Av 100% tror jag fördelningen är så här:

Chefen på jobbet: 80%
Övriga delar på jobbet: 5 %
Killen: 1%
Vägverket som aldrig sandar cykelvägen: 10%
Dåliga fack, och andra dumskallar man måste ha kontakt med: Resterande 4% och kanske ibland mer.

Min depression & Panikångest till 100% om inte mer.. Usch!

Min diagnos och min j*vla ångest 40%
Min sociala fobi 30%
Min vikt 20%
Vissa människor omkring mig 10%

Jag blir inte arg på så många saker, det är mest det att jag reagerar med ilska om jag har ångest över något eller är ledsen. Då kan vad som helst få mig att tappa humöret.

Min gamla deppression 35%

Folk i trafiken 10%

Att jag är missnöjd med utseende och prestation 15%

Folk med för mig idiotiska värderingar 10%

Killen 2%

Ekonomi 15%

Familjesituationen 10 %

Resterande 6% på sådant jag inte kan förändra.

Mig själv kanske 15% Samtidgt som jag vet att jag faktiskt behöver vila ibland. Andra bilförare 5%, Illerbajs 5%. Killen resterande 80%. Haha. Blir mest arg de gånger vi bråkar annars är jag ganska lugn.

Jo, kom att tänka på en sak ang det Sarah skrev. Är det procentuellt på saker vi blir arga på, eller hur mycket ilska som läggs på sakerna? :P

Blir idiot på folk som inte kan köra bil, men de få gånger jag blir arg på/pågrund av killen så läggs mer ilska på det än föregående. Antagligen pga att han berör mig på så många plan, så massor med känslor slår ut om/när det "behövs"

Min vikt: 70%

Min lathet: 10%

Min mamma som jag inte har kontakt med längre: 10%

Min lägenhet: 10%

Mig sjalv 60%
Eventuell partner 30%
Uni 5%
Vanner, bekanta och familj 5%

oj vilken klurig fråga!

• hela stockholm med alla människor, bilar, sl-systemet 75%
• folk med för mig helt idiotiska ideer 10%
• mig sj 15%

30% Mannen

50% män med makt och använder den för ELÄNDIGT t.ex. George Bush

10% Chefer på jobbet

10% Telefonförsäljare

Jaa du! Procent är ju jätte svårt att fördela på sånt. Arg blir jag sällan, men irriterad blir jag lite då och då.

50% Mig själv och Deprissioner/ångest

30% Ekonomi

10% Människor som sårar/trycker ner/och är allmänt elaka

5% Saker som krånglar eller går sönder

5% Mina djur

Tror jag!

Jag blir sällan arg, men när jag blir det är det oftast på mig själv och hur jag mår så det kanske är;

Mig själv och ångest/rädsla osv: 80%
Ekonomi: 10%
Saker som inte krånglar/inte funkar: 5%
Andra personer: 5%

Just nu, människans egoism 100%.

Jobbet. Men genom att mocka efter 9 hästar försvinner aggressionerna ;)

Fast jag stortrivs med mitt jobb. Det är bara vissa saker som kan reta mig enormt.

#1: ”Vägverket som aldrig sandar cykelvägen: 10%”

Själv önskar jag att vägverket hade låtit bli att sanda här. Förra året hade jag mycket problem med punkteringar på vår gamla tandemcykel. Fick flera varje vecka. Det var små knivskarpa kilformade gruskorn som borrat sig in i däcket och gjort missödet ett faktum. Tröttnade till sist och köpte en ny tandem med grövre däck. Detta funkade bra ett tag, men så började problemet igen: Först en punktering på fredagen. Visst, precis som vvanligt: Fyra små kilformade stenar hade borrat sig in i däcket och en av dem hade lyckats göra hål i slangen. Okej, drog ur stenarna, lagade punkteringen och ut igen. På måndagen sedan gick det bra att cykla de 4,8 km till jobbet, men när jag skulle hem var framdäcket tomt. Pumpade upp det och började cykla hem men efter knappt halva sträckan var det tomt. Punpade igen, men när jag skulle börja cykla igen var bakdäcket tomt…

Sedan dess har jag gått till och från jobbet. Det blir ungeäfr 9,5 km promenad per dag, vilket är nyttigt, men nu har jag fått ont på ovansidan av vänster fot, så jag kan knappt ha skor på mig längre…

Tack vägverket, för att ni väljer ut exakt den storlek på gruset ni sprider ut, så att man får så många punkteringar som möjligt. Större grus hade varit perfekt och även mindre, men just DEN storleken har de som sagt tydligen noga valt ut.

En teori jag har är också att cykeldäcken är sämre nu för tiden, speciellt de billiga. Är på jakt efter bättre däck, men har inte fått tummen ur än och aktivt letat.

En annan sak jag också funderar på är varför det bara är jag som får punktering (fast det har jag ju ingen aning om egentligen, men jag ser samma personer komma cyklande varje morgon, så antingen får de inte punktering eller så lagar de dem varje dag…). Kan det bero på att jag pumpar för hårt? Det är ju allmänt känt att om man har för lågt tryck får man lätt punktering (genomslag vid exempelvis trottoarkanter), men kan man få punktering även om man pumpar för hårt? Jag brukar hålla mig till den övre gräns som anges på däcket, i just detta fall 4,5 bar (på däcket anges 2,8-4,5 bar).

Appropå själva frågan som tråden handlar om, så är det ganska svårt nu. Hade frågan kommit upp för ett år sedan, så hade svaret blivit:

Windows 99%
Övrigt 1%

Nu vet jag inte riktigt… använder inte Windows längre, så det blir väl så här då:

Övrigt: 100%

Ny dag och ny ilska hehe, nu ser det ut så här:

Min vikt: 70%

Min ekonomi: 20%

Min lägenhet: 10%

Min hund 50% hon har tuggat sönder mina glasögon

mig själv50% som lämnade kvar glasögonen på bordet

#18: Fast det mesta där går ju att göra något åt, i alla fall lite. Tänk vad glad du blir sedan…

#20 Fast när det gäller vikt så är det inte alltid så lätt att göra något åt det bara sådär.

#21 Vet inte när det gäller dig, givetvis, alla är vi olika, men många som jag sett som är överviktiga gör ju allt för att fortsätta vara det. Hinkar i sig litervis med light-läsk (man blir hungrig av artificiella sötningsmedel), äter dubbelt så mycket som de flesta andra (kanske delvis på grund av all lightläsk?) och tar bilen vart de än ska åka.

Det handlar nog mest om självdisciplin och vanans makt. Klart att det kan vara lite plågsamt i början, men det är bättre att ta steget tidigt än att vänta tills det är livsnödvändigt.

Och för att vara extra tydlig här då, så pratar jag bara om vad jag själv sett, alltså inget personligt om dig, för dig har jag ju aldrig sett.

Och jag är säker på att du har alldeles rätt; lätt är det nog inte, men måste allt man gör vara lätt? Lyckas man med något svårt blir ju tillfredställelsen så mycket större, och för att göra det måste man i alla fall försöka.

Och för att gardera mig nu här mot alla som kommer att klaga och säga att jag bara skriver en massa dumheter som vanligt, så tar jag härmed tillbaka varenda ord jag just skrev, så behöver jag inte skriva något extra inlägg om det.

#22 Jag säger inte emot dig, jag vet vad du menar. Men jag anser bara att det är lite fel att peka ut denna person som just en av 'de människorna', eftersom att det har du ingen aning om.

Klart det handlar om självdisciplin och allt det du skriver, men ibland hamnar man på lite slänt i livet då man inte har varken tid eller energi över till att laga bra mat och tänka på vikten.
Somliga har större saker att fokusera på - som att överleva till exempel.
Jag själv är inte överviktig, men det gjorde rent av ont att läsa det du skrev till denna person.
Hon har uppenbarligen problem med sin vikt och verkar vara arg och kämpa med den varje dag, och då måste du gnida in det i hennes ansikte att 'hon får skylla sig själv'?

Dåligt.

Tyvärr är det ofta så att maten är en tröst.  Jag är själv överviktig och vet vilka problem det är att försöka gå ner. Så jag håller fullständigt med #23.

Känns som om #22 sparkar en som redan ligger. Vi som har problem med vikten, behöver inte få höra negativa saker om den. Däremot positiv uppmuntran kan hjälpa.

Sen är det så att alla inte dricker lightprodukter. Jag har matallergi och det ger också problem, sen äter jag mediciner som ger viktökning och att vara handikappad är absolut inget plus i att försöka gå ner i vikt.

# 23: "Jag säger inte emot dig, jag vet vad du menar. Men jag anser bara att det är lite fel att peka ut denna person som just en av 'de människorna', eftersom att det har du ingen aning om."

Vad sägs om att läsa vad jag skrivit istället? Jag skrev att inlägget INTE gällde personen ifråga och jag skrev också att jag inte har en aning om vad somgäller för denna person.

Läs om, läs rätt.

Bäst att tillägga att när jag skriver "dig" i #22 syftar jag på #18, vilket kanske inte framgick tydligt (mest för att jag fick för mig att #18 och #21 var skrivet av samma person, men det framgick ju rätt bra av sammanhanget annars).

#24, Men herre jisses, måste man förklara ALLTING när man skriver? Klart att jag inte menar ALLA och så vidare. Jag skrev bara om de som JAG känner såpass mycket att jag säkert kan uttala mig. Otroligt att man ska behöva förtydliga en sådan sak. Detta skrev jag också i mitt inlägg. LÄS innan ni klagar.

#25 Poängen är att du faktiskt skriver din åsikt i denna tråd där många är arg på sin vikt, vilket är illa nog, men sedan skriver du det på ett sätt så det verkar riktat mot en människa som har problem med sin vikt.
Om det inte gäller henne nu, så varför började du med att skriva i inlägg #20 att det är något hon kan göra åt, för att sedan vräka ur sig allt du skrev i inlägg #22?

Då tyckte jag att du kunde hålla dina fruktansvärt otrevliga, fördömande åsikter som helt verkar sakna empati för dig själv.

Tack.

95% på att jag ALLTID missar telefontiden dit jag måste ringa…

5% på att jag måste jobba idag

50 % på orättvisor, ex diskriminering, behandla barn och djur illa osv.

30 % på folk som snackar skit, ljuger osv.

10 % på snålhet.

10 % på övrigt.

60 % Ekonomi
20 % Stress
10 % Skolan
7 % Orättvisa
3 %  Nära o Kära

Oj, svårt

Blir jag arg så är det väl oftast på andra människor, vi kan väl säga 70%. Resten är väl då jag blir arg på mig själv.

#20 men Gura, vikt är ett känsligt ämne och även om du menar det som uppmuntring: "Fast det mesta där går ju att göra något åt, i alla fall lite. Tänk vad glad du blir sedan…" så kanske det kan vara tradigt att höra?

Jag tycker inte dina inlägg är fruktansvärt otrevliga eller fördömande åsikter som helt verkar sakna empati. ;)

vet inte hur ja skulle dela upp de men mest mig själv, pengar och sambon.. folket på jobbet och liiite illrarna :P sen finns de mkt småsaker såklart!

Just nu är jag arg på min ätstörning till tusen. Kanske liiite på datorn också. Och lillebrors lärare!

#27: ”#25 Poängen är att du faktiskt skriver din åsikt i denna tråd där många är arg på sin vikt, vilket är illa nog, men sedan skriver du det på ett sätt så det verkar riktat mot en människa som har problem med sin vikt.”

Nej, det är aldrig illa att skriva sin åsikt. Dessutom var det ingen åsikt jag återspeglade, utan bara mina egna erfarenheter. Om någon annan har helt andra erfarenheter så är det nog inte värre än att vederbörande klarar ag att redogöra för dem, och då blir det kanske mer balanserat. Det är ju bara att skriva på.

”Om det inte gäller henne nu, så varför började du med att skriva i inlägg #20 att det är något hon kan göra åt…”

För att det går att göra något åt. Det bara råkar vara så, vare sig man vill eller inte. Jag tycker ju själv att det är riktigt trevligt att man kan göra saker som påverkar ens situation.

”…för att sedan vräka ur sig allt du skrev i inlägg #22?”

#22 var bara ett svar på #21, inget annat. Tyvärr så råkade jag få för mig att #21 var skrivet av samma person som #18, vilket ju visade sig inte vara fallet. Därför smög det sig in ett syftningsfel, vilket gjorde att det hela verkade lite förvirrat, och det KAN hända att det inte gick fram att det jag skrev inte var personligt på något sätt, trots att jag skrev det. Jag ber om ursäkt för att jag inte tillräckligt noggrant kollade upp vem som hade skrivit vad, det var givetvis klantigt gjort, så jag är inte mer perfekt än någon annan, vilket i och för sig känns skönt.

”Då tyckte jag att du kunde hålla dina fruktansvärt otrevliga, fördömande åsikter som helt verkar sakna empati för dig själv.”

Som sagt, inga åsikter, jag redogjorde bara för det jag själv sett och studerat, alltså mina egna erfarenheter, helt enkelt. Jag har sett vad jag har sett, andra har kanske sett andra saker, så är det bara och så kommer det säkert alltid att vara. Inget konstigt alls.

”Tack.”

Varsågod. Och tack själv.

#35 Jag vill be om ursäkt över mitt lilla sammanbrott där jag skrev att det var illa att du skrev din åsikt. Det är det självklart inte, så det tar jag tillbaka.

Absolut är det trevligt att kunna påverka sin situation, men det jag reagerade på var att denna tråd handlade inte om just detta, även fast den gled in på det.
Det sved till att läsa då jag vet hur svårt det är att göra något åt sin vikt då man hamnat snett, som jag själv gjort. (fast åt andra hållet) För som #32 skrev, det kan bli lite tradigt.

Jag erkänner att jag tog det personligt, och det skulle jag inte gjort, men på det sätt du skrev kändes det lite som att du sparkade på den som redan låg.

För oss som har problem med vikten är det aldrig trevligt att läsa att man får skylla sig själv, för även om det inte är riktat mot oss personligen så tar man ändå åt sig av det.
Inte alla, men vissa.

Ha en trevlig kväll.
Och tack igen, hehe.

(ber om ursäkt för ännu mer OT)

#36 Jo, det är väl kanske lätt att missuppfatta skriftspråk. En uppmuntring kan uppfattas som en förolämpning och så vidare. Tycke väl mest att det är synd att en del är arga på sig själva, när det är något man själv kan påverka. Såg exempelvis att någon satt 80% på sin chef. Sådant är ju svårt att göra något åt, men när det gäller en själv är man ju själv den som bestämmer. Man är ju chef över sin egen kropp. Det går att sluta röka, gå ner i vikt, gå upp i vikt, bli av med finnar och allt vad det nu kan vara. Det är bara lite olika svårt för olika personer. Om man till sist, efter några misslyckanden, fått för sig att det inte går att göra det man tänkt, tänkte jag väl mest att det kanske kunde vara uppmuntrande att höra av någon annan att allt är möjligt och så vidare, men det är ju svårt att framföra sådana kommentarer utan att det uppfattas fel. Kanske i så fall kunde skrivit något mer i stil med ”det går, ge inte upp”, eller vad som nu kunde uppfattas mer som uppmuntran än som en förolämpning.

Själv har jag väl snarast motsatta problemet. Jag borde träna mycket mer för att inte se ut som en stork med sköldpaddehuvud, men av någon anledning gör jag inte det. Kanske för lat helt enkelt, eller så har jag inte fått den spark i häcken som jag behöver. Men jag är inte arg på mig själv för att jag ser ut som jag gör. Möjligen i så fall för att jag inte gör det jag borde. Sedan äter jag nog inte mina dagliga 500 g frukt och grönt heller, trots att jag tycker om det…

Åter till ämnet:

Skrev ju Övrigt 100% senast. Kanske skulle kunna specificera det lite då, som jag tror att det ser ut just idag:

Det skumraskföretag som jag tyvärr jobbar på, särskilt vår pucko-VD som inte ser längre än näsan räcker och som inte kan förstå varför folk säger upp sig hela tiden: 50%
Alla som tutar åt min fru när hon är ute och går - väx upp: **20%
**Vägverket som sandar med vassa småsten som punkterar mina däck: 15%
Min GPS som kräver Windows eller Mac för kartuppdateringar (såvida man inte köper ett SD-kort med kartorna inlagda, men jag har ännu inte hittat någonstans att köpa ett sådant): 10%
Tillverkare av cykeldäck - billiga däck verkar vara rena skräpet numera: **5%
**

Det är väl ganska bra att irritationsmomenten varierar, det betyder ju att det finns hopp om framsteg och förändring :)

25% På alla inskränkta kultursnobbar som inte törs erkänna att det finns duktiga outbildade människor som vill bli respekterade  på samma sätt som utbildade!

25% På Tjänstemän på myndigheter som är rena paragarafryttare och som lägger ner personliga aspekter i sitt tyckande om andra!

25% På att det ska vara så j****a svårt att få ekonomin att gå ihop som kulturarbetare.

25% Den dåliga julhandeln som är direkt avgörande för överlevnaden fram till i sommar!

Dagens lista.

20% Att jag ska vara så fruktansvärt nervös när jag ska redovisa och att detta har kommit nu under sista året från ingenstans.

20% Vädret nere i Skara, jag vill ha -15 och snö som det är hemma.

10% ekonomi, varenda öre jag får över efter räkningar, mat och sparpengar till illrar hurras det över.

10% Att mina blomor dör som amöbor i öknen

40% Minkfarmarnäringen

80% på människor som inte tar ansvar när de skaffar djur utan tröttnar och slänger ut dem..

10% att allt är så dyrt

10% sambon fast han är världens snällaste men det är dumt att vara för snäll, då utnyttjar andra det…

Dagens:

50 % Saknar min älskling
40 % Pengar
10 % Stress

10% på djur och barn som far illa
5% på människor runt omkring mig
85% glad

Dagens:

99% Hyresvarden som kickar ut mig nasta ar om jag inte hittar 3 nya manniskor som vill flytta in innan januari!!!

1% Packa for hemresan

100% på kärleken.

**Dagens

**60% Mig själv, då jag missat det här med julplanering och ekonomi så otroligt hårt. Nu är jag stressad på riktigt! Haha.

20% Min onda axel. Har superont vilket hindrar mig från att hjälpa min mor som jag vill göra.

10% Min studievägledare, bara för att hon inte tror ett dugg på mig.

10% lite olika saker, det skiftar mellan massa småsaker idag.