små tankar som jag skulle vilja delge…
- Om man älskar någon, och något tragiskt händer (tex ens släkting dör). Tror ni att det är så här; om man älskar någon, så vill man gå igenom sorgen och chocken ihop. Om man inte älskar någon, så vill man vara ensam?
- När man bor ihop och livet börjar bli "vardag", så är det lätt att man backar lite. Jag upplever själv att jag i tidigare förhållande testade att inte pussa hejdå en dag. Sedan testade jag att inte pussa vid återseende. Sedan går det steg för steg i ett enda "testande" och en dag inser man att man slutat pussas osv? Är det bara jag? (obs, i tidigare förhållande)
Jo, det kan nog stämma det du säger. När min älskade bonuspappa gick bort hade jag bara min dåvarande kille att gå till kändes det som. Jag älskade honom och ville dela allt. Ibland känner jag fortfarande att jag bara skulle vilja ringa till honom och gråta när livet känns besvärligt för det är bara han som skulle förstå, men det gör jag inte. Jag har en ny helt underbar pojkvän nu, men han har inte funnits i mitt liv tillräckligt länge för att jag ska våga öppna mig helt.
Att testa att sluta pussas är däremot inget jag har gjort, men det är helt klart lätt att falla ini sin vardag och att mötet av sin partner inte betyder lika mycket längre så att säga…
/Christine

Jag tror att det beror på hur man är som människa. Min sambo är den första jag vågat visa känslor av sorg eller ilska inför men även om jag vet att jag har det valet så vill jag ibland vara ensam med min sorg och mina känslor och tankar. Jag älskar inte honom mindre för det, jag är bara van att ta hand om mig själv.
Jag har inte heller testat det.
Tror också det beror på hur man är som människa. Jag har alltid haft svårt att öppna mig, så ibland är det väldigt svårt för mig att luta mot min sambo när jag är ledsen, även om jag behöver det. Det betyder inte att jag inte älskar honom, det är bara svårt för mig att visa sådana jobbiga känslor inför folk överhuvudtaget.
HAr aldrig testat att sluta pussa eller slutat visa kärlek på annat sätt. Pussar min sambo hej och hej då varje dag.

För ett antal år sedan var jag tillsammans med en man från en annan del av landet. Vi hade inte träffats så länge när hela min värld vändes upp och ner genom en olyckshändelse. Jag kunde inte för mitt liv låta honom ta del i detta. Kanske hade det varit annorlunda om vi varit mer etablerade i vår relation men det är bara spekulationer.
Ensam - men stark!

nja håller inte riktigt med.. sörjer gör jag ensam, vill inte ha andra människor i närheten av mig när jag funderar på saker, de är bara distraherande. men de betyder inte att jag älskar dem mindre!
Qui dormit, non peccat
#1, ja! När något gjorde mig ledsen när det hade tagit slut med exet, så ringde jag honom. Ingen annan visste eller kunde förstå. Nu tror jag att nya killen börjar komma ikapp. Det är bara svårt att jämföra 5 år med 10 månader. Speciellt när amn delat dödsfall m.m ihop.