Beklagar! Men jag tror nog att det var rätt beslut.

Självklart är det inte lätt, men det blir bättre :)

"Det har gått en tid nu och jag känner mej som den mest ensamma människan på jorden, tyvärr så har jag upptäckt en tråkig sida av folk i min närhet, att om man har hamnat i svårigheter eller en kris så verkar det som folk undviker en för att slippa ta i ett problem, i varje fall så är det så jag uppfattar min omgivning nu, kanske har jag blivit paranoid eller nått."

Det är nog dessvärre så det är. Många människor har svårt att hantera när andra mår dåligt. Antingen tycker dom att det blir för jobbigt och orkar inte engegera sig eller så vet dom inte vad dom ska göra och blir rädda för att göra fel. Vad du kan göra i din situation vet jag tyvär inte. Jag har inte kommit på något bra själv.

Jag separerade i slutet på februari i år efter ett 18 år långt förhållande. Jag bor kvar i huset och jag behöll allt. I början var det skit jobbigt, kunde inte känna att detta var mitt, det var ju vårt och jag väntade liksom bara på att han skulle komma hem.

Men jag hade turen att ha en massa goa vänner som stöttade mig och som lyfte upp mig när jag "föll". Som fick mig att se det positiva med att vara kvar i detta. Och med facit i hand så gjorde jag en bra affär och nu känner jag att detta är mitt!

Min Räddning var också mitt jobb. Ett socialt jobb med mycket kundkontakt. Bor i en liten håla och ibland så frågade ju någon med ynklig röst hur det var med mig. Det var verkligen det sämsta man kunde göra. Att tycka synd om mig var inte vad jag behövde! Men det stärkte mig ändå att till slut kunna säga helt ärligt att jag mår så bra. Det här var det bästa som kunde hända.

Internet har också gett mig mycket. Nya vänner och nya insikter i mångt och mycke. Men jag är fortfarande i en process där jag försöker hitta mitt nya jag.

Det gäller att fördriva tiden med nya saker och inte älta det som varit. Visst man måste ju få ha sin "sorg" men man måste också hitta ett sätt att gå vidare. Skaffa ett nytt intresse, gå en kurs och träffa nya människor.

Lycka till!

Håller med #3, jag skiljde mej för 1 år sen efter att varit gift i 25 år. Det bästa jag gjort! Har fått ett helt nytt liv, blivit en helt ny människa. Kan träffa bekanta som inte min man var förtjust i. Barnen har fått en ny mamma.

Har så skoj, men det gäller att våga ta för sej ochså.

de är altid svårt att byta upp ur ett förhållande och de är lätt att man fastnar i hemmasittandet o går runt i sin egen lilla värld.. hur man går vidare finns nog ingen perfekt lösning på, ibland är man superdeppig i  veckor o så en dag vaknar man o tänker att nu jäklar är de nog, o på nått vis så ordnar det sig=)

men vad gillar du att göra då? har du nån polare som du kan å o ta en öl med o kasta pil eller liknande? en ny hobby (eller en gammal hobby) kanske är nått du kan tänka dig att börja med? det finns många sidor på internet och här på iFokus som du kanske är intresserad av? bara en sån sak som att gå på bio o se lite folk kan vara bra=)

Beklagar, uppbrott är aldrig roliga. Håller med vad som skrivits i att många hellre ser bort när man behöver dem som mest. Antagligen för att de inte vet hur de ska hantera det hela.

Låt det ta tid att "läka", men gör saker för dig och din egen skull. Som någon hobby, det är ett utmärkt sätt att träffa nytt folk. Kanske träning, kvällskurser?

Trist att det är tungt, men efter ett tag så hinner man ikapp sig själv och lär sig att dels njuta av tystheten och även att komma igång själv igen med livet. Att många försvinner är trist. Vet när mina föräldrars bekanta bröt upp, så hade mina föräldrar lite svårt, då de inte kunde bjuda båda, utan försökte bjuda dem en och en hem, men det är också lite svårt när man bara blir tr. Varför vet jag inte…. det slutade med att det fd paret gick på middagar och fester ihop, fast isär.

Själv när jag bröt upp med karln försvann inte alla, utan de kom springande och var helt underbara, men däremot när jag fick ett drömjobb, ny karl och bra lägenhet så blev de sura och tyckte att jag var "bättre" än dem. Konstigt tyckte jag.

#7 Vad är det för vänner? Grattis till dröm-jobb, karl, lägenhet !

Det är normalt att må dåligt efter och i samband med en separation. Känner du att du mår så dåligt att du inte kan hantera det, så ska du söka hjälp.

Har du några kompisar du umgås med? Vad gör ni tillsammans? Skulle ni kunna göra något annat än det ni brukar?

Vill du träffa en ny tjej, nu eller tror du det är bättra att vänta ett tag? Det kanske är lättare att träffa en ny tjej när man är glad och mår bra än när man är ledsen och deppig.

Har du någon hobby eller är med i någon förening?

Känner du dig låst till gården och har svårt att komma ifrån. Det är ju skillnad att bo på en lantgård med utarrenderad mark och pendla till jobbet och att vara bonde med djurproduktion.

Hoppas det ordnar sig för dig.